Som Norrland. Reservatsförvaltare Mikael Burgman på en av höjderna vid Hästgöl. Här sträcker sig skogen så långt ögat kan nå.
Regnet nådde till slut Östergötland och Hästenäs i Yxnerum. Luften är frisk och temperaturen behaglig när länsstyrelsens reservatsförvaltare Magnus Melander och Mikael Burgman kör in i reservatet om nästan 700 hektar vid sjön Yxningen.
– Ett toppobjekt i Östergötland, ett av de finaste reservaten, säger Mikael Burgman.
Varför?
– Det är som ett Östergötland i miniatyr. Här finns hela spektret från eklandskap till bördiga ekhagmarker och magra tallhällmarker.
Han har ett särskilt ansvar för Hästenäs och styr vant bilen på grusvägarna. Målet är ett brandfält vid Hästgöl i reservatets norra del. Här brändes 2014 omkring tio hektar skog i kuperad och svårtillgänglig terräng.
Den här branten brändes av länsstyrelsen 2014. Nu kommer rikligt med lövsly, främst asp. Med tiden blir det träd, som kan växa sig grova och så småningom dö och bli till hård död ved för svampar och insekter.
Nu är det grönt. Lövsly, mest av asp men också av björk fyller den steniga branten mot vägen. Stora granar som dött och fallit ligger som ett enda stort plockepinn i branten. Det ser stökigt ut.
– Nej, det är fint. Precis så här ska det se ut, säger Magnus Melander med övertygelse.
Han har hand om länsstyrelsens naturvårdsbränningar.
– Här får vi föryngring av lövträd, som är underrepresenterade i skogen nuförtiden. Med alla stockar här blir det också svårt för viltet att ta sig fram och beta av lövet. Lövslyet får större chans att växa upp till träd.
Död ved gynnar insekter.
Längre fram, precis vid Hästgöl är skogen bränd och marken svart. Här upptäcktes den 11 juni en stor skogsbrand, alldeles utanför reservatet. Sex och ett halvt hektar brandhärjades.
– Det har varit lugnt sedan lördag, säger Kenneth Thuresson som jobbar inom Stiftets skogar och som just håller på att rulla ihop brandslang från eftersläckningen.
Långt arbetspass. Den 11 juni upptäcktes en större skogsbrand på kyrkans marker, alldeles utanför Hästenäs naturreservat. Kenneth Thuresson som jobbar inom Stiftets skogar har tillsammans med sina kollagor arbetat med eftersläckning i mer än en vecka. Den sista glöden upptäcktes och vattenbegöts under lördagen och Kenneth räknade med att kunna lämna Hästenäs under tisdagen.
Från området som naturvårdsbrändes 2014 syns den senaste vildbrandens framfart.
Han har tillsammans med kollegor i stiftet jobbat i skift sedan branden bröt ut. Nu blickar han mot en av höjderna.
– Det är gammal skog som brunnit. Tallarna på hällmarken var säkert 150, kanske 200 år gamla.
Merparten av träden kommer sannolikt att dö. Kan det vara till nytta för naturvården?
– Vi vill inte ha vildbränder. Det ska vara kontrollerade och planerade naturvårdsbränningar, säger Magnus Melander.
Naturvårdsbränning görs under planerade och kontrollerade former. Gränsen mellan icke bränd och bränd skog är skarp.
Vad är skillnaden?
– Vildbränder är mer intensiva. Träden dör av heta rökgaser. Vid naturvårdsbränning är vi försiktiga och eftersträvar inte att alla träd ska dö, ungefär 50 procent klarar sig, säger Mikael Burgman.
Dessutom:
– Vildbränder är inte något vi önskar överhuvudtaget. Det är risk för liv och egendom.
Sådana här svarta slangar har använts vid eftersläckningen. Någon gång mellan lördag och måndag stals två av de tre slangarna. "Vem stjäl slang som ska skydda från bränder?", frågar sig Mikael Burgman.
Vi lämnar Kenneth Thuresson som fortsätter packa ihop slang, åtminstone de slangar som finns kvar. I förbifarten nämner han att två svarta slangar stulits, någon gång mellan lördag och måndag. Han skakar på huvudet.
– Vem stjäl slang som ska skydda från bränder?, frågar sig också Mikael Burgman innan han och Magnus Melander kliver uppför branten i brandfältet från 2014.
Vi går i riset av blåbär, lingon och odon. Klättrar över träd som vält och kraftiga grenar som börjat förmultna. Högst upp på toppen blickar Mikael Burgman över långsträckta skogsklädda marker.
– Som Norrland.
På höjden står senvuxna krokiga tallar. Några har dött, några klarat sig. På de solbelysta varma, stenhällarna ligger grånade silverfuror.
– Ett eldorado för insekter, säger Magnus Melander.
Reservatsförvaltarna Magnus Melander och Mikael Burgman hittar inskeitshål i en brunnen stam och fiberartade rester av tuggad ved efter någon insekt, troligen en raggbock.
Naturvårdsbränningar skapar förutsättningar för en rad arter, till exempel för raggbocken, en långhornsbagge som kräver riktigt hård, död ved. Andra arter som gynnats och påträffats i brandfältet är liten brandlöpare och den sotsvarta praktbocken, som med IR-receptorer kan upptäcka bränder på mils avstånd.
– Den är en slags PR-art för naturvårdsbränder.
En annan brandgynnad art är den ragghorniga kamklobaggen, en stor sällsynthet.
– Vi har hittat den här också nu.
Någon raggbock gör sig inte till känna under vårt besök i Hästenäs, annat än på informationstavlorna.
Än mer sällsynt är den röda parasitväxtstekeln. En hona kom flygande när länsstyrelsens personal tog en lunchpaus under årets naturvårdsbränning vid Sörgöl, ett par 100 meter bort.
Fyndet är unikt. Arten är rödlistad som nära hotad på grund av brist på död ved och brist på bränder i landskapet.
– Det är det andra fyndet i Östergötland. Det första gjordes efter en bränning i Fjällmossen i Kolmården. Man trodde att den var borta.
Vi tar oss ner för branten och går i kanten av det vildbrunna området.
– Våra belackare säger att det brinner så mycket i skogen att vi inte behöver naturvårdsbränna, säger Mikael Burgman och fortsätter:
– Det är så lite skog som naturvårdsbränns. Av 12 till 13 000 hektar skyddad skog i länet bränns bara mellan 5 till 20 hektar per år. Vi skulle behöva bränna mer.
Omkring 100 arter är direkt beroende av brand för att överleva. Ett femtiotal svamparter kan bara föröka sig på nybränd mark. Andra gynnas indirekt, till exempel hackspettar som gärna bosätter sig i brandhärjad skog där det blir extra gott om insekter i de brända träden. Totalt är det ungefär 2000 olika arter som klarar sig bättre om det brinner ibland.
Bränningarna sker med stöd från EU, genom projektet Life2Taiga. Hästenäs är ett de reservaten som länsstyrelsen prioriterar.
– Det är ett stort område som vi vill ha kontinuitet i. De största värdena för insekter har man 20 år efter en bränning. Efter 30– 40 år behöver man bränna igen, säger Magnus Melander.
Är det inte risk att insekter som gynnats av en tidigare brand bränns upp under en bränning?
– Lite förenklat kan man säga att de kryper ner i marken.
Magnus Melander är biolog, reservatsförvaltare på länsstyrelsen och regional ledare för EU-projektet Life2Taiga, som bidrar till naturvårdsbränningar. Här står han i ett område som bränts i år och som kommer att förändras och grönska under kommande år.
Länsstyrelsen har som mål att genomföra två bränningar per år. De första gjordes efter att Naturvårdsverket för drygt tio år sedan omvärderade bränningar, som ett sätt att hjälpa naturen på traven.
– Det var då man började prata om bränningarna som en naturvårdsåtgärd. Den har kommit för att stanna, säger Mikael Burgman.
Naturvårdsverket summerar nyttan på sin hemsida: Omkring 100 arter är direkt beroende av brand för att överleva. Ett femtiotal svamparter kan bara föröka sig på nybränd mark. Andra gynnas indirekt, till exempel hackspettar som gärna bosätter sig i brandhärjad skog där det blir extra gott om insekter i de brända träden. Totalt är det ungefär 2000 olika arter som klarar sig bättre om det brinner ibland.
Perfekt bränning. När tallen bränts släpper den ifrån sig kåda. Det gör att den döda veden blir hård och länge kommer vara till nytta för svampar och insekter.
Frågan om varför dessa arter ska gynnas kanske provocerar. Magnus Melander dröjer sig kvar vid svaret:
– Det är en fråga om inställning till vår plats i världen. Vad är våra rättigheter eller skyldigheter? Det är ofta vi som förstört, till exempel för insekterna. Vi kan återställa naturen för dem. De tjänster vi gör kommer vi att få tillbaka från naturen. Det är så mycket vi inte känner till idag. I Amazonas där många arter ännu inte upptäckts, kan det finns arter som kan vara viktiga för oss framöver.
Här vid Sörgölen brändes fem hektar skog i den senaste naturvårdsbränningen. Träd kommer att välta av skadorna och nytt lövsly växa upp. Ungefär hälften av de stora barrträden, främst tall beräknas klara sig.
Han säger det med blicken mot årets bränna, från slutet av maj. Här är marken sotsvart, men små gröna blåbärsskott sticker upp.
– Här kommer det om några år att finnas fler arter än tidigare.