Johan är ordförande lokalt i såväl Barndiabetesfonden och Lions.
Johan Stransky har precis kommit hem från jobbet när han tar emot i villan i Åtvidaberg. Här bor han tillsammans med sin fru Terése och döttrarna Agnes och Nathalie. Han beskriver sig själv som en snäll person som vill väl, men det var inte förrän dottern Agnes blev allvarligt sjuk som hans ideella arbete började.
– Agnes var bara ett och ett halvt år när vi åkte in till akuten på Valborg och fick diagnosen Typ-1 diabetes.
Beskedet kom som en chock för familjen. Johans hustru Terése som är utbildad sjuksköterska förstod genast hur allvarligt det var, medan Johan snabbt fick lära sig. Idag är de väl informerade om sjukdomen och hur man ska tänka för att hjälpa Agnes men de poängterar att man aldrig blir fullärd.
– Man kan ju aldrig slappna av och vi tog tidigt beslutet att sjukdomen inte skulle få hindra oss från att leva. Vi hade redan pratat om ett barn till och snart kom Agnes lillasyster Nathalie.
Johan, Nathalie, Therese och Agnes umgås gärna och mycket med varandra.
Therese och Johan Stransky kompletterar varandra väl vilket är en förutsättning för att det ska fungera med heltidsjobb, barn och ideellt arbete utöver det.
Även i vardagen är det en balansgång att se till barnens behov samtidigt som man har sjukdomen att ta hänsyn till.
– Vi kan se till att hålla Agnes på en nästan perfekt blodsockerkurva, men hon behöver ju få vara barn och på lördagar är det lördagsgodis även hos oss.
Johan är noggrann med att poängtera att det heter typ-1 diabetes och att diabetes inte ska komma först. Johan engagerade sig nästan omgående i Barndiabetesfonden efter Agnes insjuknande och idag är han ordförande lokalt. En del av arbetet är att benämna sjukdomen på rätt sätt eftersom den till stor del skiljer sig från typ-2 diabetes, som övervägande påverkas av levnadsvanor.
Att engagera sig i Barndiabetesfonden var självklart för Johan. Tillsammans med de andra medlemmarna i föreningen försöker de sprida och ta in kunskap.
– Det är den enda fonden i Europa där allt går oavkortat till forskningen.
När han gick igenom ekonomin i Barndiabetesfonden upptäckte han att den enskilt största gåvogivaren i Sverige var Lions. Snart ringde Johan upp deras avdelning i Åtvidaberg och idag är han ordförande även där.
– Jag vill betala tillbaka för det som de har gjort även innan Agnes blev sjuk. Vi är inte så många verksamma men vi vill gärna bli fler.
I slutet av november arrangerade Lions adventsmys på torget och de håller alltid i Åtvidabergs Lucia, vilket Johan tycker är det absolut roligaste att arrangera. Han gillar traditionen och har ett sort musikintresse.
När Johan vill koppla av sätter han sig gärna en stund vid pianot och spelar.
Lions jobbar aktivt med att samla in och dela ut julklappar till barnfamiljer som behöver det i Åtvidaberg. Organisationen har även ett nära samarbete med förskolor och skolor. Allt som gäller önskelistor och bidrag sköter Lions under sekretess. Till skillnad från många andra föreningar vill Lions hjälpa utan att det syns att de har varit med och bidragit.
– Det passar mig. Jag är själv ingen frontfigur utan tycker om att hjälpa till i det tysta.
Familjen ser fram emot Barndiabetesgalan i Malung som snart arrangeras av en annan familj, Wilmas vänner. Galan som hölls i Linköping under hösten var välordnad. Även om det är otroligt tufft att Agnes är sjuk, försöker familjen fokusera på det roliga som de också upplever. Johan nämner till exempel alla människor som de har lärt känna genom åren. Det ger dem energi. Johan har ett tydligt mål, att hjälpa till att samla in pengar till forskning för att hitta ett botemedel mot diabetes.
– Jag har gett mig fan på att Agnes i framtiden ska kunna säga att hon hade diabetes när hon var liten.