Medan solen sakta sänker sig över Ärlången och färgar Klockarängen i varma toner, hörs tjo och tjim från Klockaregårdens trädgård.
Klackar i golvet, handklapp, dunsen av en man som faller och hysteriska rop efter både präst och läkare. En märklig tupp försöker gala och en ännu märkligare man ropar högt från en balkong: "Håll tyst".
Teaterrepetition pågår. Spelande regissören Fredrik Lundin Zeilon sitter med block och penna medan ensemblen far fram över scenen. Med en vecka till premiär är scenbygget inte helt klart, men replikerna, tajmingen och tempot sitter nästan helt perfekt.
Efter första akten utbrister regissören:
– Det flyter på jättebra. Så länge ni har kul, så kan det inte gå fel.
Myggor sveper in i trädgården och får Dick Zeijlon att räcka fram ett myggstift. Han har skrivit och medverkat i flertalet av Respexets spex och folklustspel.
– Vi startade 1991, säger han och berättar att han klivit av scenen, men skrivit en del av manuset till "Den bortglömda byn".
– Jag började på det för flera år sedan, men kom av mig under pandemin.
Kerstin Bergström i ensemblen tog över och knöt ihop handlingen.
– Hon fick fria händer. Det blev bra, säger Dick Zeijlon som skrattar gott på bänken nedanför scenen och plötsligt utbrister nöjt över ett tumult på scenen:
– Det är ett bra kaos.
Storyn ska inte avslöjas, men det handlar kort om en bortglömd by som tycks ha fastnat i 1800-talet och som en dag får oväntat besök från "utsidan" av två skjutjärnsjournalister från kvällspressen. Förvecklingar och avslöjanden följer.
Bland aktörerna återfinns flera av Respexets erfarna skådisar, men också nya förmågor. Ebba Wallin, 25 år gör sin andra uppsättning:
– Att jag skulle hålla på med teater var ganska otippat. Jag är egentligen lite blyg av mig, säger hon och berättar att medspelaren och gamla klasskompisen Sanna Häger från åren i Grebo skola, drog med henne och att hon blev fast:
– Man tänker bort allt annat när man är här. Det är skönt att släppa allt.
Till vardags är Ebba Wallin kvalitetsingenjör på Saab. Hon säger att teatern fått henne att våga ta med plats på arbetet.
– Ja, jag tar för mig mer på möten. Jag har nytta av teatern.
Nu pirrar i magen inför premiären onsdagen den 21 juni.
– Gud, ja! Jag är nervös redan nu, skrattar hon.
Efter premiären väntar ytterligare sex föreställningar; 25, 26, 28 och 29 juni samt 1 och 2 juli.