Kapten Sören Enander ringer tre gånger i den guldiga ringklockan på E/S Vågspelet innan han sakta men säkert backar ut i det lugna vatten som utgör Bysjön. De tre signalerna är till för att göra andra båtar uppmärksamma på Vågspelets ankomst, men denna sommardag är den vita farkosten ensam på vattnet.
Utöver kaptenen befinner sig även guiden Gunilla Enander på båten tillsammans med ett antal passagerare, som hon under färdens gång runt sjön kommer upplysa om områdets historia.
Båten, som är eldriven, tar sig framåt längs vattnet i maklig takt och skapar ett lätt behagligt gungande för passagerarna. När båten passerar Bysjöbadet passar Gunilla på att berätta om hur det fungerade på stranden förr.
– Då var det en uppdelning mellan pojkar och flickor. De badade inte på samma strand, utan de höll sig på var sitt håll.
Hon berättar stort som smått. Hon pratar om ätten Adelswärd och allt som de har gjort för Åtvidabergs utveckling, om hur trädet "Skiteka" som går att skymta under turen fick sitt namn, om Elof Ericson och sonen Gunnar som med Facit var drivande i ÅFF:s framgångar på 70-talet. Hon visar Åtvidabergs enda ö, Helena ö, som fått sitt namn efter Helena von Fersen.
När hon håller på att berätta om golfbanans historia avbryter hon sig tvärt och pekar på något i sjön. Där, på en sten i vattnet, står ett litet rött hus, inte mycket större än en fågelholk.
– Huset heter Stens Huvud, säger Gunilla. Det fick vi av Sjöfartsverket 1997, eftersom flera båtar hade gått på stenarna i vattnet. Därför tyckte de att vi skulle ha en fyr.
Fyren som huset utgör skickar ut två blixtar av grönt sken var sjätte sekund när det är mörkt.
– Den är vi väldigt stolta över! Tänk att vi har en liten sjö och en riktig fyr.
När båten till sist är tillbaka på samma plats som resan började på, vid Tornbryggan nedanför Kanonkullen, har det gått ungefär en timme.
En av passagerarna, Elisabeth Johanssen, säger att hon är nöjd med resan.
– Det var verkligen en historielektion. Man har ju glömt en del, så det var kul att få en liten upprepning av områdets historia.
Gunilla Enander hoppas att fler hittar hit under sommaren.
– Jag tror att det har varit lite för varmt i år. Men jag tycker verkligen det är värt en resa hit. Miljön är ju fantastiskt vacker och så får man lite kultur och historia. Det är faktiskt ganska spännande.