Om olyckan är framme måste husse kunna ta hand om hunden
– Det var ofta som det kom hem nån älg i traktorskopan. Morfar jagade och det var så jag kom in på jakt, berättar Björsätersbon och eftersöksjägaren Andy Rönnmark.
Han har alltid varit intresserad av natur, och inriktningen mot jakt kom redan i 18-årsåldern. Till att börja med genom att han fick vara med om att ta hand om jaktbyten, men snart nog också som jägare. Idag, vid drygt 30 års ålder, är han en av tiotalet eftersöksjägare som arbetar inom Åtvidabergs kommun. Uppdraget är omfattande och tiden för jakt för egen del är alldeles för liten, säger han.
– Fast det var hunden och inte jag själv som kom in på det där med eftersöksjakt. Raijo, som är fem år och en blandning av jämthund och wachtel, visade sig vara jätteintresserad av döda djur, och då kände jag att eftersök skulle passa också mig.
Vad är tjusningen med eftersöksjakt?
– Det viktigaste är känslan att kunna förkorta lidandet för ett skadat djur. Man vill inte ha plågade djur liggande i skogen. Och så får man rejält med motion, både jag och hunden.
Eftersöktsjakten handlar till största delen om att avliva trafikskadade djur, och till mindre än hälften om jaktskador.
Men att det uppstår skador vid jakt - betyder inte det att jägarna är slarviga?
– Nej, det kan man inte säga. Det är så lätt hänt att man missar med någon centimeter, jag har själv missat vid något tillfälle. Träffytan är liten och marginalerna är små.
Andra marginaler som är alldeles för små, menar Andy, är när bilister passerar olycksplatser.
– Man tar ingen hänsyn överhuvudtaget, trots att vi har tält och markeringar uppsatta. Trafiken utgör den allra största risken i samband med eftersöksjakt, både för mig och för hunden. Och varken jag eller familjen vill att jag åker hem utan hund!
Har du råkat ut för några hotfulla situationer ute i terrängen?
– Nej, det händer sällan. Värst var väl när kom en dovhjort och sprang över mig. Fast det var nog mer ett misstag än att den var aggressiv. Och så kan vildsvinen vara litet griniga när hunden vill bråka med dem.
Vilka djur behöver oftast avlivas?
– Det är rådjur, hjort, vildsvin och älg. Egentligen inte några andra.
Bössan är ett finskt kulgevär av märket Tikka, med kalibern 308Win
Andys viktigaste arbetsredskap är hunden Raijo. Utan den hade jobbet varit omöjligt. Till detta ett gevär, kaliber 308win, samt en dubbelslipad stickkniv. Den senare behövs när bössan inte kan användas.
Andy berättar att man som eftersöksjägare inte har rätt att ta hand om köttet från avlivade djur. Det tillhör markägaren.
– Men det är oftast inte så mycket att ta hand om. Ett trafikskadat djur är ofta såpass illa tilltygat att det inte finns något att ta vara på.
Eftersöksjägarens tre viktiga verktyg - hunden, bössan med sin ljuddämpare och stickkniven.
Uppdraget som eftersöksjägare är ett fritidsuppdrag, till vardags arbetar Andy som byggnadssnickare hos ett större Norrköpingsföretag.
Hur många går det till när ni kallas ut?
– Det är ju Polisen som kallar på oss, och det är därifrån vi får våra uppdrag och vår ersättning. I Åtvidaberg är vi ett tiotal eftersöksjägare. Alla är med i en sms-grupp och så finns det en jourtelefon som cirkulerar mellan några av oss.
Du nämner ersättningen - får man fråga hur stor den är?
– Den är nyligen höjd och idag får vi reseersättning plus 780 kronor per uppdrag, oavsett hur lång tid det tar.
Tycker du att den nivån är okej?
– Den är ju som sagt dubblerad nyligen, så på ett sätt är det okej. Men definitivt inte sett till de risker som finns just runt trafiksituationen.