Det är en solig onsdagsförmiddag i Åtvidaberg. 34-åriga Camilla Pettersson möter upp utanför sin arbetsplats, Östgöta Metall & Skrot, redo för dagens jobb. Smidigt klättrar hon upp i lastbilen som att hon aldrig gjort annat. Sedan 2011 har hon varit lastbilschaufför, nu är huvuduppgiften är att köra den så kallade liftdumperbilen.
– Jag kör sopor, skrot, träd, tegel... Jag kör i princip allt som kunden vill och tippar det sedan där det ska vara.
En av förmiddagens första uppgifter blir att hämta en container med brännbart avfall hos en privat kund, för att sedan lämna det på en återvinningsstation på orten.
Hur kom det sig att du blev lastbilschaufför?
– Jag har alltid varit i närheten av stora fordon, maskiner och lastbilar. Sedan blev jag arbetslös någonstans runt 2009 och fick ett erbjudande om att åka ner till Kalmar, få en utbildning och bli yrkeschaufför, så jag hoppade på det.
Ett halvår senare kom hon tillbaka till Åtvidaberg, färdigutbildad och med körkort för både lastbil och truck.
– Så det är lite av en slump, men intresset har alltid funnits där, ler hon medan hon kör lastbilen vidare mot dagens nästa stopp.
Intill en byggnad i Åtvidaberg håller en firma på att byta tak. Camilla skrattar och skojar med arbetarna medan hon lämnar av sin tomma container, som hon senare ska hämta när den är full av resterna från det gamla taket.
Camilla bor i Åtvidaberg och är uppvuxen i skogarna strax utanför. Hon bor ensam, vilket passar henne bra.
– Jag trivs med att vara själv och ser inte mig själv bo ihop med någon. Jag vet inte om det har med jobbet att göra, för man är ju ensam en hel del.
Varifrån kommer tryggheten i att vara ensam?
– Min bror är tolv år äldre och min syster åtta, så jag är nästan uppvuxen lite som ett ensambarn ute på landet. Det var inte alltid nära till folk att umgås med, så jag lärde mig nog ganska snabbt att göra saker på egen hand. Men jag tycker lika mycket om att gå ut och träffa vänner.
Under dagarna när Camilla är ensam i lastbilen lyssnar hon mycket på musik och poddar.
– Det blir en hel del dansband, men även rockabilly och country. Det var därför jag blev lastbilschaufför tror jag, man ska gilla sådant när man kör lastbil, skrattar hon.
Trots att Camilla flera gånger påstår att hon inte är speciellt verbal och social är det inte många bilar som passerar utan att hon hejar glatt. Vid dagens stopp skojar hon med både arbetskamrater, andra företagare och privatpersoner. Fastän hon trivs i sin ensamhet med musiken och ljudböckerna har hon ibland dagar när vänner följer med i lastbilen.
– Min bästa kompis har åkt med och suttit och jobbat i bilen, bara för hon tycker det är så skönt. Det är jätteroligt. Ibland vill man vara själv och lyssna på ljudbok, men eftersom det händer så sällan uppskattar jag verkligen när kompisar vill åka med så man kan sitta och snacka lite skit.
Camilla åker vidare mot dagens nästa uppgift. Hon ska köra en container full med tegel till en bonde i utkanten av Åtvidaberg, som sedan använder teglet för att jämna ut sina grusvägar.
Tror du att du kommer vara lastbilschaufför på sikt också?
– Jag ser mig själv jobba i den här branschen på något sätt, men i framtiden skulle jag vilja prova att jobba mer i bakgrunden och planera körningar åt andra. Jag skulle nog vilja hoppa in som lastbilschaufför då och då, för jag kommer aldrig kunna släppa det helt.