Ordförande Björn Holmberg och sekreterare Lars Sandström i Gärdserums hembygdsförening hoppas att fler personer ska hitta dit. Vattenhjulet har nu testkörts och snurrar för fullt.
– Förutom den lilla försäljning som pågår kan man gå in i kvarnen och se hur den fungerar och sedan kan man se vattenhjulet snurra runt, säger Björn Holmberg och Lars Sandström fortsätter:
– Kvarnen är en klenod. En fantastisk påminnelse om den lokala historien.
Det finns även ett museum i magasinet där man kan kika på föremål som hör till områdets historia. Exempelvis gamla skolbänkar och produkter från det tidigare pappers- och tegelbruket. Lokala hantverkare finns också på plats och säljer bland annat garn och keramik. Utanför magasinet kan man sitta och fika. Kaffe och kaka står på menyn.
Helen Vikman är en av hantverkarna som är där och hon har spinnrocken med sig.
– Jag spinner fiber från alpackor som ska bli till garn, säger hon.
Järnbruket som tidigare funnits där tilläts anläggas år 1725 och kvarnen var en del i denna produktion. Björn Holmberg berättar att hembygdsföreningen räddade kvarnen som var i dåligt skick genom att rusta upp den i början av 1980-talet. Ända sedan dess har föreningen underhållit fastigheterna.
De har också en egen kvarnmaskinist på plats som ser till att kvarnen snurrar på. När den är igång måste kugghjulen smörjas flera gånger om dagen.
Nu försöker de att anordna evenemang under somrarna för att kunna behålla kvarnen i sitt goda skick. När de har haft öppet så har det kommit ett 20-tal besökare vid varje tillfälle. De berättar att de mest långväga gäster de fått var två herrar från Skåne som hade passerat förbi i bil. Den 1 och 8 augusti ska de börja mala mjöl i kvarnen vilket de hoppas ska locka till sig fler besökare. Deras stora mål är dock att locka folk att engagera sig i deras förening.
– Många är intresserade och har ett historiskt intresse. Men att få personer att engagera sig och hjälpa till är ett stort steg. Det är det vi kämpar med, säger Lars Sandström.
Vad väckte ert intresse för kvarnen och järnbruket?
– Det handlar om att man tycker om trakten och då blir man nyfiken på hur det har varit tidigare. Vi som sitter i styrelsen har en kraftig anknytning till trakten. Det vore hemskt om man inte kunde bevara det här, Lars Sandström.