En grå, liten skällande hund som heter Gismo knastrar sig igenom korvskinnet.
– Det är en sådan liten kropp att man inte kan fatta var han gör av korven, säger Margareta och berättar att här serveras kalla korvar till alla hundar som är med under ÅFF-bilbingon på onsdagskvällar. Korvarna ligger i en hög vid ett av kioskvagnens fönster, det med nerdragna persienner.
Klockan är strax över fem på eftermiddagen. Regnet hänger i luften över Eksågens grusplan och den blå kioskvagnen där Barbro och Margareta står och säljer kokt korv och kaffe. De kommer att sälja fika i ett allt högre tempo ju närmare klockan tickar mot kvart i sju. Då börjar onsdagens bilbingo.
Margareta står närmast luckan, tar emot beställningar. Mynten klirrar när hon lägger dem i den militärgröna kassan under en sprucken ruta – försök till inbrott i början av sommaren.
– Ungarna har väl inget att göra under sommarlovet. Och så är det ju en jättefin plan att köra på, säger Margareta och räcker över rykande kaffe. Fiskar upp kokta korvar som flyter runt i grumligt korvspad. Hon ser ut över grusplanen där ungdomar brukar sladda runt med sina fyrhjulingar så att slagg i botten kommer upp och de vita strecken suddas ut, blir till flytande mjölk, gör det omöjligt för bilarna och husvagnarna att stå i raka rader.
Förra veckan kom 200 bilar hit. Barbro berättar att de sålde fem burkar korv förra onsdagen, cirka 200 korvar. Då glänste solen i björkarna som står runt om grusplanen vid rostiga grindar och en metallburk full med cigarettfimpar. Ungefär lika många bilar var här då som det brukade vara under kvällarna när ÅFF-bilbingon startade i början av 1990-talet.
Dansbandsmusik spelas vid de beigegula barackerna, de gamla arbetsbodarna där bingoutroparen klockan kvart i sju ska ropa ut numren ur högtalarna. Under ett partytält säljer en äldre man lotter, två kronor styck. Vinsten är bland annat plasthinkar fulla med kaffe, kex, knäckebröd och vetemjöl. Mörkret sänker sig över grusplanen. Det regnar. En kvinna i foppatofflor sicksackar förbi kalla vattenpölar, folk kliver ur bilar och tar rökpauser under paraplyer. Någon tutar, sätter på vindrutetorkarna. En ung tjej håller en korv med bröd i varje hand. Hon klämmer på senapen som står på ett litet träbord utanför kioskvagnen.
– Jävla väder.
– Skulle det sluta regna skulle allt vara perfekt.
– Ja, och så en vinst på det.
Barbro tar ut frysta bullar.
– Jag tror inte att föreningen skulle klara sig utan alla ideella arbetare.
Både Margareta och Barbro har varit med i klubben sedan 1950-talet. De har haft olika positioner – från spelarfruar till ideella arbetskrafter.
– Jag har jobbat i 38 år på ÅFF:s kansli, säger Margareta.
– Sedan blev de äntligen av med henne, säger Barbro.
– De körde ut mig, säger Margareta. Skrattar och säger att hon var kvar på kansliet alldeles för länge.
I dag sköter Barbro klubbstugan och sponsorer vid hemmamatcher. I helgen är det dags igen, Åtvidaberg mot Malmö.
– Förnuftet säger att Malmö vinner men hjärtat säger något annat, säger Barbro. Hon tittar på så mycket fotboll hon bara kan.
– Jag har en fotboll i varje öga. Dottern har fixat så att jag kan se alla allsvenska matcher. Jag ser superettan också.
Alldeles strax börjar kvällens bingo och Margareta tejpar bingobrickor vid luckan.
– Nej, det kom korvspad på dem.
Margareta och Barbro stänger kiosken, går ut och sätter sig i en silverfärgad Volvo. Under tystnad tittar de ner på sina brickor, kryssar för nummer med en tuschpenna. I pausen ska de sälja korv och kaffe igen.