Barnen och ungdomarna använder avklippta sugrör när de snortar kristall.
Hans dotter är en av de unga tonåringar som fastnat i ett missbruk av kristall – en starkt beroendeframkallande syntetisk drog.
– Jag känner inte igen henne längre. Det är som att tala med ett fotografi, säger han under ett långt samtal.
Vi sitter vid ett köksbord. Vi kan kalla pappan för Per och dottern för Emma.
Per vill berätta. Han säger att han måste berätta hur fruktansvärt hårt missbruket slår mot ungdomar och deras familjer. Målet: att få alla aktörer i samhället och vuxna att agera.
– Annars kommer barn i Åtvidaberg att gå bort i missbruk.
Han är övertygad om allvaret. Orden smärtar.
Han talar om Emma, om en älskad dotter som haft en stabil uppväxt med båda sina föräldrar. Hon har haft flera fritidsaktiviteter och skött skolarbetet väl. Men så började hon att må dåligt, som många andra tonårsflickor. Familjen sökte hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin.
– Vi hamnade i kö. När vi väl kom på ett första samtal tog det åtta månader innan vi fick tid för behandling. Under den tiden tog hon droger för första gången.
Upptäckten
Emma är 14 år. Det är mitt i sommarlovet när någon erbjuder kristall till flera ungdomar i Åtvidaberg.
Emma är en av dem. På sensommaren märker Pers fru, Emmas mamma, ett annorlunda beteende. Hon blir misstänksam. När flickan sover kollar hon igenom väska och kläder. En zip-påse faller ut.
– Vi hittade droger hemma. Kristaller.
Reaktionen blir omedelbar. Per blir frustrerad. Arg.
– Vi tog kontakt med polisen direkt. Och socialtjänsten. Polisen kom hem till oss och hämtade det vi hittat.
Då trodde han och hustrun att det var första gången Emma tagit droger.
Nu vet han och rannsakar sig själv:
– Man är blåögd och tror att de bara testat. Men vår dotter tar tunga droger.
Själv gick han genom grundskolan och gymnasiet i Åtvidaberg utan att komma i kontakt med några droger.
– Är man ovan vid droger så märker man inte något på sina barn. Vi var otränade. Vi såg inte några tecken i början.
Per talar obehindrat. Ibland stannar han upp i en tanke.
– Vi visste inte att det fanns så tunga droger bland så unga.
Kampen
Det har gått ett halvår sedan upptäckten. Livet har vänts till.
– Det är en fruktansvärd kamp för oss. Och för andra föräldrar som är i detta.
Men också för de unga som hamnat i missbruk av kristall.
– De får sånt hemskt sug. Det är bara det som styr.
Per berättar om kvällar när dottern skriker av abstinens.
– Det är fruktansvärt, som om hon får hjärtinfarkter. Hon skakar, får kramper och har svårt att kontrollera muskler och kroppen.
Han lyfter sin mobiltelefon och spelar upp ett ljudklipp från en natt när familjen ringde SOS. Ur mobilen hörs en hjärtskärande ångest, ett utdraget och intensivt gnyende.
Emma är inte ensam om att ha fastnat i missbruk av kristall. Den sommarkvällen i juli när flera tonåringar testar kristall för första gången får konsekvenser för flera ungdomar.
– Jag vet vem det var som erbjöd dem kristall.
Är du arg på den personen?
– Ja, det är jag. Men det är också ett barn.
Flera tonåringar har fastnat i missbruk.
Hur många?
Per skakar på huvudet åt kommunens uppgifter om antalet. Ett fåtal, enligt Alléskolan. Sju, åtta enligt kommunledningsförvaltningen.
– Jag kan räkna upp 14–15 flickor som håller på. De yngsta går i sjuan. Jag tror det finns ett stort mörkertal också.
Han har gjort flera orosanmälningar till socialtjänsten om andra barn som han vet tar kristall.
– Är man vuxen så är man skyldig att agera när barn far illa.
Lätt få tag i droger – säljs på skolan
Per talar sansat. Han är lugn, men bär på frustration och ilska över hur enkelt unga får tag i droger.
– Det säljs i Åtvidaberg. På Alléskolan, vid Preem-macken, i skogen och vid rampen vid Alléskolan. De har också hängt på biblioteket och i gångarna vid Kulturcentrum.
Här vid skateboardparken vid Alléskolan, kallad "Rampen", förekommer droghandel, enligt en pappa vars dotter är i ett djupt missbruk av kristall. Unga langare kommer med buss från Linköping och kliver av vid Preem, nära skolan.
Unga, även de som inte brukar droger, får erbjudanden via Snapchat.
– Vi har haft väldiga problem med Snapchat. Där söker langare upp de som vill köpa. Barnen kan söka tills de hittar någon som kan sälja.
De använder också Instagram för att få kontakt och kommunicera om drogaffärer.
– När man etablerat kontakt med langare används en annan app, Signal, där kommunikationen mellan köpare och säljare krypteras.
På skolan råder mobilförbud.
– Men eleverna kan lägga upp apparna i sina skoldatorer och använda dem för att prata och göra affärer även under lektionstid.
Ordlistan
Per visar skärmdumpar som han tagit från dotterns mobil. Det är korta meddelanden mellan dottern och de som säljer droger.
– Vi har fått lära oss att tolka ord, bilder och uttryck. Vi har fått googla en del.
Han ger oss en liten ordlista:
- Kriss och Kiki = kristall, med formella benämningen 3-CMC, liknande amfetamin.
- xtc = exstasy, en förändrad amfetaminmolekyl, MDMA som har liknande egenskaper som amfetamin samt hallucinogena egenskaper.
- Emojis (bilder) på chokladkakor = hasch
- Brunt = hasch
- En etta = ett gram
Hur betalar de unga som köper droger?
– Via swish. Vi har kollat upp och vet till vilka konton vår dotter betalat för droger. Det händer också att de betalar kontant. De kan säga att en kompis lagt ut pengar för pizza och ber föräldrar att swisha kompisen för pizzan. Sen tar kompisen ut kontanter till drogerna.
Den som saknar pengar kan handla på krita.
– Jag vet också att tjejer kan erbjudas att betala genom sexuella tjänster. De som får skulder får meddelanden om att det är "dags att betala."
Som förälder vill han skydda sitt barn från drogerna. Frågan är hur?
– Man får inte låsa in någon. Hon kan sticka och komma över droger. Vi kan sjukanmäla henne från skolan, men har upplysts om att det är skolplikt. Om hon går till skolan, så kommer hon att köpa droger där. Jag vill känna att skolan tar ansvar för den tid hon är där.
Vid något tillfälle har Emma fått hämtas från skolan när hon har varit påverkad.
Han är kritisk och menar att skolledningen inte tar tag i problemet. Skolan har en annan uppfattning, men kan inte uttala sig om enskilda elever.
Pappan Per har hittat zip-påsen med spår av kristall i en dosa med godiset hockeypulver.
Ser tecknen idag
Kristall är syntetiskt framställt.
– Det är hårt och ser ut som smutsigt flingsalt. Det krossas och sniffas. Det som blir över gnuggas med fingret mot tandköttet.
Drogen ger inte bara ett rus.
– Det är kemikalier de drar in i näsan, det är klart att något händer med kroppen. Det blir sår i näsan.
Per nämner en ihållande snuva med genomskinligt flöde från näsan.
– De blir som om de är förkylda. De kan få näsblod.
Han uppmanar föräldrar och skolpersonal att vara uppmärksamma på fler tecken:
– De tar sig åt näsan och gnider fingrarna mot tandköttet. De använder också avklippta sugrör.
När vi frågar Per vilka förändringar han vill se för att hindra fler unga att fastna i missbruk blir listan lång:
– Hårdare tag mot de som säljer till unga. Nolltolerans på skolan. Mer provtagning på skolan. Fler föräldrar måste ta ansvar och söka hjälp direkt. Ta barnens mobiler, kolla vad de gör, ta tag i era ungdomar och börja vara jobbig mot dem. Hög polisnärvaro här.
Till kommunen väcker han en fråga om Alléskolan:
– Att blanda årskurs 4–6 med 7–9 på samma skola är inte bra. Jag skulle inte bli förvånad om yngre barn tar droger eller används för att lämna droger.
Livet nu
– Vi är helt slut. Det finns ingen energi.
Per ser ledsen ut när han pratar om Emma:
– Hon är i ett djupt missbruk, får hon chansen att ta droger så gör hon det.
Du talar så öppet om det som drabbat er och Emma. Är du lika öppen mot andra?
– Ja, vi har talat öppet om det som hänt och berättat om det på våra arbetsplatser. Det känns bra att kunna prata om det, och att arbetskamraterna förstår att vi måste åka på mycket möten.
Per nämner själv att det finns en skam kring droger.
– Det är inte som att man får hem en full dotter en kväll. Jag har så många gånger önskat att det varit så istället. Att jag fått ta hand om henne en kväll för att hon druckit för mycket.
Per och hans fru har sökt hjälp och fått stöttning från flera håll; socialförvaltningen, mottagningen MiniMaria i Linköping och från viss personal i skolan. I nuläget diskuteras olika lösningar:
– Vi har också pratat om att lösa det på egen hand. Kanske ta henne från Åtvidaberg? Kanske till privat behandlingshem som vi får betala själva?
Har du något hopp om att det ska lösa sig för er?
– Jag frågar varje dag om vår dotter vill ha hjälp. Jag längtar efter den dagen hon ska välja att ta den.