Ingrid Engstrand, 60, kör folkrace. Nu har hon också tagit licens för att vara kartläsare i rally.
Hon har alltid gillat att köra bil. Sedan sonen Fredrik började med folkrace för cirka 19 år sedan har hon varit en hängiven hejarklack. Till slut tog nyfikenheten över att själv sätta sig bakom ratten.
– Jag får så mycket adrenalin när jag står på startlinjen, helst under första heatet. Då är jag så rädd för tjuvstart eftersom jag gärna vill gasa mycket.
Det lyser om henne när hon ivrigt beskriver hur hon förändras inför start.
– När jag sitter där blir det tomt i huvudet, jag hör inget annat och sedan vill man bara framåt. Sen kör jag bara utan att tänka, skrattar Ingrid.
Hela familjen Engstrand, förutom Ingrids make, viger stora delar av sin tid till folkrace och rally. Det var sonen Fredrik som började och sedan spred sig intresset både till fruar och barn. Nu är motorsporten en central del i familjen Engstrands liv. Själv minns hon första tävlingen i Valdemarsvik.
– Jag hade aldrig kört innan och det gick inte jättebra, men lite lärde jag mig. Jag tävlar inte ofta utan deltar bara i tävlingar som är nära, säger Ingrid.
När folkrace kom till Sverige från Finland i början av 1980-talet var tanken att det skulle vara en billig motorsport. Deltagarna måste ha overall, handskar, skor, skyddsluva, hjälm och en godkänd racerstol. Efter varje tävling är bilarna till salu för 11 000 kronor. Ingrid berättar att allmänhetens intresse har svalnat något då sporten tyvärr har blivit för dyr.
– En del kan lägga ner 30 000 kronor på en motor för att vinna. Det kan inte jag göra för det har jag inte ekonomi till. Så den utvecklingen är tråkig.
Ingrid säger att hon är lugn som person, men när det blir tävling blir hon mer aggresiv.
Hennes nyfikenhet har lett henne till ännu en utmaning. Alldeles nyligen tog hon licens för att bli kartläsare i rally.
– Jag har åkt med som kartläsare en gång och det var så häftigt. Men för att fortsätta måste man ha en egen licens.
Är det inte svårt att vara kartläsare?
– Jag trodde det skulle vara svårare än vad det var. När jag gick kursen var man först tvungen att gå en HLR-utbildning, sen gick vi igenom regler. Efter det fick vi en sträcka där vi skulle läsa en karta till den som körde.
Ska du börja som kartläsare nu?
– Det kanske det blir, säger hon hemlighetsfullt.
Hur är du som person?
– Jag är väldigt lugn, men när jag ska tävla blir jag annorlunda, då blir jag mer aggressiv.