Det ligger sex likadana, stora och stÄtliga hus pÄ JÀgmÀstarbacken och tvÀrgatorna omkring. Just nummer 6, dÀr Jenny och Daniel bor, stod fÀrdigt Är 1913. De byggdes frÄn början som bostÀder till dem som arbetade i sandtaget ett kort stenkast bort och pÄ den tiden fanns plats för sex familjer i varje hus.
Det har förstÄs hÀnt en del under ett sekels gÄng och det finns gott om historier att dela.
â Det hĂ€nder att tanter och farbröder stannar till och minns hur det var hĂ€r pĂ„ den tiden. De kommer ofta in och berĂ€ttar, det Ă€r jĂ€tteroligt. Under byggtiden fick hantverkarna ta anteckningar nĂ€r vi inte var hĂ€r, för vi vill ju veta allt, sĂ€ger Jenny.
â Vi har fĂ„tt höra mycket drĂ„pligt. I trĂ€dgĂ„rden hĂ€r utanför finns en mur och intill den lĂ€r det ha stĂ„tt fem utedass och fem vedbodar. Vi har till exempel hört talas om en dam vars man fick vĂ€rma upp toasitsen innan hon kunde gĂ„ dit. Han ropade "nu Ă€r det varmt" och dĂ„ kom hon ut. Underbart!
I dag finns det förstĂ„s badrum inomhus, golvvĂ€rme, varmvatten â all den vardagslyx som vi tar för given numera. Men riktigt sĂ„ sĂ„g det alltsĂ„ inte ut nĂ€r Daniel och Jenny klev in i huset för första gĂ„ngen.
Jenny sÄg potentialen direkt, men för Daniel var det betydligt brantare uppförsbacke.
â Huset var i uselt skick och jag kĂ€nde mig som Björn Skifs i "DrömkĂ„ken". Och det blev inte direkt bĂ€ttre nĂ€r jag ramlade genom golvet frĂ„n övervĂ„ningen och höll pĂ„ att hamna pĂ„ nedre plan. Det gick bra som tur var, men det sĂ€ger en del om husets tillstĂ„nd.
Jenny Àr "snickaren" i familjen och hon gjorde ritning efter ritning för att övertyga Daniel om husets storhet. Han processade med sig sjÀlv i nÀstan ett halvÄr innan han gick med pÄ köpet och flytten.
â Jenny kan det mesta, medan jag Ă€r extremt ohĂ€ndig och stĂ„r för peppandet i arbetet. Jag vet att nĂ€r Jenny sĂ€ger att det blir bra, sĂ„ blir det bra.
SÄ Àven den hÀr gÄngen, kan man lÀtt konstatera.
Vi blir inslĂ€ppta i huset genom entrĂ©n pĂ„ husets ena kortsida och kliver mer eller mindre direkt in i stora rummet â dĂ€r det tidigare var jordgolv.
Det Àr svÄrt att förestÀlla sig. Rummet Àr drygt 50 kvadratmeter stort med tre rejÀla fönster som Àr sÄ djupa att det gÄr fint att krypa upp och göra sig en myshörna. VÀggarna Àr mÄlade i vitt med en liten brytning mot varm vanilj. Köket, helt i vitt, ligger i ena Ànden och rummet fortsÀtter med ett stort matbord innan det avslutas med en soffa, fÄtölj och plats för relax i andra Ànden.
Bordet förresten... det gamla matbordet som följde med i flytten kÀndes plötsligt alldeles för litet pÄ den stora ytan och en snabb lösning krÀvdes eftersom gÀster vÀntades. SÄ Jenny slog helt sonika ihop ett bord av golvplankor som blivit över. Det blev sÄ bra att det stÄr kvar Àn i dag, tvÄ Är senare.
Bortanför matsalen ligger ett litet rum som fungerar som Daniels kontor. Eller man cave som han hellre kallar det. HÀr finns allt man behöver. Ett par signerade hockeytröjor pÄ vÀggarna, en uppstoppad rÀv, en bild av Bill Murray i stilig uniform, en schysst fÄtölj intill ett bord med rökiga drycker, samt en skivspelare, inhandlat pÄ loppis och en gÄng tillverkad pÄ Luxor i Motala.
Vi fortsÀtter via ett trivsamt bibliotek under uppbyggnad, och vidare till rummet som familjen ser som sitt mysigaste tillhÄll. HÀr finns tv:n, julgranen, tvÄ rejÀla soffor och gott om plats att bara hÀnga.
â HĂ€r Ă€ter vi frukost pĂ„ helgerna och bara trivs, sĂ€ger Jenny. HĂ€r fĂ„r inredningen vara levande vilket kanske gör att det kan kĂ€nnas lite stökigt, men det gör inget.
Familjens yngsta medlemmar, Sixten, 5 Är, och Majken, 2,5, ansluter frÄn dagis. Majken visar en nytillverkad teckning och tar oss sen med en trappa upp för att guida i sitt rum. Inte minst hur man smidigt och enkelt kryper in i indiantÀltet.
Sixten slÄr sig ner vid ett stort bord (det gamla matbordet) i sitt rum och bygger lego.
Daniels och Jennys sovrum i sin tur, Àr sÄ stort att dÀr ryms en fyrsittssoffa och en öppen spis.
â Det hĂ€nder att vi lyfter upp ett bord hit och sittert hĂ€r nĂ€r vi har gĂ€ster, sĂ€ger Daniel.
Vi avslutar husesynen i badrummet. Det Àr inte vilket badrum som helst! HÀr var kök innan renoveringen tog vid och dÀrmed fanns vatten och avlopp indraget.
LÀngs hela ena kortvÀggen löper de vackra gamla fönstren. Under stÄr ett stiligt badkar. DÀrtill dubbeldusch, dubbla handfat och massor av rymd. Skön spa-kÀnsla med andra ord.
Nere i köket igen hÀller Jenny upp kaffe i brunmönstrade loppiskoppar.
â Det Ă€r faktiskt Daniel som köpt dem. Jag har fört över mitt loppisintresse pĂ„ honom och han har i sin tur lĂ€rt mig att Ă€lska Star Wars och ishockey.
Hon lutar sig tillbaka i Windsorstolen, köpt pÄ Blocket.
â Det Ă€r nu vi Ă€ntligen kan njuta av huset och fortsĂ€tta renovera i lagom takt. TĂ€nk att vi vĂ„gade lĂ€mna lĂ€genheten mitt i Linköping och flytta till Ă tvidaberg. Det var ett stort steg, men nu stortrivs vi hĂ€r. Det gĂ€ller att inte vara rĂ€dd att kasta sig ut. Det skulle jag rekommendera alla att göra!