Hunden Tibbe följer med matte Jessica Kallander på stickkafé.
Klockan drar mot 17. På Södertegs café har en grupp kvinnor och en hund, som krupit in under bordet, intagit ett hörn. De äter och samtalar lågmält.
– Vi började att träna på tillsammans på tisdagar förra året. Sen plockade vi svamp. När svampen tog slut och mörkret föll, så undrade vi vad vi skulle göra på tisdagkvällarna, säger Sara Kindahl, arbetsterapeut.
Hon känner de andra i kaféhörnet genom jobbet inom kommunens vård och omsorg. Det är Ingegerd Rosén, sjuksköterska som kallar sig "jobbonär" (timvikarierande pensionär), Anne-Lie Sohlberg, arbetsterapeut, Lotta Berlin Danielsson, fysioterapeut och Jessica Kallander, fysioterapeut och MAR, medicinskt ansvarig för rehablitering inom kommunen. Den enda som inte jobbar inom kommunen är Carolina Johansson, som är sjuksköterska på barn- och ungdomssjukhuset på US i Linköping.
– Jag hänger på mamma, säger hon och pekar mot Anne-Lie.
Anne-Lie Sohlberg håller stickan rätt i mun.
Vad gör man när svampen tagit slut och mörkret sänkt sig? Jo, man kryper inomhus.
– Vi ville göra något tillsammans, utanför arbetet, säger Lotta Berlin Danielsson.
Samtalen pågår obehindrat, även om blickarna är fästa på stickor och maskor. Ingegerd Rosén, Carolina Johansson, Anne-Lie Sohlberg och Lotta Berlin Danielsson handarbetar tillsammans på Södertegs café på tisdagar.
Det blev handarbete. Virkning och stickning. Kunskaperna i gruppen varierar, från de som stickat länge och kan justera färdiga mönster eller göra egna till de som behöver andras råd.
Avancerat. Jessica Kallander visar en beställning från systersonen: ett par Minecraftsockar som hon fick skapa mönster till.
När tallrikar tömts och dukats undan kommer alstren fram; sockar, vantar, handledsvärmare och runda färgglada cirklar som ska virkas ihop till en flodhäst. Lotta Berlin Danielsson stickar en babytröja till sitt barnbarn.
– Det är inte jag vågat mig på om jag inte haft de andra här att fråga, säger hon.
Någon ska få ett par vantar. Bara de blir klara.
Samtalet runt bordet pågår, mellan maskor och stolpar.
– Det är mysigt att ses så här, säger Sara Kindahl samtidigt som hon försöker fånga upp maskor som slitit sig ur stickan.
Sara Kindahl stickar syltasockor Ibland sliter sig maskorna.
– Det är avkopplande och rogivande, säger Ingegerd Rosén.
– Veckans bästa dag, utbrister Carolina Johansson.
Samtalen går från högt till lågt, från nya tv-program till det personliga och nära. Arbetsfrågorna har de lämnat på jobbet.
Skvaller då?
– Nej, vi har inte samma umgänge. Om vi skulle skvallra så vet man inte vem det handlar om, säger Anne-Lie Sohlberg.
Det är mysfaktor runt bordet, där garn blir till sockar, vantar, tröjor och figurer.
De sex (och hunden under bordet) som samlats denna kväll kallar sig järngänget, men ser gärna att fler ansluter.
– Vem som helst får komma, vi är här mellan 16.30 och 19 på tisdagar, säger Sara Kindahl inbjudande.
Dessa cirklar ska Carolina Johansson virka ihop till en flodhäst.