Villan på Adelswärdsgatan 17, bara ett långt stenkast från centrum i Åtvidaberg, har genomgått en förändring. Från gula eternitplattor på ytterväggarna och mörka tegelpannor på taket till vitmålade väggar med ljusgrå pannor. Och på insidan har furugolven, de rosa- och aprikosfärgade väggarna med blommiga border som var vackert och rätt i början av 90-talet, fått ge vika för vita väggar, ljusa golv, kristallkronor och speglar med ståtliga ramar i guld.
– Vi målade om huset på utsidan för snart två år sedan och det händer faktiskt fortfarande att folk kommer fram på Ica och säger hur fint det blev, säger Mikael Wårhem och slår sig ner i soffan.
Annie Wårhem dukar fram kaffe på det höga bordet som i själva verket är en gammal foderlår. Mikael köpte den på en antikhandel och gav den i present till Annie när hon fyllde 25 år. Med hjälp av sandpapper och olja förvandlades den till en möbel och flyttades från sin ursprungsplats i en gammal lada någonstans och in i finrummet i den renoverade villan. Numera rymmer den familjens alla julsaker.
Vi sitter i vardagsrummet i hjärtat av huset. Åt ena hållet ligger matsalen, åt andra köket, tv-rum, tre sovrum och badrum samt trappan ner i källaren. Därtill kommer man via hallen ut i ytterligare en stor del av huset där Annie och Mikael driver sitt företag, Wårhems begravningsbyrå.
Det är som sagt svårt att föreställa sig hur stor det är, när man ser villan från utsidan.
– Huset byggdes 1967 av en familj som drev tandläkarpraktik, berättar Mikael. Och faktum är att de nästan direkt insåg att det blev för litet och att de behövde bygga ut. Då tillkom delen där vi nu har vardagsrum och matsal.
2008 flyttade familjen Wårhem in och satte sin prägel på bostaden.
– Jag gillar ljusa toner i grunden så att man kan ha färg på accessoarerna, säger Annie.
Det är hon som är idésprutan. Mikael ser till att jobbet blir gjort.
– Jag är kreativ och estetisk, det har jag i mig, säger Annie. Mikael tar hand om idéerna, det är jättebra.
På väggen intill soffan sitter ett exempel på gott samarbete. Annies hjärta klappar för mjuka små nallar, men vill inte ha dem utspridda överallt i huset. Lösningen blev ett mysigt skåp som Mikael snickrade av brädor och ett gammalt ladugårdsfönster. Han tapetserade det inuti med en rutig tapet i vitt och grått och satte in hyllor. Plats för hela nallegänget. Alla 67!
Vi strosar genom huset och de varma, ljusa tonerna i beige, vitt och ljust grått följer med genom alla rum. I matsalen hänger en mäktig kristallkrona över den cremefärgade matgruppen och de flesta tavlorna och speglarna på väggarna har vackra ramar i guld.
– Och så har vi malmljusstakar från Bersbo förstås, säger Annie. De finns i varje Åtvidabergshem.
Ovanför sängen i sovrummet hänger en spegel med guldram som lär vara från tidigt 1800-tal.
– Jag gläds åt den, säger Annie. Det är så roligt när sakerna har några år på nacken. Den här var förmodligen ganska exklusiv förr i tiden och väldigt många måste ju ha njutit av den under åren.
Guldgnistrande ramar i alla ära, i sovrummet ligger ett glimmande föremål som ett tydligt tecken på hela familjens gemensamma intresse – musik.
– Vi gillar att gå på konserter tillsammans, säger Annie. Och när jag fyllde 40 fick jag för mig att jag skulle börja spela saxofon... Det var jag och ett gäng 10-åringar som satt i väntrummet på Kulturskolan och väntade på vår lärare. Det var härligt.
– Just det året när jag började var det väldigt mycket snö, till Mikaels stora lycka. Varje gång jag skulle träna gick han ut och skottade. Vi har aldrig haft så snyggt på gården...
Vi fortsätter en trappa ner till ett härligt spa med stort bubbelbad och bastu. Här finns också binderiet där Annie gör blomsterarrangemang till begravningar.
– Det är väldigt skönt att ha arbetet i hemmet, säger hon. Och det betyder ju att det är extra viktigt att vi har fint i huset eftersom vi är så mycket här.
Vi går upp igen bara för att visas ut på altanen och ut till nästa hus. Som om det inte räckte med den rymliga villan finns nämligen ett nyrenoverat uthus på gården.
– Det här är förra vårens projekt, säger Mikael och visar in genom glasdörrarna.
Här finns ett stort bord med plats för många. På ena sidan står en kyrkbänk från Stora kyrkan i Åtvidaberg.
– När den renoverades blev det ett par bänkar över, och vi är ganska säkra på att det är just den här som vi satt på när vi väntade på att resa oss och gå fram till prästen när vi gifte oss, säger Annie.
Bänken är ett av många fina minnen i det häftiga rummet med högt i tak. Här finns bland annat planscher från olika konserter, några utvalda exemplar ur Mikaels jättesamling av ölburkar, ett stort svartvitt foto av hela familjen, en ÅFF-flagga som sig bör, samt en våd av varje tapet som har använts i rummen inne i stora huset.
När vi går in igen har det börjat regna och vi huttrar i våra Foppatofflor som vi fått ur en korg med låne-skodon för gäster.
– Det är nu man ska krypa ner där, säger Annie och pekar på ett stort utomhusbad.
– Ständigt 38 grader. Det är ljuvligt att bara hoppa i efter kvällspromenaden eller när helst man är lite frusen.
Det varma badet känns symptomatiskt för hela huset och sammanfattar känslan av att komma in hos familjen Wårhem. Här är rofyllt, trivsamt och välkomnande. Det känns varmt och skön, helt enkelt.