Hon sprider glädje på boendet

89-åriga Marianne Johansson sätter färg på Björkbacken 2. "Jag trivs bra här och är glad att kunna fortsätta med det jag alltid har gjort".

Marianne Johansson har målat många katter på stenar.  "Det ska vara runda, jämna stenar".

Marianne Johansson har målat många katter på stenar. "Det ska vara runda, jämna stenar".

Foto: Lotta Willsäter

ÅTVIDABERG2019-02-26 19:00

En man kliver in på redaktionen i Åtvidaberg med en önskan: "Ni måste skriva om en kvinna som bor på Björkbacken. Hon är snart 90 år och gör fantastiska målningar av katter på stenar, hon syr och hon har utställningar i korridoren. Man blir glad av det."

Så, vi bokar tid med Marianne Johansson. I korridoren till hennes rum passerar vi en vägg av grytlappar med påskmotiv, sydda i lappteknik och en rad av akvareller och sidenmålningar. I ett fönster står trekantiga kycklingar och äggvärmare på parad intill en stor samling av stenar som målats till katter.

– Det Marianne gör lyfter upp vardagen här, både för boende och personal, säger två kvinnor som jobbar på det särskilda boendet.

Marianne Johansson lyssnar. Hon ler och ger tillbaka:

– Det är roligt att höra. Jag trivs här och är jättetacksam att jag får hålla på med det jag tycker om.

Kreativiteten har följt henne genom livet. Hon är uppvuxen i Linköping och utbildade sig till sömmerska. Hon studerade på tillskärarakademien och kom att jobba mer än 50 år inom ABF.

– Jag började ha kurser i sömnad 1951. På den tiden var många kvinnor hemma. Många sydde till barnen och till sig själva. Jag åkte runt mycket och hade ofta tre cirklar om dagen. Jag har lärt många, jättemånga att sy.

Marianne gick själv kurser i andra ämnen för att kunna leda andra cirklar; bland annat i sidenmålning, kurbitsmåleri, färglära och psykologi. Vid sidan om arbetet har hon alltid ägnat sig åt att skapa själv, att sy, och måla i olika tekniker.

Hon har levt större delen av sitt liv i Linköping och Hjulsbro, men flyttade till Söderleden i Åtvidaberg tillsammans med maken efter att dottern med måg flyttat hit. Maken gick bort i december 2017.

– Jag var kvar på Söderleden, men jag var sjuk, säger Marianne och beskriver tiden som svår.

Det dröjde innan hon fick diagnos och medicinering för Parkinsons sjukdom.

– Jag mår mycket bättre nu. Medicinen hjälper. Det är jag tacksam över.

Hennes katter och andra alster finns spridda runt om i världen.

– Jag har grytlappar i Australien, julstrumpor i Indien och katter i Kapstaden och Tyskland.

Utöver skapandet tycker Marianne om att lägga tid vid sin dator, med bilder och släktforskning. Och så kan hon hålla kontakt med sina nära:

– Jag har två barn, sju barnbarn, 15 barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!