Mattias och Fredrika träffades tidigt och har levt ihop i över 30 år. Att engagera sig på olika sätt är självklart och idag är de kontaktfamilj för två barn.
Fredrika Olsson är på gott humör när hon tar emot hemma i villan i Åtvidaberg. Hon har några timmar ledigt mellan studier och arbete. Efter nästan tjugo år inom skola och barnsomsorg bestämde hon sig för att göra slag i saken och utbilda sig till lärare.
– Jag kom in på utbildningen redan 2018 men då tackade jag nej till platsen och ångrade mig såklart en månad senare. Men det var bra för det gjorde att jag hann bli ännu mer taggad innan jag började läsa 2019.
Hon studerar på heltid, arbetar halvtid på skolan och är tillsammans med maken Mattias kontaktfamilj för två barn i mellanstadieåldern. Fredrikas energi går inte att ta miste på. Allt går snabbt och hinder är till för att lösas.
– Jag skulle inte säga att jag är energisk utan framförallt engagerad. Jag får energi av människor och att hjälpa till.
51-åriga Fredrika hoppas kunna inspirera fler att börja läsa senare i arbetslivet. De erfarenheter hon har fått med sig genom livet med egna barn och år i arbetslivet, tycker hon är positivt. När hon pratar om elever och lärande märks det i att hon är trygg i sig själv och i hur hn tycker att skolan ska vara.
– Jag har jobbat så många år inom fritids där barnen är från morgon till kväll och då är det fokus på att de får vänner och trivs. Lärarna har också det men de har också en uppgift där de ska utbilda barnen.
När Långbrottskolan lades ned var det självklart för Fredrika att följa med till Alléskolan för att jobba med mellanstadiebarnen. Där har hon arbetat på både på fritids och som resurs i klasserna. Att bli lärare på mellanstadiet har varit självklart från första stund.
– Det är så spännande att se hur barnens identiteter utvecklas och hjälpa dem att bli trygga i sig själva.
Samtidigt beskriver hon svårigheten med att jobba halvtid och behöva lämna arbetet för studier när det uppstått situationer i skolan som hon egentligen skulle behövt vara kvar för att hjälpa till att lösa.
– Då känner man sig otillräcklig. Det ska bli skönt när studierna är klara.
Hon har inga planer på att vila och är noggrann med att leva som hon lär.
– Barn kan inte bringa ordning, det är ju upp till oss vuxna. Det går inte säga åt barnen att låta bli telefonerna och sedan sitta fast med sin egen. Säger jag åt barnen hemma att de ska gå ut så får ju jag och min man Mattias också göra det, det är lika för alla!
Fredrika, 51 år, är snart färdigutbildad grundskolelärare för årskurs 4-6 och till hösten hoppas hon få en egen klass på Alléskolan.
Motgångar hör livet till och Fredrika anser själv att hon drivs av utmaningar. Om det går för lätt kan det snabbt bli tråkigt. Hon går in i lärarrollen med öppna ögon och är medveten om hur skolvärlden är idag.
– Det är utmanande att vara förälder och idag kan man ana att många barn inte har krav på sig hemma. När de då ställs krav i skolan blir det plötsligt väldigt mycket för dem att hantera. Då är det skolan och lärarna som får ta smällen. Jag kan tycka att respekten för lärare har blivit sämre både hos elever och föräldrar.
I juni tar hon lärarexamen och ser framemot att fortsätta jobba på Alléskolan i Åtvidaberg även om hon idag inte riktigt vet vilken tjänst som väntar henne. Hon hoppas att få ansvar över en egen klass.
– Drömmen är ju att få en egen fyra att börja med från början och forma som jag tänker mig att jag vill ha det.
Hon känner ingen nervositet för att plötsligt få ansvar för en egen klass.
– Nej, då blir det upp till bevis helt enkelt. Det ser jag fram emot.