Det började på bankskolan i Linköping. 18 år ung lämnade Ulf Davidsson föräldrahemmet i Ljusfallshammar, där mamma drev hembageri och varje morgon serverade sonen färska wienerbröd och mjölk till frukost, för studier.
– Jag älskar fortfarande wienerbröd, skrattar Ulf när vi ses på Åtvidabergs sparbank dagarna innan den sista arbetsdagen.
Hit kom Ulf för 15 år sedan efter att ha låtit sig övertalas att ta tjänst som företagsrådgivare av bankens då nytillträdde vd Ronny Mårtensson.
– Jag sa ja, det var det klokaste yrkesmässiga beslut jag tagit.
Chefen, kollegorna och de ungefär 700 företagskunderna, varav Ulf haft kontakt med merparten, får beröm. Ulf delar generöst med sig av sin uppskattning över dem alla och åren i Åtvidaberg.
– Generellt sett har jag upplevt en positiv utveckling i Åtvidaberg. Näringslivet har utvecklats med mera fokus på lönsamhet, tillväxt och effektivitet.
Efter studierna började Ulf i myntkassan på ett av Sparbanken Östergötlands vid den tiden elva kontor i Linköping.
– Ett fysiskt arbete. Jag räknade mynt, från femöringar till femkronor och fyllde dem i säckar.
Han fortsatte karriären, från inlåningsverksamhet till kontorschef, först i Valla och sen i Tannefors. Sedan 1984 har Ulf varit verksam som företagsrådgivare och företagschef.
Han har följt utvecklingen och konstaterar att bankvärlden blivit ledigare.
– På 70-talet skulle man vara klädd i "bankpyjamas". Nu har det öppnats upp mer och det är fantastiskt skönt att det inte sitter i kläderna längre. Det är viktigt att mötas på ungefär samma villkor som kunderna.
Ulf har en positiv syn på sina yrkesår, men minns två tyngre perioder: finans- och fastighetskrisen under 1990-talet och ett väpnat bankrån i Berga 1980 då en okänd rånare lyfte sin revolver mot honom.
– Det var otäckt och satt i många år efteråt. Rånaren hade en gul regnkappa och jag reagerade länge på människor i gula regnkappor.
På fredag gör Ulf sin sista arbetsdag.
– Jag ser det som att jag ska ta en längre semester. Åka husbil med hustrun mera och ta hand om mina fem barnbarn. Kanske kan jag ta något styrelseuppdrag när hösten kommer.
Han är 63 år och hade med avtal kunnat gå i pension redan vid 61. Att stanna till 67 har inte varit aktuellt. Det är rätt tid att gå nu, menar Ulf.
Det bästa tipset till den som vill ha råd att gå i pension tidigt är enkelt och kanske förutsägbart:
– Börja spara tidigt, det finns inga genvägar, säger Ulf övertygande.