"Jag ville ha bättre balans i livet", säger Inger Niss som sadlade om och började odla i större skala.
Hon står böjd över en av grönsaksbäddarna i Granhult nära Broddebo, alldeles utmed riksväg 35, och skördar rödbetor till gårdsbutiken i lagårdens gamla mjölkrum.
Med ett snabbt grepp drar hon gummiband runt blasten och skakar av jord från händerna.
– Från början ville jag faktiskt bli lantbrukare, säger Inger Niss som nu, vid 59 år bytt karriär och startat företaget Ingers Grönt och Gott.
Hon står vid räta rader av morötter, fänkål, lök av olika slag, selleri, kålrot, palsternackor och mangold. Lite mer yvigt är det i bäddarna av zucchini och pumpor. Plantorna breder ut sig och tar plats. Under täckande dukar, i skydd för fjärilar och mal, finns palmkål, spetskål, grönkål och purpurkål.
Här, inom ett 3 500 kvadratmeter inhägnat område, växer 40-talet olika grönsaker och rotsaker.
– Ännu mer om man räknar alla olika sorters tomater och rödbetor.
Bondbönorna ligger mjukt inbäddade i sitt hölje, som i ett naturens eget emballage, skyddade mot stötar, väder och vind.
Bönorna lägger Inger Niss i pommes frittes-förpackningar. "Storleken är helt perfekt", säger hon.
En del av ytan är täckt av ensilageplast – ett sätt att kväva ogräs. På en annan yta växer blodklöver, honungsört och doftklöver – som både ska kväva ogräs och fungera som gröngödsel åt marken.
– Jag har börjat med 20 bäddar i år och växthuset med tomater och gurkor. Nästa år räknar jag med att ha 60 bäddar. Det finns plats för 90, men då kommer jag behöva hjälp.
Inger Niss blev inte lantbrukare, då på 1980-talet. Hon började istället jobba på Tekniska verken i Linköping, men kunde inte släppa planerna på att söka in till en lantbruksskola. Kanske var det praktiken inför de planerade studierna, som mjölkerska på ett lantbruk i Åtvidaberg, som avgjorde.
– Det var väldigt tungt, jag blev lite bränd och sliten. Och sen fick jag mitt första barn, Linnéa.
Hon gick tillbaka till Tekniska verken och studerade elkraft på universitet. Det blev 27 år inom Tekniska verken och därefter flera år inom Jönköping energi.
– Elnätet, energibranschen och att kunna vara med och påverka klimatet har varit mitt stora intresse. Det har varit en utvecklingsresa. Jag har gått från att vara ingenjör till driftledare och elnätschef.
Inger Niss i sin traktor som bland annat används för att frakta vattentunnor.
Små kryp som denna lilla larv äter hål i blasten på kålrabbin. "Utmaningarna med ekologisk odling är ogräs, ohyra och sniglar", säger Inger Niss ganska obekymrat. Sedan ler hon och lägger till: "Jag har iallafall inte mördarsniglar här".
På fritiden hade hon ett ben i myllan.
– Vi hade hästar och angorakaniner. Jag odlade också lin och gjorde egna handdukar och gardiner, också en kostym i eget linne.
De senaste fem, sex åren grodde tanken om att växla spår.
– Jag kände att jag ville ha bättre balans i livet.
Vi backar till 2014. Inger Niss hade ett chefsjobb inom Tekniska verken, men skulle följa med maken Erik, som hade fått utlandstjänst till USA. Det blev inte som planerat.
Inger drabbades av elakartad bröstcancer och fick stanna kvar i Linköping för vård och behandling.
– Jag opererades och fick cellgifter här innan jag åkte med till USA. Där fick jag strålningen sen. Jag är fri från cancern idag.
Har den haft någon påverkan på livet?
– Ja, jag tänker verkligen till på vad jag vill. Vi har bara ett liv. Jag vill göra vad jag kan med det.
Här i gårdsbutiken säljer Inger bland annat purjolök, betor, zucchini och tomater.
Åter i Sverige bytte hon arbetsgivare och pendlade mellan hemmet i Linköping och Jönköping. Mot slutet kände hon av pendlingsstress och ville bryta den. Ungefär samtidigt fick maken erbjudande om frivillig avgång från Ericsson. Då hade de också byggt hus och flyttat till Sjöände vid Mosshult, till platsen där Inger växt upp.
– Vi är båda 59 och sa till varandra: Ska vi gå i pension nu?
Det blev nej på den frågan. Istället startade de konsultföretag.
– Jag har kvar mitt kontaktnät inom energibranschen och kan ta uppdrag.
Linet har gått i fröställning och står vackert intill den lilablommande honungsörten. På Granhult odlas lin på 100 kvadratmeter, bland annat åt föreningen Östgötalin.
Torkat lin hänger i en vacker bukett vid stängslet som Inger har satt upp med hjälp av sin make och några vänner.
Inger sökte också och kom in på en ettårig distansutbildning i ekologisk odling vid Färnebo folkhögskola. Hon sökte även mark för odling nära hemmet.
Parallellt med utbildningen har hon bokstavligen brutit ny mark på den gamla obesprutade vallen i Granhult. Hon har en klar övertygelse om hur hon vill odla:
– Ekologiskt och etiskt hållbart.
"Den här väger nog runt tio kilo", säger Inger Niss om den stora pumpan.
Inger visar de ritningar hon gjort över sina odlingslotter. Växtföljden i bäddarna kommer följa ett schema om växelbruk.
Kronärtskockorna kommer Inger inte att sälja ännu. "Det blir barn och barnbarn som får dem", säger hon.
Kunder kan handla i gårdsbutiken, men också genom att prenumerera på grönsakskassar för leverans i närområdet varje vecka under skördesäsongen.
Går det ihop affärsmässigt?
– Jag har tänkt att det ska gå runt ekonomiskt och att jag ska kunna plocka ut lite lön, men inte i år. Jag tänker också att jag, mina barn och barnbarn får bra mat.
Hon blickar ut över sina bäddar. Plockar vaxbönor och berättar om planerna på nästa års odling, då grödorna byter plats enligt ett växelbruk.
Hon plockar en larv från blasten till en kålrabbi. Ryggen är rak och kroppen stärkt av arbetet.
– Det är så härligt och roligt att vara här och greja. Jag gläds åt allt som växer och alla kunder som kommer till gårdsbutiken.