Äkta syskonkärlek. Gustav, sju år är Karins ögonsten. De leker ofta och Karin hoppas att båda kommer bo kvar i Önhult när de blir vuxna. "Men inte i samma hus som några kufar", säger hon.
Högt upp på en kulle med utsikt mot grannlänet ligger Björkhaga. Ett rött hus, där Karin bor tillsammans med sina föräldrar Lotten och Hans-Erik och lillebror Gustav.
Hon står på trappan iklädd en blå tröja med texten "Bonde" i gult.
– Jag ska ta över gården sen, säger Karin bestämt.
Gården, ett litet stenkast bort där farmor och farfar bor, är numera pappas. Här är det framförallt skogen som brukas och det vill Karin fortsätta med i framtiden:
– Jag jobbar redan lite i skogen tillsammans med pappa. Jag har varit med och dragit toppar, huggit och gallrat. Jag vill lära mig köra motorsåg, men måste vänta lite säger pappa.
Vad är det som är speciellt med skogen?
– Det är mysigt att vara där och att höra fåglarna kvittra. Men det finns också granbarkborrar. Det är en utmaning efter sommaren 2018, som var så torr.
Karin pratar på alldeles obehindrat. På köksbordet har hon dukat fram sockerkaka, hallongrottor och alldeles perfekt sega kolakakor, som hon bakat dagen innan vi ses.
Hon berättar att hon varit blyg tidigare, men att hon kommit över en tröskel och att det kanske är en effekt av alla digitala inspelningar med kyrkans kör Chorus Mix under pandemin.
– Vi har filmat var för sig och jag lärde mig att sjunga ut ordentligt. Nu vågar jag det.
Musiken har hon minst sagt i blodet. Både mamma och pappa spelar blåsinstrument i Åtvidabergs musikkår. Lotten skrattar när hon berättar att Karin gick sin första vårmarsch i magen.
Karin Alveling föddes med marschtakten i blodet. Hon har spelat trumpet sedan hon var fyra år och väljer att spela "Du gamla, du fria" med landskapet som en vacker kuliss.
Att vara mamma till Karin är alldeles underbart fantastisk. Vi kan sitta prata i timmar, säger Lotten Alveling.
– Hon var med på alla rep också, med hörselkåpor. Hon blev präglad på marschmusik.
Karin fnittrar när Lotten delar med sig av minnen; som att Karin som bebis höll sig lugn i bilen endast när marschmusiken var på.
– Min favorit då var Kungliga Göta regementsmarsch.
Hur låter den?
Lotten gör ett försök att omsätta flöjttoner till melodi. Det går sådär.
– Fel tonart, säger Karin.
Hon återkommer till tonarter under vårt samtal. För den som har nästintill absolut gehör är det en självklarhet att höra vad som är rätt och fel.
– Jag har inte på pricken absolut gehör, men nästan.
Hon fick sin första trumpet, en gnistrande röd, på julafton det år hon fyllt fyra. Vid fem började hon spela i föreningen Kulturskolan, tidigare än andra. Det blev ett glapp när kommunen tog över Kulturskolan i egen regi. Då spelade Karin privat i två år, innan hon hade åldern inne för att spela i kommunens Kulturskola.
Vid sju år började hon spela trumpet i musikkåren.
– Det är jätteroligt, man får en bra känsla när alla spelar samtidigt, säger Karin som spelade maracasägg i kåren redan som fyraåring, mest på skoj när hon följde med till repen.
Hon spelar fortfarande trumpet, men också piano i Kulturskolan. I ett inlägg på Kulturskolans Facebook-konto spelar hon Månskenssonaten, utan noter.
– Jag lär mig med noter först, sen får jag det i fingrarna. Det blir bäst om man inte tänker.
På elpianot i flickrummet står noterna till Tjajkovskijs pianokonsert nr 1. Ett virrvarr av hoppande noter, eller?
Inga problem, tycker Karin Alveling som tänker lära sig Tchaikovskys pianokonsert nummer ett utantill.
– Jag tränar på dem. Om jag lär mig hela ska jag få en flygel, det har pappa sagt.
På väggen ovanför sängen hänger ett broderi. Texten är Karins egna ord: "Man ska inte tro på dom som säger att det inte går".
Karins egna ord fick hennes mormor att brodera. Mamma Lotten vet att hon har envis och bestämd dotter: "Hon är envisare än envisast."
Envis, ja. Och bestämd. Hon sätter mål. Ett är att träna hopp med motocrossen. Och att njuta av sommarlovet, bada och leka tillsammans med lillebror och andra barn i Önhult.
Karin Alveling gillar att köra motocross och ska åka till Borkhult i sommar och träna hopp.