– Den 5 december 1949 gick jag in här första gången, säger 86-årige Åke Andersson, som arbetade på Facit i 27 år, varav 17 år som arbetsledare på pressgjuteriet.
Vi står vid gränden som fått namnet B-fabriksgränd, den gränd som kantas av gamla industribyggnader i rött tegel. I en av dem pågår arbetet inför kommunens flytt av biblioteket om mindre om ett år.
Weine Wass, 80 år, var arbetskamrat med Åke Andersson och jobbade som elektriker och tekniker i hela Facitkomplexet inne i Åtvidaberg. Senare blev han driftchef vid den nya Örsätterfabriken.
Han stannar till vid grindarna till gränden.
– Här stod en stor oljetank som användes till en oljebrännare för smältning av zink.
Åke Andersson nickar. Jo, så var det.
Minnesbilderna är klara. Weine Wass radar upp flera.
– Det var alldeles blått av rök här, som en rökridå i hela området.
Längst ner i gränden, fanns Nordiska Armaturfabriken, NAF, fram till 1948 innan Facit övertog lokalerna och drev pressgjuteri fram till 1977.
– Facit göt bland annat kåpor till räknemaskinerna.
Åke Andersson minns hettan och hur han bar glödheta detaljer.
– Vi hade handskar och skydd för benen av asbest för att inte bränna oss. Gjutdeglarna tätades varje fredag med tjock asbestgarn. Det brändes till ett vitt pulver.
De gjutna delarna behandlades. I bland annat syrabad och i kar av trikloretylen, där vätskorna droppade på golvet när gjutdelarna flyttades. För härdning ska cyanidkulor ha använts.
I de lokaler som ska bli biblioteket rymdes en tid Facits yrkesskola för blivande verktygsmakare. Här stod maskiner på rad.
– Det var kladdigt av olja här. Det hände att hydraulslangar brast och att olja läckte ut och rann ner i golven. Det var aldrig någon som sanerade, säger Wass och fortsätter:
– I efterbearbetningen där det fanns fräsar föll metallpartiklar till golven.
Han sammanfattar: – Det finns otroligt mycket skit här. Trikloretylen och olja åkte ut i avloppen. Ingen har tagit ansvar för sanering, man har bara lagt nya golv.
Weine Wass är mycket kritisk till den kommande biblioteksflytten. Åke Andersson är mera försiktig och uttrycker sig diplomatiskt:
– Jag har inte hört någon säga att de tycker det är bra.
Wass ifrågasätter hela projektet och dömer ut industrilokalerna. Han pekar på bristfälligt underhåll, på stora sjok av tegel som av frosten sprängts loss från väggarna och på läckande tak utan krönlister. Han går vidare med behovet av miljösaneringar och menar att kommunen inte inser den ekonomiska vidden av att ha ett bibliotek i lokaler som rymt tung förorenande industri.
– Det kommer inte att räcka med sju miljoner för att bygga om det här till bibliotek. Det finns inte en chans, säger han och uppskattar kostnaderna till minst det dubbla.
Han vill att kommunen öppnar för fullständig insyn, både i ekonomi och miljörapporter.
– Jag vill veta precis allt och jag vill att kommunen stoppar detta nu. Det är vansinne att fortsätta innan man har hela kostnaden klar. Det har man inte innan man utrett föroreningar i hela området.