Nawzad trivs med att jobba på sin pizzeria. Det som är jobbigast är alla prishöjningar på livsmedel. Höjer restaurangen priserna för mycket tappar de kunder och ibland känns det som man arbetar här gratis, säger Nawzad.
Klockan har precis slagit elva när pizzerian San Remo i Åtvidaberg slår upp sin dörr för dagens gäster. Några minuter senare har den första beställningen kommit in och pizzorna börjar att bakas.
– Vi har många stammisar som köper sin pizza här, säger Nawzad Balyos som är en av två delägare till pizzerian.
Många av San Remos kunder är stammisar. Nawzad berättar att det finns kunder som drar en lättnadens suck när pizzerian öppnar igen efter att ha haft semesterstängt.
Han berättar att San Remo är Åtvidabergs första pizzeria och han tog över 2013 som ensam ägare. För cirka åtta år sedan blev Akram Anwar delägare i verksamheten och de står varandra nära.
– Vi är båda från Irak och vi är som bröder. Han betyder mycket för mig, säger Nawzad.
Umgås ni även privat?
– Ja, absolut! Vi tar en kaffe eller en öl och bara pratar.
Nawzad kom från Irak till Sverige för 23 år sedan. I hemlandet jobbade han dock med något helt annat, ett yrke som han ibland utövar på sina barn när han har tid.
– Jag var frisör och jag arbetade tillsammans med min släkt. Men sedan blev det problem i landet och vi fick lämna Irak.
Har du någon familj kvar där?
– Nej, ingen finns kvar där nu. Alla andra i min familj bor i Australien.
Nawzad och Manal Balyos bodde i Linköping innan de flyttade till Åtvidaberg. Hela familjen trivs i Åtvidaberg där de tycker att allt är lugnt och skönt.
Nawzad blir rörd när han berättar om sin familj på andra sidan av jorden och tycker det är synd att han inte kan besöka dem så ofta.
– Jag hälsade på dem förra året, då hade jag inte träffat min mamma och pappa på tio år. Flygbiljetter till Australien är jättedyra.
I Sverige har han byggt upp sin familj med frun Manal. Tillsammans har de fyra barn, två söner och två döttrar.
– Vi gifte oss i Syrien och efter det att alla papper var klara kom frugan hit 2005, berättar Nawzad med ett leende.
Saknar du Irak?
– Aldrig mer Irak! Vi trivs jättebra i Åtvidaberg, det är lugnt och skönt här.
Pizzakartongerna staplade och klara att fyllas med varma pizzor.
Var det svårt att lära sig prata svenska?
– Om man vill lära sig svenska är det inga problem, det är svårare om man inte vill. Så det har inte varit så svårt för mig.
Innan familjen Balyos flyttade till Åtvidaberg för sex år sedan bodde de i Linköping och i nio år jobbade Nawzad på en pizzeria i Mantorp.
Hur kom det sig att du satsade på en egen pizzeria?
– Jag visste ju att jag kunde baka pizza så istället för att jobba och baka åt någon annan tänkte jag att kan jobba åt mig själv.
Att driva en restaurang betyder att man arbetar många kvällar och helger vilket gör att man inte får lika mycket tid med sin familj.
– Man måste jobba så det är som det är, jag arbetar ju ändå åt mig själv. Vi är fyra som är anställda här och alla kan sitt jobb och vi trivs, så det går bra, säger Nawzad.
Arbetar din fru här någonting?
– Förr i tiden gjorde hon det ibland, men någon måste ta hand om barnen och hon tyckte inte det var så kul att jobba här, säger Nawzad med ett stort leende.
Nawzad Balyos har haft pizzerian i Åtvidaberg i elva år. I början drev han verksamhet på egen hand, men sedan några år tillbaka är han delägare tillsammans med sin bästa vän Akram Anwar.
När han är ledig från pizzerian prioriterar han att vara med frun och barnen.
– Familjen är viktigast! Så när jag väl är ledig leker jag med barnen och vi åker även till olika ställen för att äta god mat.
Vart tar ni vägen då?
– Vi åker till Linköping, Norrköping, Söderköping och ibland till Västervik. Just nu är favoritstället en nyöppnad restaurang på Tornby i Linköping.
Det händer även att Nawzad lagar mat hemma men de flesta måltider som ställs fram på familjen Balyos matbord är tillagade av hustrun Manal.
Blir det pizza då också?
– Haha, nej, nej! Hemma äter vi mest irakisk mat med ris, bulgur och couscous. Vi äter även mycket dolmarätter, det är alltid gott.