Idag kör Hilma för Linköpings motocrossklubb som har Sveriges enda damlag.
Redan som 6-åring introducerades Hilma Enander till bandy och motocross av sin pappa Lasse som alltid har haft ett stort intresse. Hilma fastnade snabbt för båda sporterna. I dag är hon 22 år gammal, spelar bandy i Åtvidabergs BK:s B-laget tillsammans med killarna och satsar för fullt på motocross.
– Jag tycker om båda sporterna även om jag satsar mest på motocross. Jag känner mig så fri när jag kör.
Idag tävlar hon för Linköpings motocrossklubb som är den enda klubben i Sverige som har ett damlag. Hilma tvekade aldrig när hon fick frågan att vara med. Även om hon trivs att träna med killar vill hon uppmuntra större satsningar på tjejlag.
Under uppväxten kan hon inte minnas att hon behandlats annorlunda för att hon är tjej, hon poängterar att hon har haft tränare som aldrig skulle acceptera det heller.
– När jag var yngre var det väl mest tjejer runt motocrossbanan, som inte själva körde, som tyckte att jag skulle ägna mig åt andra sporter som ridning till exempel. Men från de som faktiskt spelar bandy eller kör motocross har jag aldrig blivit ifrågasatt för att jag är tjej.
22-åriga Hilma Enander utbildar sig till maskiningenjör samtidigt som hon tränar bandy och satsar på motocross.
Idag har hon funnit flera nya tjejkompisar som kör och de stöttar varandra i med- och motgångar.
– Jag är inte tjejig i den bemärkelsen att vara direkt intresserad av utseende och smink. För mig som ägnar mig åt sporter där jag ändå täcker ansiktet hela tiden känns det ganska onödigt att stå och sminka mig inför en träning eller ett race.
Hilma Enander utövar två sporter men motocrossen ligger allra närmast hjärtat.
Motocrossen tar väldigt mycket tid och är en kostsam sport. Under tiden som Hilma pluggar på universitetet har hon valt att bo kvar hemma hos familjen. De är tajta och alla timmar tillsammans med pappa i verkstaden har påverkat hennes karriärval.
–Jag blev intresserad av hur allt fungerar och ville lära mig mera. Nu är jag inne på mitt sista läsår till maskiningenjör.
Hon ser fram emot att bli klar och planerar inte att sätta sig i skolbänken igen inom den närmaste framtiden.
– Nej nu vill jag komma ut och börja jobba. Fortbildning och vidareutbildning är väl en sak men jag skulle inte vilja plugga något annat. Jag vet att jag har valt rätt.
På utbildningen är de bara fyra tjejer och när hon reflekterar över jobbmöjligheterna ser hon fördelar med att vara tjej i en bransch där det är mycket män. Mest för att hon tror på att ha arbetsplatser med mångfald.
– Jag tycker att det kan vara bra med kvotering. Men om jag skulle få anställning utifrån mitt kön istället för min kompetens skulle jag inte uppskatta det.
"Jag är inte tjejig i den bemärkelsen att vara direkt intresserad av utseende och smink. För mig som ägnar mig åt sporter där jag ändå täcker ansiktet hela tiden känns det ganska onödigt att stå och sminka mig inför en träning eller ett race", säger Hilma.
Hilma ser flera fördelar med att kombinera sina två sporter. De utövas olika tider på året och det är kul att träna med bandykillarna efter några år i tjejlag.
Men även om hon upplever sig som en i laget erkänner hon att det ibland kan kännas ensamt, speciellt när man är iväg på matcher tillsammans. Idag är det flera tjejer i laget, men än så länge är hon den enda som varit med och spelat match.
– I Åtvidaberg är allt så nära. Då skyndar jag mig att byta om, sedan knackar jag på och kollar om grabbarna är klara innan jag kommer tillbaka in. Det är inga konstigheter. Men är vi iväg är det ofta långt emellan omklädningsrummen.
Spelmässigt märker hon också skillnad eftersom killarna är mycket större än hon själv.
– Det retar mig att veta att grabbarna håller tillbaka när de spelar med mig, men samtidigt så är jag ju tacksam att de inte tar i mer än de behöver. Skulle de gå på mig som de gör mot varandra skulle jag ju flyga av banan.
Hilma Enander har spelat bandy sedan hon var sex år gammal och har nu utbildat sig till domare.
Förutom att spela med killarna har Hilma nyligen utbildat sig till bandydomare.
När hon blev tillfrågad om att utbilda sig till bandydomare fanns det inga större tveksamheter. Hon var egentligen inte särskilt intresserad av att döma andra som spelar, men det var ett bra sätt att få in extrapengar till motocrossen under tiden som hon pluggar.
– När man är domare är det alltid någon som är arg på en. Är det inte spelare så är det publiken eller tränare. Det gäller att stå på sig, jag vet ju att jag gör rätt när jag dömer som jag gör.
Framförallt vill hon visa yngre bandytjejer att det finns tjejer som dömer också. Eftersom hon själv spelat både med killar och i rena tjejlag har hon sett skillnad på hur domarna dömer.
– Det blir så mycket försiktigare när tjejer spelar. Då får man tillsägelser för minsta lilla som släpps igenom när killar spelar. Det tycker jag inte är sjyst, då får ju tjejerna inte lära sig reglerna på riktigt. Vi måste sluta göra skillnad utifrån kön.
Som ensam tjej i laget får Hilma alltid ett eget omklädningsrum. För det mesta bekommer det henne inte, men när de är iväg för att spela match blir det ibland långt till de andra spelarna och lite ensamt.