I maj tillträdde Linda Ljungqvist som kommundirektör – ett uppdrag som innebär att hon är kommunens högsta chef och chef över förvaltningscheferna.
Hon tar emot i kommunhuset. Skrivbordet är nästintill rent på både papper och prylar, som om ingen jobbade just där.
– Jag är digital, konstaterar Linda Ljungqvist med ett lätt skratt och pekar mot datorn och telefonen.
Ständigt uppkopplad?
– Jag är inte längre än ett sms bort, säger hon.
Uppdraget som kommundirektör har lockat.
– Men jag hade inte sökt vilket kommunchefsjobb som helst. Inte i vilken kommun som helst. Jag vill kunna göra ett bra jobb. Det kan jag här.
När förre kommundirektören Robert Bredberg i slutet av förra året aviserade att skulle lämna kommunen bestämde hon sig för att söka tjänsten.
– Jag var redo att gå vidare. Jag var sugen på nya arbetsuppgifter och ett nytt område.
Hon var socialchef i Åtvidaberg under åren 2013–2016 och var bland annat med om utbyggnaden av Kopparsvanen med nya platser inom särskilt boende.
Det var inget buller och bång när du slutade, eller hur?
– Nej, det var det inte.
2016 fick hon ett erbjudande från Linköpings kommun och gick vidare en tjänst som omsorgsdirektör. Hon fick med åren dubbelt ansvar, med en befattning som social- och omsorgsdirektör.
– Jag har utvecklats som individ. Jag har jobbat i stora tunga processer i Linköping.
Hon nämner pandemin.
– Jag stod mitt i skyttelinjen. Det var tuffa frågor att stå i.
Hur har det utvecklat dig?
– Jag har blivit tryggare, är mer lugn. Jag är mer mogen och har mer erfarenheter.
Hon ler lätt och tillägger att hon också blivit mera medietränad.
Vad innebär det?
– Jag vill vara öppen och transparent, med det man kan säga. Det är viktigt. Transparens skapar trygghet.
Har du efter drygt tre månader hunnit komma in i uppdraget?
Linda Ljungqvist stannar upp vid frågan och svarar med en motfråga: När kan man säga att man inte är ny på jobbet?
Hon ger svaret själv: Ett år.
– Man behöver vara med i ett års processer, till exempel att följa budgetprocessen under ett år. Jag har hunnit sätta mig i vissa frågor, men inte i allt.
En fördel med att återvända till Åtvidaberg handlar om relationer.
–Jag känner många, både medarbetare och politiker sedan tidigare. Jag vet vem jag ska prata med.
Ser du några skillnader jämfört med dina tidigare år i kommunen?
– Det är stor skillnad. Då 2013–2016 var kommunen i "sanera-eran" (den ekonomiska saneringen, reds anm). Nu har man tagit klivet till en utvecklings-era med fokus på att kunna etablera nya företag och bostäder här.
Du har tidigare nämnt att kommunen står inför utmaningar, som ekonomin och kompetensförsörjning. Har du lösningar?
–Kommunens ekonomi, precis som hushållens påverkas av inflationen. Vi drabbas också av höga räntor, elpriser och matpriser. Fokus är att ha ekonomi i balans. Budgetarbetet är tufft.
– Kompetensförsörjningen är kanske den största utmaningen. Hur ska vi få händer och fötter att räcka till inom omsorgerna och hur ska vi fördela resurserna? Vi måste hitta strategier.
Du har din bakgrund inom vård och omsorg. Kommer du att styra lite mer där?
– Nej, det uppdraget har socialchefen Sara Waernér. Det är viktigt att våra förvaltningschefer får vara just förvaltningschefer och ha ansvar för sina områden. Jag kan vara bollplank, men ska inte peta i deras områden.