Lugn, det är inte en äkta gengångare som stökar om på hembygdgården Salvedal. Det är bara Salvedalsteatern som återigen har flyttat in i den gamla ladan, där tiden nött timret till en vacker kuliss för bygdespelet Gengångaren II.
Hela miljön i Salvedal är som en stor nationalromantisk scen. I den knuttimrade mangårdsbyggnaden mitt emot bor en familj ur allmogen. Äldste sonen i huset, Anders är rapp i käften när den högvälborne herrgårdsfröken Helena lockas av det enkla livet på gården.
Där börjar en kärlekshistoria som griper tag.
– Den är annorlunda. Spännande, sorglig och med mycket komiska inslag, berättar Emelie Dahlberg, 19 år efter en kvällsrepetition i veckan.
Hon lockades till Salvedalsteatern genom en kompis för några år sedan, blev kvar och har lockat med sig systrarna Natalie, 18 och Mollie, 13.
– Det är jätteroligt att vara med. Man får en sådan gemenskap, vi blir som en andra familj. Vi bryr oss om varandra och alla behövs, säger Natalie.
Mollie gör sin första säsong i teatern och har fått en roll som lakej. Premiären ligger en bit fram, den 2 augusti.
– Jag kommer vara väldigt nervös då, säger hon medan systrarna lugnar.
Ett par repetitioner återstår innan hela ensemblen om drygt 20 aktörer och två fyrbenta - en trygg fjording vid namn Gullvi och lille hunden Ed Hardy- får ett sommaruppehåll.
– Vi har lite smådetaljer är kvar att fixa, säger Carina Evertsson som står för regi och som tillsammans med Britta Augander skrivit om delar av Dick Zeijlons grundmanus från förra året.
Hon summerar Gengångaren som ett klassiskt bygdespel.
– Den handlar om livet och döden. Och om kärleken, det största av allt. Det kan bli lite blött i ögat och så får det vara. Man får torka sig.