– Jag vill absolut inte ha en sån där sjukhussäng, säger Solveig Hjalmarsson, snart 70 år.
Hon drabbades för 20 år sedan av en stroke och blev halvsidesförlamad. Idag har hon personlig assistens och hemtjänst.
I september förra året drabbade Solveig av ett epileptiskt anfall och hjärtinfarkt. Hon föll illa och bröt axeln.
– Jag var inte kontaktbar.
Men Solveig återhämtade sig. Idag är hon hemma i lägenheten tillsammans med sambon Lars-Olof Eriksson. Trots funktionshinder, som i Solveigs fall kräver både assistens och hemtjänst, försöker de leva så normalt som möjligt.
En del i det är att sova tillsammans i en miljö som inte påminner om en vårdinrättning. Sängarna står intill varandra i sovrummet. På Solveigs säng finns ett handtag som en vän monterat.
– Det är för att jag ska kunna dra mig upp, säger hon.
Efter händelsen i september blev parets sängar ett ärende för kommunen. Kommunen försökte motivera Solveig att byta till en höj- och sänkbar vårdsäng för att underlätta arbetet för hemtjänsten under nattetid.
Kommunals skyddsombud vände i januari sig till Arbetsmiljöverket med en begäran om vårdsäng, för att personalen ska kunna sköta omvårdnadsarbetet på ett ergonomiskt säkert sätt.
Arbetsmiljöverket gjorde i februari en inspektion i parets hem och fann att personal vid omvårdnadsarbete i sängen, inte kan hjälpa Solveig på ett ergonomiskt riktigt sätt.
Arbetsmiljöverket skriver i en underrättelse till kommunen att man från 1 juni överväger att ta beslut om förbud mot arbete i hemmet.
Kommunen har under processen fört fram att socialtjänstlagen och arbetsmiljölagen krockar, konkret mellan vårdtagarens inflytande och arbetsmiljöperspektivet.
Arbetsmiljöverket har vägt intressena mot varandra och kommit fram till att vårdarbetet måste ske utan att arbetstagaren utsätts för risker. En vårdsäng innebär att båda intressena kan tillgodoses, menar verket.
Inför eventuellt om beslut om förbud mot arbete i bostaden har kommunen åter erbjudit Solveig, men också sambon vårdsäng.
– Om jag inte tar det så säger de att jag måste till särskilt boende. Jag vill absolut inte till något boende. Jag vill bo ihop med min sambo.
Lars-Olof säger att han och Solveig sitter som i gisslan, men att de accepterat att prova vårdsängar under en vecka.
Kommunens socialchef Marie Christiansson uttalar sig inte i det enskilda fallet, utan mera generellt.
– Som arbetsgivare måste vi, om vårdtagaren inte går med på åtgärder för en trygg och säker arbetsmiljö, erbjuda omvårdnad någon annanstans. Ofta kommer man då fram till en lösning med olika hjälpmedel. Personalen ska inte utsättas för något farligt, men det är inte enda orsaken. Personalen måste också kunna jobba på ett sätt som säkert även för vårdtagaren.