En kvällskurs i teckenspråk väckte Carolines intresse och hon har utbildat sig flera gånger inom ämnet. Idag jobbar hon som biträdande verksamhetsledare och specialpedagog på Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor.
43-åriga Caroline Lindström är uppväxt i Åtvidaberg, men bor numera i Norrköping där hon jobbar som biträdande verksamhetschef och specialpedagog på Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor som har sitt huvudkontor i Lund. Här hanterar man frågor som gäller kombinerad hörsel- och synnedsättning.
Men att hon skulle jobba med just detta var inte självklart när hon gick gymnasiet.
– Allt började faktiskt med en kvällskurs i teckenspråk som ABF anordnade på den tiden. Jag har alltid varit nyfiken av mig och intresserad av språk. Det här sättet att kommunicera tilltalade mig, säger Caroline och fortsätter förklara intresset:
– Det som är så intressant med kommunikation är hur man hittar nya vägar för att nå fram. Ibland har man lite mer tid på sig när det är en förvärvad dövblindhet, men när det är medfött så får man tänka annorlunda.
En förvärvad dövblindhet föregås ofta av att man antingen har en syn- eller hörselnedsättning och senare i livet får problem med det andra sinnet. Men är dövblindheten medfödd blir det en annan utmaning eftersom varken hörsel eller syn finns att tillgå. Taktil kommunikation som innebär att man använder sig av känsel blir viktigt.
– De har för det mesta ett språk innan som vi kan jobba med. Är man döv så kan man redan teckenspråket, då är första steget i taktil kommunikation att patienten får hålla om våra händer för att lära sig hur det känns när vi tecknar.
Taktil kommunikation innebär att man jobbar med känseln.
Caroline har gått en teckenspråkslinje på folkhögskola, utbildat sig till gymnasielärare med inriktning mot teckenspråk, har tagit en magister i specialpedagogik och en master inom dövblindhet i Nederländerna. Hon är även jobbat på Mo Gård, utanför Norrköping, vars verksamhet är inriktad på dövblindhet och andra funktionsnedsättningar.
På Nationellt kunskapscenter fokuserar hon på att sprida information till professionella aktörer. Hon blir ofta frustrerad över att det har blivit allt svårare för personer med dövblindhet att få stöd, det är en väldigt sårbar grupp.
– Det för med sig så mycket problem när de inte beviljas till exempel ledsagning när de behöver ta sig någonstans. Dels att de inte kan vara aktiva vilket ger problem fysiskt, men det ökar även den psykiska ohälsan eftersom de blir isolerade. Vi måste öka förståelsen för den här gruppens behov.
– Det är en stående fråga hos oss. Hur vi ska nå ut för att kunna öka förståelsen för de här människorna. För det krävs kunskap och jag tänker att jag kommer jobba med frågor om just dövblindhet resten mitt arbetsliv.