Sara menar att hon blivit säkrare i trafiken sedan hon började köra folkrace. Nu får hon ut sin frustration på banan istället.
För tre år sedan föddes dottern Alma och inte nog med att Sara Andersson blev mamma, hon började samtidigt satsa på folkrace. Hennes sambo Fredrik "Fredde" Engstrand har varit aktiv inom sporten sedan 15-årsåldern.
– Tanken var att jag skulle börjat tidigare, men så blev jag ju gravid och då fick jag skjuta upp det. Bilar har varit ett huvudintresse ända sedan unga år, berättar Sara.
Hon är nu 31 år och bor med Fredde och Alma i Kvarnvik, mellan Åtvidaberg och Valdemarsvik. Det stora intresset för bilar upptar det mesta av familjens fritid och mycket tid spenderas i garaget.
– Vår dotter har varit med i garaget sedan hon var tre dagar gammal. Hon blir inte störd av ljudet utan har sovit sig igenom tävlingar. "Åka garaget" brukar hon säga. Det är ju mycket bilsport i familjen och hon tycker det är jättekul. Hon kanske blir en framtidsstjärna.
Saras forna hästintresse tog tidigare mycket tid, men i samband med dotterns födsel fanns inte tiden kvar och hon sålde sin häst. I framtiden hoppas hon dock kunna återuppta intresset.
Sedan Sara började satsa på folkrace har hon deltagit i ett tjugotal tävlingar. Förra året tävlade hon näst intill varannan helg, men efter coronautbrottet har antalet tävlingar minskat drastiskt.
– När det väl har blivit tävlingar har så många velat tävla att de fått gallra och lotta vilka som får åka. Vi har bara startat i fyra tävlingar i år. Istället har vi samlat på oss bilar så vi står redo för nästa år, om det blir bättre tills dess, säger Sara leende och blickar ut över gården där ett flertal folkrace-bilar står parkerade.
Vad är det bästa med sporten?
– Alla människor på plats, samlingen. Jag tror det lockar många att det är en så familjär sport. Det är en "alla känner alla"-sport. Generellt är det den ju mansdominerad, men jag känner inte av det så mycket. Vi damer är lika välkomna som alla andra.
Generellt vill hon nå ut till ungdomar, tjej som kille, och få dem att åka och testa.
– Ge det en chans. Det är roligare än att åka och sladda på gatorna.
Hon berättar att hennes egen bilkörning har utvecklats mycket tack vare folkrace-åkandet.
– Jag har också varit ung och dum och kört mycket på gatorna, men det har svalnat sedan jag började köra folkrace. Jag har blivit mer vuxen i trafiken, jag får ut min frustration på banan istället. För mig har det gjort gott.
Hon har också blivit modigare.
– Man är lite mesig i början. Nu när jag har slarvat bort bromsen har det gått lite bättre, men då resulterar det i fler trasiga bilar, skrattar hon.
Sara hoppas kunna hålla på med sporten framöver, men är öppen för dotterns framtida önskemål och intressen och är beredd att anpassa sig efter dessa.
Det tråkiga med sporten är de stigande priserna, konstaterar hon.
– Folkracen skulle vara ett billigare alternativ av motorsport. Idag har det blivit en förutsättning vad man har för ekonomi och det är ganska tråkigt. Det skulle ju vara en enkel bilsport som alla skulle ha råd med.
Hur länge tror du att du kommer fortsätta?
– Det beror på hur intresserad lilla fröken blir, säger Sara och tittar bort mot Alma.
– När hon blir så pass stor att hon hittar något som hon tycker är kul kanske jag får lägga folkracingen lite på hyllan, så hon får göra sitt.
En förhoppning är dock att Alma ska ta efter sina föräldrars intresse, men samtidigt poängterar Sara att hennes dotter är välkommen att välja sin egen väg i livet.
– Men jag hoppas att vi ska fortsätta så länge vi kan, så länge det är kul och så länge priserna inte sticker iväg.