Att gå in på Wiaholms garvaregård är som att kliva in i en sommaridyll. Den gula färgkullan blommar intensivt mot det faluröda garveriet - en lång ladugårdsliknande byggnad från 1850-talet - som rymmer ett unikt privat museum.
Hit kom Christer Jonsson och Martin Wiklander 1994 och möttes av ett förfall.
– En riktig katastrof, hela garveriet var på väg att rasa, säger de.
Med varsamma händer och genuin känsla för att bevara och dokumentera historia, föremål och människors berättelser har de genom åren byggt upp både gården och museet. Idag är garverimuseet öppet för guidade och förbokade visningar under sommarhalvåret.
Christer Jonsson slår upp dörrarna in till det gamla garveriet.
En gammal industri kan vara vacker. Garveriet är det. Från fönstren lyser dagsljuset upp timrade väggar, trägolv och de djupa kar där råhudar från djur under en lång process blev till läder och skinn.
– Först la man hudarna i kalklösning för att avhåra dem. Det tog ungefär tolv veckor innan man kunde rycka loss håret, berättar Christer.
Martin förklarar nästa steg:
– I det här stora runda karet blandades hönsgödsel och vatten. Dygnet runt under 14 dagar skulle det röras försiktigt i karet hela tiden.
Om någon vilade för lång stund från uppgiften riskerade hudarna att frätas sönder av hönsgödslet. Här låg stanken av ammoniak förmodligen tät. De arbetare som ställdes vid karen hade extra förstärkning av sprit. Kanske för att härda ut?
I Wiaholm berättas om processen från hud till läder, om fabrikör Karl Fredrik Lundberg som la grunden till Lundbergs läderfabrik i Valdemarsvik, en gång Nordens största garveri. Här finns selar, skor och lädervaror, liksom en mängd föremål som hittats i marken och i Storån samt kuriosa prylar - som en flaska i glas som rymt hälsosamt arsenikvatten från Ronneby (nej, vattnet var förstås inte hälsosamt). Här berättas också om lokträfabriken, trästycken till hästselar tillverkades.
Men prylar och industrihistoria är inte allt. Garvarmästers bostad om ett litet rum och kök, som var bostad för åtta personer finns kvar. Den väcker tankar.
– Garveriet är obegripligt om man inte får berättelserna och historierna om människors livsvillkor. Det är ett skäl till att vi bara har guidade visningar, säger Martin.
Den som vill besöka Wiaholm kan söka kontaktuppgifter på nätet för att i god tid boka guidad visning.