Det var en vårdag förra året som Jessica Kallander upptäckte ett hål i trädgården hemma i Mormorsgruvan. 25 meter från huset, i gropen, där hon lagt trädgårdsavfall, hade marken rämnat.
Första tanken var ett slukhål. Men det visade sig att hålet var ett vattenfyllt, hittills okänt gruvhål i det gamla gruvsamhället knappa milen utanför Åtvidaberg.
Då, i maj förra året, mätte Kalle Kallander djupet till 18 meter. Nu misstänker han att hålet är minst 30 meter djupt och kopplar samman det med en hålighet 30 meter under jord som upptäcktes när man borrade efter vatten.
– Det är mycket troligt en gammal ort som går ut ifrån det stora schaktet, säger han.
Då, som nu är känslorna blandade:
– Det är både spännande och skrämmande.
Ena stunden fascineras han av gruvhålet, där han hittat en gammal handgjord trästege, trästolpar, rostiga metallstag, krokar och en stor mängd handgjorda läderskor.
Nästa stund växer oron över andra fynd ur hålet; mängder med krossat glas, flaskor med vätskor som luktar starkt av petroleum, andra vätskor som luktar mycket skarpt och fränt, sönderrostade färgburkar och en kofångare från en gammal bil. Han har funnit läkemedelsförpackningar i metall, men också hela flaskor och glasrör med både bevarade tabletter och läkemedel som kristalliserats.
När vi ses är vattnet i gruvhålet fruset.
– Annars ser man att vattnet är färgat av något. Det är som en oljehinna på ytan.
Kalle Kallander köpte den gamla gruvarbetarebostaden av Baroniet Adelswärd för 16 år sedan och började renovera. Förra sommaren skulle han och Jessica ge sig på övervåningen och bygga sovrum.
Men hålet i trädgården gav inte ro till att slipa golvtiljor och putsa väggar.
– Jag började handgräva i hålet under semestern, med sele för att se vad som fanns där.
Hålet blev större och större. Mer och mer bråte kom upp; en gammal barnvagn, konservburkar, ett oljefilter, smidestänger, spikar grova som tjocka manstummar och ännu mer glas. Kalle Kallander säger med viss humor.
– Det blev en gruvlig semester. Jättegruvlig, jag var därnere varje dag under tre veckor.
När han insåg att uppgiften var övermäktig togs en grävmaskinist till hjälp. I trädgården ligger presenningar med sorterat avfall, som glas, metall, gamla bildelar och mängder med handsydda skor. Alldeles vid hålet ligger två limpor osorterad mörk jord på presenningar. Den ena är övertäckt. Ur båda sticker glas, keramik, porslin och metallbitar ut.
– Det är mer än 25 kubikmeter.
Snart börjar det grönska i Mormorsgruvan.
– Vi går mot en sommar till med hålet. Det är inte kul att ha allt detta liggande på tomten.
Kalle och Jessica står tysta, blickar ner i hålet. Idag mäter det runt sju gånger fyra meter. Marken som vi trodde vi stod säkert på förra året är borta. Frågorna om hålet kvarstår:
– Är det en fornlämning eller en miljökatastrof?
De har försökt få svar; på de antikvariska frågorna av länsstyrelsen och på miljöfrågorna av kommunen.
– Länsstyrelsen har inte varit här än. Kommunen var här i slutet av sommaren.
De miljö- och hälsomässiga frågetecknen stressar mest. Ett tiotal meter från gruvhålet och jordlimporna ligger familjens dricksvattentäkt. Den är djupborrad, men tanken att petroleumprodukter, rester av okända läkemedel och annat okänt från gruvhålet läcker till grundvattnet skrämmer:
– Vi vet ju inte vad som finns i hålet.
Ur miljökontorets anteckningar från besöket den 2 september förra året framgår att hålet uppstått över tre fastigheter; de som hör till de två gruvarbetarbostäderna vid hålet och Baroniet.
På plats konstaterades att gruvhålet någon gång täckts över med plankor, som havererat. "På dessa träplankor har avfall deponerats och täckts över med jord". Det ska ha skett innan Baroniet sålde de två gruvarbetarbostäderna, skriver miljökontoret.
Avfallet består av både hushållsavfall och farligt avfall, troligen från de båda gruvarbetarbostäderna. Miljökontoret slår fast att: "Fastighetsägare under tiden avfallet deponerades var Baroniet som därmed får anses vara ansvarig för avfallet och därmed omhändertagandet av avfallet och eventuellt förorenade jordmassor".
Hösten gick, vintern likaså. Jessica och Kalle Kallander hörde inte av miljökontoret. Först i februari när Kalle Kallander i två mejl efterfrågat var ärendet tagit vägen kom ett svar – en tillsynsrapport, daterad den 24 februari som även ska ha mejlats till Baroniet Adelswärd.
Johan Älvedal, bygg- och miljöchef på kommunen beklagar att det dröjt.
– Vi har haft hög arbetsbelastning, säger han och uppger att ärendet föll mellan stolarna under hösten, men hanterades skyndsamt i februari.
Miljökontoret återger i rapporten uppgifterna från besöket och lägger till: "Nere i gruvhålet finns en del avfall kvar och vattnet i gruvhålet har ett skimmer på ytan som indikerar oljeförorening."
Ansvaret bedöms ligga på Baroniet. Miljökontoret rekommenderar i ett första läge Baroniet att inom två månader åtgärda "följder av tidigare olagligt deponerande av avfall" genom att:
*Ta hand om det uppgrävda avfallet och avfallet som är kvar i gruvhålet.
*Genomföra provtagning av vattnet i gruvhålet och intilliggande vattentäkter och eventuella efterföljande åtgärder.
*Ta ett samlingsprov från de uppgrävda jordmassorna för att kontrollera om de är förorenade, för att få klarhet i hur de ska klassas för att sedan bedöma lämpligt omhändertagande.
Klas Skytt, miljöskyddsinspektör förklarar att ansvaret är Baroniets, även om tidigare hyresgäster dumpat avfallet.
– Vi vet inte när man påbörjade eller slutade dumpa avfall i hålet, men vi har sett datum på oljefilter från 1980-talet. Då ägde Baroniet husen och det fanns en mycket tydlig lagstiftning om att man inte fick deponera avfall. Som fastighetsägare har man ansvar, säger Klas Skytt.
Har nuvarande fastighetsägare till gruvarbetarbostäderna något ansvar?
– Nej, de hade inte räknat med att avfallet skulle finnas där när de köpte sina fastigheter. Det kom som en otrevlig överraskning.
Vad händer om Baroniet inte följer era rekommendationer?
– Då kan vi skruva åt skruvarna. Först med ett föreläggande och om det inte sker något då, med ett föreläggande med vite.
Ni skriver i rapporten att det rör sig om farligt avfall. Kan du säga något om hur farligt det är?
– Jag vill inte gissa något. Det är fortfarande ett stort frågetecken vad som ligger i jordhögarna. Därför bör Baroniet ta tag i det och jobba vidare.
En dryg månad efter att tillsynsrapporten skickats har makarna Kallander varken sett eller hört av Baroniet.
– Vi vill ha svar så snart som möjligt och slippa vara oroliga, säger Jessica Kallander.
– Vi behöver hjälp. Vi kan inte lösa allt detta själva, säger Kalle Kallander.
När vi söker Jonas Nilsson, vd på Baroniet sitter han i bilen. Han är ute i skogarna vid Bersbo för att se över stormskador och blir först tyst.
– Jag har inte sett någon tillsynsrapport. Helt ärligt, jag har ingen aning om en sådan. Den måste ha hamnat fel, eller inte kommit fram. Jag har inte fått något delgivningskvitto på den heller, säger han bekymrat.
Ställd inför de rekommendationer om provtagning och åtgärder som nämns i rapporten, konstaterar Jonas Nilsson att det rör sig om ett omfattande arbete även om han inte kan kommentera rapporten eftersom han inte sett den.
– Det är konstigt om man bara får två månader på sig att ordna detta, säger han och tillägger att han omgående måste söka miljökontoret och be om tidsrespit.
– Vi måste se hur vi ska lösa detta.
Kvar att lösa är också de kulturhistoriska frågorna. Roy Andersson, kulturarvstrateg på Åtvidabergs kommun sökte förra året i Kopparverkets arkiv efter svar.
– Det enda som finns markerat på platsen är en skärpning efter kopparkis. Det finns också med som en skärpning på en karta från SGU (Sverige Geologsiska undersökning) från 1924. Nu verkar det som om det gjorts ett större gruvförsök och inte bara en skärpning, säger han och är förbryllad:
– Kopparverkets inmutningar finns bevarade i arkiven och man var väldigt noga. Men just detta gruvhål är dolt i handlingarna.
Den enda notering om gruvhål står framlidne fritidsforskaren Bertil Göransson för. På en karta från 1970-eller 80-talet har han skrivit "vattenfyllt gruvhål".
Kopparverket etablerades 1754 och verkade fram till 1900. Kan gruvhålet vara från tiden före Kopparverkets dagar?
– Jag vet inte, men man blir nyfiken, säger Roy Andersson.
På länsstyrelsens enhet för plan och kultur svarar antikvarie Malin Svarar att hon inte har detaljkunskaper om gruvhålet.
– Det är inte inlagt i registren än, säger hon.
För att det ska hamna i Riksantikvarieämbetets Fornsök över fornlämningar och kulturhistoriska lämningar måste det först dokumenteras av länsstyrelsen.
– När det finns tid kan vi åka ut och dokumentera, säger Svarvar men kan inte ge besked om eller när det kan ske.
– Men, fornlämningar är skyddade enligt lag oavsett om de är registrerade eller inte.
Kalle Kallander har väntat i snart ett år på registrering.
– Det verkar som vi fallit mellan alla stolar, säger han uppgivet.
Risken att falla ner i gruvhålet är iallafall liten. Kommunen satte förra året upp tillfälliga staket. Polisen som utreder och bekostar skydd runt gamla gruvhål besökt gruvhålet. Skyddsstaket har beviljats, men först måste avfallet hanteras.