– Du ska få åka med på en rundtur, säger Markus Sörlin och öppnar bildörren.
Han har på sig hängselbyxor och solglasögon, står och ler vid den svarta bilen som glänser i solljuset på grusgården utanför tegelvillan i Värna mellan Åtvidaberg och Linköping. Familjerodden, som Markus Sörlin kom över 2006, är ursprungligen en Ford 31:a och han har har lagt ner 2000 timmar på den.
Han sätter sig vid förarplatsen, vevar ner en ruta. Gasar.
– Det finns ingen AC.
En fluga flyger in. Den surrar omkring bland den schackrutiga, mjuka, plyschbilklädseln i original, den långa växelspaken, förbi hastighetsmätaren som påminner om ett kryddburkslock.
– Det finns tyvärr inga bälten här fram ännu, men jag ska fixa det snart. Det kan kännas lite läskigt att åka utan bälten, men man vänjer sig. Ser du att många tittar när vi åker förbi?
Hastighetsmätaren slår om från 50 till 70. Motorn brummar högt. Det luktar bensin. Bilen skakar. Vägen förbi kyrkbyn, Grebo-skylten och Värnasjön, är krokig.
– Hotroden ska vara lite obekväm. Det ska vara lite rått, skaka och låta mycket.
Det suger till i magen. Vi är uppe i 80 kilometer i timmen. En polisbil åker förbi.
Jag påpekar att vi inte har några bälten på oss. Det är lugnt. Där här är en gammal bil i original och det ska inte finnas bälten, säger Markus Sörlin och tillägger att han äger en Volkswagen/bubbla från 1956 som också saknar bälten.
– Men jag åker ju inga längre sträckor och tar inte med mig barnen. På lördag gör jag dock ett undantag. Då åker jag till bilträffen Hot Rod Reunion utanför Strängnäs. Jag är medlem i Hot Rod klubben Flatlanders i Östergötland.
Han fäster blicken över temperaturmätaren i kvicksilver längst fram på motorhuven.
– Jag tycker att det är mysigast att puttra runt. Jag håller inte på och buskör. Fast det finns gott om hästkrafter i motorn så man kan gasa på lite om man vill, säger han, saktar ner vid en skylt där det varnas för en döv katt.
Bilen är köpt som originalbil och återställd i ursprungsskick. Att bevara det utvändiga är viktigt för honom. Han har bytt allt man inte ser och har gjort en udda grej med reservhjulsbaljan i framskärmen.
Som ungkarl, innan familjeplikterna slukade hans tid, kunde han lägga ner 1500 timmar på att bygga en bil under ett år.
– Jag har alltid konstruerat och utvecklat saker. Det tycker jag är roligt, att se något växa fram och förfina, förbättra.
Det går alltid att förbättra.