Repetitionerna har pågått sedan i vintras och i går var det generalrepetition för det fjärde bygdespelet som sätts upp vid Salfvedals sommarsköna hembygdsgård.
Historien kretsar kring den fattiga torparfamiljen Nilsson, vars öde man får följa under en tid på 1920-talet, en svunnen tid som på många sätt både var lik och olik vår egen.
Ensemblen består av arton människor och två djur; hästen Gullvi, som tidigare har setts i andra hästroller, och hunden Siri, som gör sin debut på teaterscenen.
– Ålderspannet är stort bland skådespelarna, säger Marie Sjöberg, producent och skådespelare. Den yngsta av oss är sex år, medan den äldsta är sjuttio år.
Vid Trollgölen möter publiken en alkoholiserad men godhjärtad far, en stark och sammanhållande mor, förälskad ungdom och en präst som ska hamna i helvetet.
”Torpet vid Trollgölen” är ett nyskrivet skådespel av Dick Zeijlon, som trots att det stundtals är roligt och ömt faktiskt är ett mörk, för att inte säga tragiskt skådespel.
Bland skådespelarna finns debutanten Bo Ristenstrand, som avancerat från parkeringsvakt till skådespelare, och som gör två roller som måste hållas isär.
– Magister och fjärdingsman spelar jag, säger Bo Ristenstrand. De är mer eller mindre komiska figurer båda två, men till sin karaktär är de olika varandra.
Även Roy Andersson och Elisabeth Moberg har tidigare varit statister, men nu tar de till orda – och Elisabeth Moberg gör det som en av spelets viktigaste roller.
– Man kan säga varje replik på så många olika sätt och de kan då få helt olika innebörd, säger Elisabeth Moberg, som gestaltar ”Sara”, den sammanhållande modern.
”Torpet vid Trollgöl” har fått en lokal förankring genom att orterna som nämns, till exempel Germundebo, Borkhult och Frängsbo, är faktiska platser som existerar utanför fiktionen.
– Därför kan man inte nog understryka att historien är uppdiktad, säger Carin Evertsson, regissör. Alla rollerna är fiktiva och saknar koppling till döda eller nu levande på orten.
Men Trollgölen finns, och visst kan det ha legat ett torp där en gång i tiden, där människor inte helt olika oss själva upplevde glädje och sorg, med- och motgångar och kärlekens växlingar.
– Det är en historia också om vår egen tid, säger Carin Evertsson, som återigen vill understryka att alla figurer är påhittade. Särskilt prästen.
Skådespelet har premiär i dag 1/8, klockan 18.00, men spelas även lördag 2/8 och söndag 3/8 klockan, både klockan 14.00 och 18.00. Biljetter finns hos Åtvidabergs bokhandel.