â Under de sista veckorna pĂ„ gymnasiet fick jag reda pĂ„ att min lĂ€rare hade nominerat mig, sĂ€ger Zelda Petersson Larsson nĂ€r vi sitter i lunchrummet pĂ„ hennes arbetsplats Becha bil i Ă tvidaberg.
â Allt var vĂ€ldigt hemlighetsfullt, och sĂ„ fick jag ett mejl om att det skulle vara en stor mĂ€ssa i Stockholm i september. "Shit, vad Ă€r det hĂ€r?", tĂ€nkte jag.
Varför tror du att din lÀrare nominerade dig?
â Under mina tre Ă„r pĂ„ gymnasiet kom vi varandra nĂ€ra. Han har hjĂ€lpt mig nĂ€r det har varit jobbigt, och vi har pratat mycket om min barndom och min uppvĂ€xt. Det har varit jĂ€vligt tufft att ta sig hit.
Zelda tog alltsÄ plats pÄ listan över bilbranschens mÀktigaste kvinnor som kategorivinnare i Ärets fordonselev. Juryns motivering lyder:
âEn elev som trots privata motgĂ„ngar har jobbat hĂ„rt för sin utbildning och blivit en fantastiskt duktig lackerare som vi sjĂ€lva inte skulle tveka en sekund att anstĂ€lla.â
Vad betyder priset för dig?
â Jag har inte riktigt förstĂ„tt det. Jag jobbar pĂ„ att inse att jag har fĂ„tt det för att jag Ă€r bra. Hela livet har jag gĂ„tt omkring och tĂ€nkt att det Ă€r nĂ„got fel pĂ„ mig.
NĂ€r Zelda var fyra Ă„r flyttade hon med sin mamma och sin lillebror frĂ„n Norrköping till Ăsterbymo i Ydre.
â Jag har lidit av psykisk ohĂ€lsa sedan jag började trean. Jag var tvungen att bli vuxen vĂ€ldigt tidigt eftersom mamma inte heller hade det sĂ„ bra.
Hon ger ett vuxet intryck nÀr hon berÀttar sin historia, om hur hon alltid har jÀmfört sig med andra och ibland haft dagar dÄ hon inte klarat av att gÄ upp ur sÀngen.
â NĂ€r jag var sexton Ă„r stack mamma med min lillebror. Jag blev kvar i Ăsterbymo och började gymnasiet i Eksjö.
Och dÀr kom hon alltsÄ i kontakt med sin lÀrare Martin Jarl.
â Han hjĂ€lpte mig till skolkuratorn som var jĂ€ttebra. Och av kuratorn fick jag hjĂ€lp att hitta en psykolog.
Nu mÄr hon mycket bÀttre, men att stÀlla sig pÄ en scen framför 160 personer i Stockholm var Ängestframkallande.
â Jag har aldrig tyckt om att stĂ„ pĂ„ scen, och innan jag började gymnasiet gjorde jag allt för att slippa.
Zeldas lÀrare kunde inte vara med pÄ prisutdelningen, han hade fÄtt en viktig lÀkartid samma dag.
â Men min bĂ€sta vĂ€n Felicia var med mig. Det var ett bra stöd.
Nomineringarna lÀstes upp, och sedan berÀttade juryn vem som vunnit.
â DĂ„ var det bara att resa pĂ„ sig, trots att jag var sĂ„ nervös att jag trodde att jag skulle svimma. Men nĂ€r jag hade mini-intervjun pĂ„ scen sĂ„ kĂ€nde jag att alla lyssnade pĂ„ mig. Det var en bra kĂ€nsla.
Nu jobbar hon som lackerare, pÄ Becha bil dÀr hon varit anstÀlld i ungefÀr en mÄnad.
â Jag fick tipset av min pojkvĂ€ns slĂ€kt, och i juli var jag pĂ„ intervju.
â Jag hade glömt sĂ€ga till chefen att jag skulle pĂ„ mĂ€ssan. Jag kom pĂ„ det en vecka innan. Men han blev jĂ€tteglad och var vĂ€ldigt stöttande, sĂ€ger hon och skrattar.
I början pendlade hon mellan Kisa dit hon flyttade efter Ăsterbymo och jobbet i Ă tvidaberg.
â Den vĂ€gen Ă€r jĂ€ttejobbig. SĂ„ efter tvĂ„ veckor flyttade jag till Ă tvid.
Hon hade egentligen inget bilintresse som liten. DÄ var det mer hÀstar som gÀllde.
â Men nĂ€r jag var femton skaffade jag en A-traktor, och dĂ€r vĂ€cktes intresset.
Zelda tycker ocksÄ om att mÄla och vara kreativ. NÀr det var dags att söka till gymnasiet kollade hon pÄ yrkesförberedande program och hittade billackering.
â Det hade jag aldrig provat, men jag tyckte att det var skitkul.
Hon trivs bra pÄ jobbet dÀr hon Àr ensam tjej.
â Ibland Ă€r det skönt att inte vara omringad av tjejer. Men det Ă€r en del saker man kan sakna, som tjejer fattar.
Som vad dÄ?
â Som att man behöver en papperskorg pĂ„ toa, sĂ€ger hon och skrattar.
Annars upplever hon bara uppskattning frÄn bÄde sin chef och sina kollegor.
â De tar mig för den jag Ă€r.
Hur tÀnker du dig framtiden?
â Lackering Ă€r fortfarande ganska nytt pĂ„ företaget hĂ€r. Jag ser en framtid i att vara med och starta upp det rejĂ€lt. Och sĂ„ vill jag bli vuxen pĂ„ riktigt, sĂ€ger hon och skrattar.
Vad innebÀr det för dig?
â Jag vill ha en familj, en fast inkomst, fint hus och en bra bil. Det Ă€r det jag strĂ€var efter. Men det allra viktigaste Ă€r att kunna sĂ€ga att jag mĂ„r bra.
Zelda Äterkommer till psykisk ohÀlsa och att det Àr nÄgot samhÀllet borde prata mer om.
â Vi borde lĂ€ra oss att förstĂ„ varandra. Folk kan vara sĂ„ taskiga och fördömande. Det Ă€r lĂ€skigt att det finns sĂ„ mĂ„nga som mĂ„r sĂ„ dĂ„ligt, vissa innan deras liv ens har börjat.