– Vi vill göra något för de asylsökande på Stallet. Något som aktiverar dem, säger föreståndare Inga-Lill Kambrink.
Migrationsverket ställde upp med 5000 kronor. Vuxenskolan, ABF, Åtvidabergs Sparbank, bokhandeln Ugglan och Lions bidrar också.
För ett par veckor sedan drog verksamheten igång på allvar. Gensvaret är så stort att föreningsdrivna Aktivitetshuset står på gränsen till vad man klarar av.
50 asylsökande deltar i kurser i svenska. Det ges lektioner varje veckodag. Andra kommer för att sy, pyssla och umgås. Några har barn med sig.
– Det är precis fullt här. Vi är nästan tagna på sängen, säger Inga-Lill Kambrink och vinkar åt Hadil Hassan som precis kommer in genom entrén.
Hadil Hassan, läkare från Syrien är en flitig besökare. Hon bor med man och son på två år i en lägenhet i Åtvidaberg och har kommit en bit i sin integration.
– Jag kom till Sverige för ett år och fyra månader sedan, säger hon med nästan perfekt uttal.
Under asylprocessen bodde hon i Finspång. Idag läser hon svenska i Linköping och ska så snart språkkunskaperna är tillräckliga påbörja vägen tillbaka till yrket.
– Jag kommer hit för att umgås, träffa och hjälpa andra kvinnor. Här känner man sig välkommen.
Naida Ali, som bor på Stallet, nickar. Hon beskriver sysslolösheten på Stallet som bisarr.
– Vi vill arbeta och göra något. Här får vi det och det gör oss lyckliga.
Hon går på svenskakurs, syr, pratar. Med goda kunskaper i engelska och bakgrund som lärare hjälper hon andra kvinnor.
Många har traumatiska minnen, bär oro och längtan. Laila Alshareef visar bilder i mobilen på sina tre barn som är kvar i Syrien. Hennes ögon tåras.
Kvinnorna har stort stöd i Ann-Charlotte Lidberg-Worden som arbetstränar och bland annat undervisar i svenska och lär ut sömnad.
Hon har bott i USA och talar engelska obegränsat. Hon är engagerad och resonerar också kring det svåra; som att det är inte finns lediga lägenheter åt alla som får uppehållstillstånd. Hon bjuder på värme.
– Jag möter fantastiska människor. Det ger mig väldigt mycket.
På Aktivitetshuset vet man att man gör nytta. Men det är svårt att räcka till. Det behövs fler frivilliga till svenskakurserna och mer resurser.
– Till en del för att vi ska klara den ordinarie verksamheten också, säger Susanne Ideskär.
Inga-Lill Kambrink vädjar om hjälp, också med adress till regeringen.
– Vi måste ta bättre hand om våra asylsökande.