Björn Fröberg har ett nära förhållande till skogen. Föräldrarna har skogsgård och yrkeslivet har han vigt åt skogen.
Färden går från Skogstjänstens kontor i gamla Brukskontoret i Åtvidaberg. Mot Mormorsgruvan och vidare mot Bestorp. Strax efter kommungränsen mot Linköping svänger vi av mot Banketorp.
Här sköter Skogstjänsten fastigheten Kringstorp om cirka 1 000 hektar på uppdrag av familjen Dag Ekman.
– En fin skogsfastighet, säger Björn Fröberg, delägare i Skogstjänsten i Åtvidaberg.
Kraftiga granar, men också tallar, ek och björk stretar mot skyn. Marken är täckt av tät mossa.
– Det är en större andel naturvård här. Skogen är grandominerad och det finns mycket skog i övre medelåldern, berättar Björn Fröberg.
Äldre granskog är en utmaning. Kringstorp som fått Naturskyddsföreningens skogspris drabbades 2018 av angrepp av granbarkborre. Skog har fått tas ner. Det har öppnat hyggen, där ovädren i januari, senast Malik fått fart mot kantzonerna. Vindfällen ligger utspritt.
Björn Fröberg tar in på en skogsväg. Det första hindret, en vägbom, låses upp. Snart kommer nästa hinder– inte ett utan tre träd ligger över vägen.
Här kom vinden åt en lång ståtlig tall. Den la sig över vägen i Kringstorp.
– Det var väntat.
Efter ombyte till huggarkläder startar han motorsågen och jobbar sig genom tallarna. Kollegan Daniel Tillmar, också skogsmästare rullar undan stockarna.
Motorsågen, ett givet redskap för den som ska inventera skog efter stormar.
– Det hade kunnat vara värre, men marken är frusen och det har nog räddat en del träd, säger Fröberg.
Daniel Tillmar sveper med väl tränad blick över skogen.
– Det blir mycket jobb att röja upp vindfällen, men det är inte katastrof. Inte som vid Gudrun och Per.
De känner skogen. Följer kantzonerna. Stannar upp när enstaka granar skiftar i färg, från grönt till brunt– tecken på granbarkborre.
"Det blir mycket jobb att röja upp vindfällen, men det är inte katastrof. Inte som vid Gudrun och Per", säger skogmästare Daniel Tillmar.
– Man har huggit skadad skog här sedan 2018. Nu är det inte vi som bestämmer var vi hugger, utan granbarkborren. Tänk att ett så litet djur kan påverka så mycket, säger Tillmar och fortsätter:
– Vi kämpar och tar bort de angripna träd vi hittar, men barkborrarna kommer tillbaka. Det är lite av hopplös känsla ibland. Men det hade varit värre om vi inte gjort något.
Det är viktigt att röja upp efter ovädren, betonar de. Vindfällen måste bort för att inte ge näring åt nya granbarkborrar.
– De svärmar i vår, när dygnsmedeltemperaturen är över 18 grader. Inom några månader, i april, maj måste vi ha undan vindfällen och angripna träd, säger Fröberg.
Björn Fröberg markerar vägen för de entreprenörer som kommer att få röja upp efter både oväder och granbarkborrar.
Teknik och appar i all ära, men en karta i handen ger snabbt en överblick.
Under dagen ska de inventera skogsmarkerna. Skador läggs in i en app för att skickas som arbetsorder till de entreprenörer, som ska göra grovjobbet i skogen
Finns det tillräckligt med entreprenörer för att ni ska hinna bli klara i tid?
– Ja, det kommer funka med våra ordinarie entreprenörer, säger Fröberg.
Kan man bli av med granbarkborren?
– Ja, om hela skogsbruket hjälps åt och städar upp. För eller senare kommer stammen att krascha, säger Tillmar.
Stormar, vindfällen och barkborrar ger extraarbete, det låter dystert. Men det doftar skog och skogsstigen är mjuk av mossa.
Trots stormar och granbarkborrar är Björn Fröberg och Daniel Tillmar övertygande: "Vi har det bästa jobb man kan ha." Hunden Bellis, som är husse Björn på jobbet, tycks dela den uppfattningen.
– Vi har det bästa jobb man kan ha. Man får uppleva skogen, alla djur och naturen. Det är en livsstil att jobba så här, säger Tillmar.
Skogen rymmer känslor. Som vid köksbordet över en kopp kaffe hos någon skogsägare.
– Många gånger är det stora beslut som ska tas. Som att ta ner skogen som ens farfar kanske planterat.
Med snitselband i händerna fortsätter de arbetsdagen.
– Vi blir kvar tills det skymmer. Det blir mer jobb och mer planering en tid framöver, säger Fröberg.