– Efter julruschen, i januari, går vi i ide, säger Erik Carlsson som tillsammans med sin syster Sara gör Herrsäter Kungsgårds ostkaka.
– Erik gjorde sin första ostkaka hemma i föräldrahemmets kök. Han bakade den som tack för att han hade fått låna en bil, säger Sara.
Sen "blev det som det blev". I tolv år har syskonen bakat ostkaka tillsammans. Erik är nu 33 år gammal, Sara är 31.
– Vi var extremt unga när vi började, säger Erik.
Det är full rulle i källaren på gamla "Klintas". Sara var på plats 03.30 i morse. Förutom Sara som värmer och spjälkar mjölken finns Erik, Birgitta Ristenstrand och Monika Karlsson på plats.
Birgitta knäcker ägg i ett rasande tempo, Monika ser till att ostkakorna kommer in i ugnen och får rätt temperatur. Erik kallar sig en "runtomkringperson". Han försluter förpackningarna och ser till att alla ostkakorna kommer in i bilen inför försäljningen på olika marknader runt om i Sverige.
Erik och Sara är ute på marknader varje helg den här perioden, och bara över helgen gick det åt två ton ostkaka.
– Vi använder 60 000 liter mjölk om året, säger Erik och berättar att mjölken kommer från hans egna 80 kor.
– Det är en frän känsla att göra något av sin egen mjölk.
– Fast all mjölken går inte bara till ostkaka, tillägger Sara.
De använder inga kemikalier eller konserveringsmedel i tillverkningen, och liksom mjölken är de flesta av ostkakans ingredienser närproducerade.
– Utom grädden. Den kommer från Arla-bönder. Men det är inget blask, vi kör riktig grädde, säger Erik.
Att tillverkningen fick gå från föräldrahemmets kök till en större lokal är fullt förståeligt när man ser grytan som mjölken värms i. Den rymmer 300 liter.
– Inte så smidigt att ha i ett kök, säger Sara och skrattar.
Syskonen berättar att de tvättar händerna ungefär 100 gånger om dagen under tillverkningen av ostkakan.
– Det spelar ingen roll om man har handskar upp till armbågarna, vasslen rinner in ovanför ändå. Händerna är det renaste jag har, säger Erik.
Både Erik och Sara är nöjda med lokalen, men har funderat lite på att ordna så att tillverkningen kan ske på gården hemma, främst för att det hade varit skönt att ha mjölken närmare till hands.
– Men det skulle bli alldeles för dyrt, vi har inte pengar att stoppa in i det här. Vi har arbetat ihop varje krona – vi har varken lånat eller fått, säger Erik med stolthet i rösten.
Men 2017 investerade de i en fyllningsmaskin.
– Innan dess hällde vi upp för hand, men det slet väldigt mycket på kroppen, säger Sara.
Syskonen är överens om att det hade varit skönt om tillverkningen hade varit mer utspridd över året.
– Det hade aldrig gått med den här rushen om vi inte hade fått så bra hjälp som vi får, av bland annat Birgitta, Monika och vår faster Åsa Forsell, säger Erik.
Sara instämmer:
– Vi försöker få hjälp av så många som möjligt. Sticker man in huvudet här är man fast!
De tror att anledningen till att de säljer så mycket ostkaka är för att ostkaka helt enkelt är så gott.
– Många har en relation till ostkaka, och vår smakar som om farmor eller mormor hade gjort den. Och det är faktiskt vår mormors recept. Hon var från Åtvid, säger Erik.
Det blir sällan ostkaka över efter syskonens försäljning, men ibland händer det. Men inget går till spillo.
– Om det blir nåt över tar vi med det hem. Fast ibland blir vi faktiskt lite trötta på smaken, säger Erik.
– Fast vi har fått bra tips från kunder – till exempel att man kan fritera den, lägger Sara till.