Åtvidabergarna och jägarna Philip Kullgren och Lars-Göran Nyström startade älgupproret.se. Hittills har de fått drygt 6000 namnunderskifter för en hållbar älgförvaltning.
De båda jägarna Philip Kullgren, 36 år, och Lars-Göran Nyström, 45 år, bosatta i Åtvidaberg har genom sitt gemensamma älguppror tagit fajten för den sjunkande älgstammen i landet.
De ryter i för en älgstam som hamnat i skottlinjen för olika intressen.
Å ena sidan skogsbolagen, som motiverat en högre avskjutning med betesskador i skogen.
Å andra sidan en jägarkår som vill minska avskjutningen för att undvika att älgen blir hotad som art och därmed rödlistad.
De vill väcka debatt.
– Vi vill samla engagemanget från jägarkåren och ha en saklig, konstruktiv debatt om älgförvaltningen, säger Philip Kullgren.
– Älgen är vår nationalsymbol, inte ohyra som skogsbolagen hävdar, säger de samstämt.
Båda är hobbyjägare. Lars-Göran Nyström med jaktmarker på släktgården i Hycklinge i Kinda kommun och Philip Kullgren med jaktmarker i jämtländska Bräcke.
– Men jag jagar oftast i Östergötland, som gäst, säger Philip Kullgren.
Med ett fortsatt högt jakttryck riskerar älgen bli hotad som art och därmed rödlistad, menar älgupproret.se.
Deras vägar korsades inför en julfest. Lars-Göran Nyström som arbetar med affärsutveckling engagerade Philip Kullgren, som komiker och underhållare.
– Vi upptäckte att vi har gemensamma intressen. Som jakt, skog och träning. Vi har hållit kontakten och jagat ihop, säger Lars-Göran Nyström.
– Vi har också gjort lumpen på samma ställe, på K3 som luftburna jägare. Då var snacket igång, säger Philip Kullgren.
Det gemensamma engagemanget märks. De talar omlott och fyller i meningar åt varandra. Lars-Göran med eftertanke, Philip med mera ungdomlig attityd.
Är ni aktivister?
Ja, svarar Kullgren. Nja, säger Nyström.
Lars-Göran Nyström och Philip Kullgren fann varandra i samband med en julfest. De delar intresset för skog och jakt.
De delar i alla fall uppfattningar om älgstammen och det konventionella skogsbruket.
– När nuvarande älgförvaltning startade 2012 sköts det drygt 90 000 älgar. Sedan dess har skogsbruket, med sin starka position i den nuvarande älgförvaltningen, drivit på för att sänka älgstammen, säger Lars-Göran Nyström och fortsätter:
– De har lyckats. 2023 hade stammen nästan halverats och det sköts knappt 50 000 älgar.
Trots det är skogsbruket inte nöjt, hävdar Nyström och Kullgren.
Älgjakten är kultur och tradition, menar Lars-Göran Nyström.
De stannar upp en stund.
– Vi är inte bara gnälliga jägare som vill ha fler älgar att skjuta. Vi vill inte tillbaka till det vi hade under 1980-talet, säger Lars-Göran Nyström med eftertryck.
Med älgupproret vill de ge älgstammen förutsättningar att återhämta sig och bestå på lång sikt.
Hur?
– Med en ny och modernare förvaltning som tar hänsyn till fler parametrar än betesskador. Eller genom att gå tillbaka till den älgförvaltning som var innan 2012. Då var det mer balans mellan de olika intressena, säger Lars-Göran Nyström.
Philip Kullgren, som gjort sig känd som komiker och underhållare, bakom hyllade "Torghumor" tar fram en allvarlig sida när han talar om skogsbruk och älgförvaltning. "Älgen har fått skulden för allt som går fel i skogsbruket", säger han.
Philip Kullgren tar över:
– Älgen har fått skulden för allt som går fel i skogsbruket.
Han beskyller istället de stora skogsbolagen för att skapa monokulturer, som täta granskogar som blir känsliga för naturliga störningar, till exempel angrepp av granbarkborre.
– Monokulturer är inte ekonomiskt eller ekologiskt försvarbart länge, hävdar han.
Vad är alternativet?
– Att inte kalhugga. Att inte plantera störningskänsliga monokulturer, säger han och tar stöd av forskning, men också av det skogsbruk hans familj tillämpar i Jämtland.
Älgupproret vill se alternativ till skogsavverkning som leder till kalhyggen.
Älgupproret har väckt nationellt intresse. Hittills har över 6 000 personer skrivit under upproret, som ska lämnas till landsbygdsminister Peter Kullgren.
– Vi är inte släkt, påpekar Philip Kullgren.
Philip Kullgren och Lars-Göran Nyström har fört sin talan, bland annat i TV4:s Nyhetsmorgon och i fackpress. Parallellt förs debatten av jägare i norra Sverige, där skogsbolagen anklagats för att pressa sina jaktarrendatorer till en avskjutning som är högre än jägarkåren vill fullfölja.
Även Svenska jägarförbundet och flera profiler inom jägarkåren lyfter liknande frågor om älgförvaltningen.
Hur kommer det sig att just ni, i Åtvidaberg, som är långt från de största konflikterna tar fajten?
– Vi ser det med egna ögon däruppe varje höst, säger Philip Kullgren och syftar på familjens marker i Jämtland.
– Vi märker av den minskande stammen här också, säger Lars-Göran Nyström.
Lars-Göran Nyström har jakt- och skogsmarker i Hycklinge i Kinda. Där han sett hur älgstammen minskat kraftigt. Nu vill ha ge älgstammen förutsättningar att återhämta sig och bestå på lång sikt.
Han blir nostalgisk när han berättar att han var med på sin första älgdrev som sexåring. Sedan dess har han bara missat en jakt under 40 år.
– Då hade jag utlandstjänst i Kosovo.
Han har genom åren fällt sex älgar, den senaste för fem år sedan.
– Jag tycker om ögonblicket när man får skjuta älg, men det är mer än så. Älgjakten är kultur och tradition. Älgen är på något sätt vår nationalsymbol och ska förvaltas som det, inte som ohyra.
Älgstammen ha minskat. Jonas Nilsson, vd på Baroniet Adelswärd säger om antalet älg på Baroniets marker: "Det har aldrig varit så lågt antal i modern tid." Han ger en förklaring: "Vi har mycket dovhjort här, då väljer älgen att gå åt annat håll."
De får mothugg, både från lokalt och nationellt håll.
Jonas Nilsson, vd på Baroniet Adelswärd som bedriver produktivt skogsbruk i Åtvidaberg, menar att älgupproret.se sammantaget ger en förenklad bild av problemen.
– Vi har färre älgar på våra marker, men min bedömning är att det beror på blandade orsaker, säger han.
Planen under jaktsäsongen 2024–25 är att sex vuxna djur och tio kalvar ska fällas på Baroniets älgskötelselområde, på knappt 20 000 hektar mark.
– Det har aldrig varit så lågt antal i modern tid.
"Älgen har fått skulden för allt som går fel i skogsbruket", hävdar Philip Kullgren.
Jonas Nilsson ger en förklaring och lägger därmed in ytterligare en parameter i debatten: konkurrens bland klövvilt om maten.
– Vi har mycket dovhjort här, då väljer älgen att gå åt annat håll. I Björsäter där jag själv håller till är det mer älg och färre dovvilt.
Att det är gott om dovhjort i Åtvidaberg är välkänt. Är det möjligt att jaga mer dovhjort?
– På hela Baroniet sköt vi under 2023 1 500–1 600 dovhjort. Min förhoppning är att vi kan skjuta ytterligare något 100-tal i år, säger han och räknar upp en rad skäl:
– För att minska skador i trafiken, minska betestryck i skogen och minska skador i jordbruksproduktionen.
– Vi jobbar för att få färre dovvilt. Om vi får ner stammen kanske vi kan räkna med att få fler älgar. Baroniet vill inte alls utrota älgen, vi vill ha kvar dem i våra marker.
Hur omfattande är betesskadorna på Baroniets skogar?
– Viltet äter på plantor. Det gör att vi får förluster i både tillväxt och kvalité.
Delar du älgupprorets uppfattning om att skogsbolagen bär skulden till en minskad älgstam?
– Bristen på älg beror inte på det skogsbruk vi har här. Vi har vanligt trakthyggesbruk. Efter avverkning blir det mycket lövsly, det är bra mat för djuren, säger han.
"Den stora förändringen av älgstammen är redan gjord. Nu är det viktigt att avvakta och försöka balansera älgstammen på ungefär samma nivå för att se om betesskadorna följer med som förväntat. "skriver Rickard Sandström, ansvarig för jaktfrågor inom statliga Sveaskog.
Statliga Sveaskog, som är Sveriges största skogsägare, har tagit del av älgupproret. Bolaget har också framträtt i TV och andra media om den sjunkande älgstammen.
I mejlsvar bemöter Rickard Sandström, ansvarig för jaktfrågor inom Sveaskog, den kritik som förs fram av älgupproret.
Pressar ni på något sätt era jaktarrendatorer till en avskjutning som är högre än de finner lämplig med hänsyn till den sjunkande älgstammen?
– Förvaltningsplanerna tas fram av markägare och jägare gemensamt och de beslutas sedan av Länsstyrelsen. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket satte de nationella målen för älgstammens kvalitet samt betesskademålet på regeringens uppdrag 2018 som sedan bekräftats politiskt.
– Det är vårt ansvar och uppdrag som markägare att båda dessa mål uppnås och det finns därmed en förväntan på jägarna på våra marker att bidra till att nå samhällets mål genom att uppfylla de förvaltningsmål som vi gemensamt kommit fram till. Jägarna är mycket viktiga för oss för att hitta en gemensam väg framåt och i de allra flesta fall har vi en bra dialog med våra 2 500 jaktlag.
Rickard Sandström, ansvarig för jaktfrågor inom Sveaskog: "Sveaskog bedriver ett varierat skogsbruk som tar hänsyn till bland annat biologisk mångfald, klimatanpassning, förnyelsebar råvara, rekreation och friluftsliv."
Älgupproret hävdar att skogsbolagen vill sänka älgstammen ännu mer. Stämmer det?
– Den stora förändringen av älgstammen är redan gjord. Nu är det viktigt att avvakta och försöka balansera älgstammen på ungefär samma nivå för att se om betesskadorna följer med som förväntat.
– Helheten påverkas även av andra viltarter än bara älg. I geografiska områden med andra arter är det viktigt att även ta höjd för jakt på andra klövviltsarter i förvaltningen, exempelvis hjort och rådjur.
Älgupproret hävdar att skogsbolagen beskyller älgen för betesskador i skogen och att det finns alternativ till industriellt skogsbruk, som skulle minska betesskadorna på skogen. Ser ni att det är möjligt att bedriva en annan form av skogsbruk och att den skulle klara en högre älgstam?
– Sveaskog bedriver ett varierat skogsbruk som tar hänsyn till bland annat biologisk mångfald, klimatanpassning, förnyelsebar råvara, rekreation och friluftsliv. Det skogsbruk som bedrevs i Sverige mellan 1950 – 1990-talet med stora kalhyggen är en av huvudanledningarna till att älgstammen kunde växa från låga till historiskt höga nivåer.
– I takt med att hyggesstorlekar minskar och att ett mer klimatanpassat skogsbruk implementeras minskar även mängden foder i ungskogarna för våra vilda djur. Trots den minskning som genomförts har Sverige fortsatt världens tätaste älgstam.