– Jag hade en tro på mig själv som barn och fick mycket uppmuntran. Det gav en identitet och personlighet, säger Madeléne Evertsson.
Hon är hemma i Åtvidaberg, hos mamma och pappa i Nygård, tillsammans med sambon Victor Morell som hon träffade på teaterhögskolan i Malmö och barnen, fyraåriga Eira och ettåriga Idde. Hösten har varit minst sagt hektisk.
– Både jag och Victor har flängt fram och tillbaka över hela landet. Vi har varit på varsin turné med Riksteatern.
Madeléne beskriver ett schema och ett pussel som gått ihop tack vare barnens mor- och farföräldrar och en vilja att tillsammans lösa den svåra kombinationen att vara småbarnsförälder och skådespelare med föreställningar kanske 50 mil från hemmet i Stockholm.
– Victor hade redan anställning på Riksteatern när jag fick frågan att vara med i en produktion. Jag sa ja och vi löste det. På lediga dagar åkte vi hem och var med barnen.
Madeléne talar kärleksfullt om barnen. Om hur de lockar fram den egna personligheten och får stora frågor att ställas på sin spets.
– Man har totalt ansvar över sina barn och lägger ner sitt eget liv för dem. Det har fått mig att se på mig själv på ett annat sätt. Jag har vuxit som människa och blivit en större person.
Som barn var hon själv fylld av energi och växte upp en i miljö som var öppen och tillåtande. Redan innan skolåldern visade Madeléne talang för scenkonsten och medverkade genom åren i flera teateruppsättningar i Åtvidaberg, de flesta i regi av mamma Carina Evertsson. Alltid med inlevelse, närvaro och energi.
– Det fanns en trygghet i att få ge sig hän, säger hon.
Yrkeslivet har inte varit lika tryggt. I branschen råder korta anställningar. De löper från repetition till slutföreställning och avlöser varandra.
– Det var knackigt i början, men nu känner jag mig tryggare. Det löser sig.
Familjen flyttade från Malmö mot en starkare arbetsmarknad, till Stockholm. Madeléne fick jobb i Östersund, på Jämtlands länsteater i en modern och utmanade ”Törnrosa”. Under vårvintern ska Madeléne repetera och medverka i ”Den talangfulle Mr Ripley” vid Uppsala stadsteater. Och sambon ska spela ”Bröderna Lejonhjärta” vid Västerbottensteatern i Skellefteå.
Hur får ni ihop familjelivet med yrkeslivet?– Det var varit kämpigt, säger Madeléne och tar ett djup andetag:
– Jag som alltid varit så medveten om jämställdhet fastnade i en kvinnofälla. Victor kunde tacka ja till jobb, men jag kände mig bunden till hemmet. Jag blev bitter.
Frustrationen ledde till familjerådgivning och till insikter:
– Vår ingång har varit att vi vill varandra väl, att vi vill leva jämställt och hjälpa varandra. Vi har löst det och hittat ett sätt att dela upp tiden så att vi båda kan arbeta och vara föräldrar. Vi är ett bra team.
Vad för du om fem år?– Jag hoppas att jag är ödmjuk och modig inför livet. Kanske har jag gjort någon TV- eller filmroll. Jag hoppas att jag varit med i en julkalender, som min mamma Carina Evertsson och Britta Augander skrivit. De har ett jättebra manus, som jag ska få dem att skicka till SVT. Jag kommer att ha barn i skolåldern. Det blir spännande. Jag kanske kan välja mer vilka produktioner jag medverkar i. Och kanske så har jag pluggat till trädgårdsmästare, det är något jag kommit fram till att jag också skulle vilja bli.