Tina och Nisse Martinsson flyttade från Ödeshög till Åtvidaberg för att börja jobba som pastorer i Åtvidabergs frikyrkoförsamling. Tillsammans kommer de att driva verksamheten framåt.
– Det är första gången vi jobbar ihop. Innan arbetade vi på varsitt håll, berättar Tina.
Båda har jobbat många år som pastorer. De är uppvuxna i kyrkans värld och det var där de träffades.
– Jag fick sommarjobb på parkförvaltningen i Ödeshög och där jag fick möjligheten att bo i missionskyrkan. Tina och hennes familj var medlemmar i församlingen och det var där vi träffades, säger Nisse.
Att jobba tillsammans med sin partner är något Tina både ser för- och nackdelar med. Hon tror att det kan bli lite problematiskt att skilja på arbete och vardag eftersom det är lätt att ta med sig jobbet hem. Vem som ska göra vad är också en utmaning, men båda är beredda att anta uppgiften.
– Det roliga är att vi kommer se varandra mer. Innan har vi haft oregelbundna tider, säger Tina.
Båda uppskattar pastorsyrket och värdesätter att få sprida sitt budskap till folk som annars inte är kyrkligt aktiva. Nisse har varit pastor i 20 år och kommer tydligt ihåg när han för första gången fick predika för människor.
– Jag började predika på allvar när jag och en vän åkte ner till nöjesparken High Chaparall i Småland. Vi fick låna en lokal för att driva kafé för de som jobbade där. Det slutade med att vi fick låna en kyrka inne på området av kyrkvärden för att hålla två gudstjänster om dagen. Detta för att dra besökare till kyrkan.
Tina och Nisse har stora förhoppningar för församlingsverksamheten i Åtvidaberg. De vill skapa en församling där folk känner gemenskap och upplever att de blir sedda. Nisse tror att det är en grundförutsättning för att människor ska vilja komma.
– Jag hoppas på att få kontakt med människor utanför kyrkan för att höra hur de tänker. Vad de skulle önska av kyrkan, säger Tina.
Att skapa en kyrka för alla åldrar står högt upp på önskelistan, menar Nisse.
– Jag vill bygga en kyrka där både gamla, unga och medelålders känner sig hemma och trivs. Det kanske skulle kunna skapa lite spänningar mellan generationerna. Det kräver att varje medlem bjuder till och inser att alla samlingar kanske inte kan vara just för mig.
Kyrkan drabbades hårt under pandemin då knappt några besökare fick komma. Tina och Nisse ser det nu som en utmaning att locka tillbaka dem. De tror att vissa saker blir lättare än andra.
– Musikevent tror jag folk har längtat efter, eftersom det inte alls blir samma sak att titta på tv eller lyssna på radio, säger Tina.
Hon tror att det kan bli svårare att få människor att engagera sig i verksamheten, det är lätt att bli mer bekväm när mycket har skett via nätet.
Gemenskapen och tillhörigheten de känner i församlingslivet och feedbacken de får från medlemmar och besökare gör att de vill fortsätta inom yrket.
– Vi flyttade hit och kände ingen. Sen får man vara med i en församling där man finner vänner direkt. Det är helt fantastiskt, säger Tina med ett leende.
Det har funnits perioder i bådas karriär då de har tänkt ge upp. De kan i perioder känna att det är svårt att utvärdera sitt arbete och vad de har varit med och genomfört över tid, men sedan kommer feedbacken från medlemmar och besökare som gör att de fortsätter.
– När jag får höra att mitt arbete har gett avtryck och betytt något för någon, det får mig att köra ett tag till, säger Nisse och ler.