Idag består uppvärmningen av att jogga runt banan.
Himlen är blå men det blåser över Edbergafältet. Det är dags för uteträning för friidrotten i Åtvidaberg och Ingrid Grönqvist är som vanligt i god tid. Det är viktigt att vara förberedd för att det ska bli en bra träning.
– Träningstiden är barnens tid. Då ska allt vara klart och fokuset ska ligga på dem.
För tillfället är det cirka tio deltagare från Åtvidaberg, Grebo och Värna som tränar friidrott regelbundet men det har skiftat mycket genom åren.
Ingrid kommer ursprungligen från Gamleby och växte upp på landet.
– När jag var yngre var jag så avundsjuk på de som hade träningsmöjligheter, avslöjar Ingrid.
För tillfället är det ca 10 barn från Åtvidaberg, Grebo och Värna som tränar friidrott regelbundet.
När hon träffade sin man Lennart var det naturligt att flytta till Åtvidaberg. Redan i slutet på 70-talet började de att ha skidkurser tillsammans innan Ingrid alltmer gick över till friidrotten. Men skidåkningen ligger henne fortfarande varmt om hjärtat och hon har genomfört 15 Tjejvasor genom åren. Som yngre spelade hon även fotboll och handboll.
– Jag älskar egentligen all form av sport, konstaterar Ingrid glatt.
Längdhopp och 3-steg är en av favoriterna att lära ut. ”När barnen sätter tekniken för 3-steg blir man ju bara så glad” berättar Ingrid.
Som 70-åring tränar hon nu åtminstone 3-4 dagar i veckan. Oftast styrketräning, cirkelträning och löpning. För Ingrid är träningen en livsstil och hon är övertygad om fördelarna. Man håller sig piggare, friskare och även tålamodet tränas. Man får lära sig att hantera motgångar och att inte ge upp. Sådant som man har glädje av i övriga livet också.
– Det bästa är ju efteråt. Man är nöjd med sig själv och det är den känslan jag vill ge barnen. Det är viktigt att de känner sig sedda.
”Det är viktigt att alla barn känner sig sedda” tycker Ingrid som hela sitt yrkesliv arbetat som lärare främst inom mellanstadiet.
Ingrid tycker att friidrotten har många fördelar. Lagsport är inte för alla och det är roligt att se barnen utvecklas på sin egen nivå. Idag finns det dessutom så mycket träningsmaterial som är anpassat för barn, vilket gör att de kan prova alla grenar mycket tidigare. Friidrotten är mångsidig men en sak är extra viktig, menar hon.
– Man måste gilla att springa annars blir det motigt.
Att lära ut har alltid varit Ingrids kall. Egentligen ville hon bli idrottslärare men hon hade inte gått naturinriktning i skolan, vilket krävdes på den tiden. Istället blev hon lärare på mellanstadiet och det har hon inte ångrat en minut.
– Barn i den åldern är härliga. De är självständigare och sväljer inte allt utan kan ge lite mothugg på ett bra sätt. Det är en del av utvecklingen.
Dagens fynd i länghoppsgropen är en mössa. ”Den är ju mjuk i alla fall” säger Ingrid.
”Det är viktigt att komma förberedd till varje pass. Träningstiden är barnens tid” anser Ingrid.
Ordning och reda har alltid varit viktigt för henne både inom skolan och sporten. Denna kväll ska friidrottarna hoppa längdhopp och Ingrid gräver noga igenom hela gropen innan de ska få börja hoppa.
– För många år sedan låg det en kula i gropen och det var bara centimeter från att ha orsakat en rejäl skada på den som hoppade. Efter det är jag ännu mer noggrann.
Det här är Ingrids sista termin som friidrottstränare och det finns många favoritögonblick inom träningen.
– Det roligaste att lära ut är tresteg och häck. När barnen sätter tekniken i tresteg eller klipper häckarna blir man ju bara jätteglad.
Ingrid Grönqvist har varit aktiv inom friidrotten i 40 år.
Helst tillbringar Ingrid sin tid i stugan på landet där hon gärna pysslar i trädgården eller går i skogen. Hon ser fram emot att få mer tid där utan att vara bunden till träningstillfällen. Fast helt släpper hon inte friidrotten utan fortsätter som ordförande inom friidrottssektionen i ÅIF.
En busvissling ljuder över Edberga och barnen samlas snabbt. Lika förväntansfulla som Ingrid inför träningen.
– Det är roligare att träna ute än inne. Här finns inget tak som tar emot.