– Jag har inte så mycket i landet just nu. De flesta av tulpanerna är redan plockade, säger Malin Moberg lite ursäktande en kväll i mitten av maj när mörka regnmoln hänger över Åtvidaberg.
Tulpansäsongen går mot sitt slut, men i ett hörn av trädgårdslandet sprakar det ännu av färg – från mörkt lila till olika rosa och aprikosa nyanser.
Några är bulliga, andra flikiga och några ännu i spetsiga knoppar. I en annan del av trädgården står höga tulpaner med vita kronblad, och stänk av gult.
– Exotic Emperor. De är lite svulstiga, som maränger, säger Malin Moberg och pratar kärleksfullt om sina tulpaner.
Blomsterodling är hennes stora hobby och passion.
– Men också min terapi, säger hon skämtsamt:
– Att få hålla på och plocka med blommor och inte behöva tänka så mycket, det är kontrast till jobbet, säger Malin Moberg som är fysioterapeut och enhetschef på US i Linköping.
Intresset för odling har alltid funnit med, men vuxit efter att familjen 2018 flyttade till Åtvidaberg.
– Det var en ren tillfällighet att i hamnade här. Jag hade aldrig varit i Åtvidaberg.
Ursprungligen kommer Malin och maken Anders från Karlshamn. De flyttade till Linköping 2014 och började några år senare att leta hus.
– Vi letade efter något på pendlingsavstånd till Linköping. Vi såg en annons och åkte hit och tittade.
Den då vita villan var nedgången.
– Men vi älskade huset direkt och trädgården, även om den var igenväxt. Det fanns pioner, som står kvar och äppelträd. I övrigt var det mycket nässlor och ogräs. Men tomten var så himla härlig och lite skyddad.
Nu är fasaden ny och målad i gult, i en ton som påträffades när den gamla putsen knackades ner. Taket är omlagt och trädgården fylld med projekt.
– Egentligen skulle jag odla grönsaker, men det gick mest åt tomat, gurka och paprika här hemma. Barnen gillade inte kål.
Så, landet fylldes med blomsterlökar och blommor, medan salladsgrönsakerna fick ta plats i växthuset.
– Det blev väldigt mycket blommor första året. Grannarna runtomkring fick buketter.
Malin Moberg beskriver sig själv som kreativ.
– Jag tänkte på vad jag skulle göra med alla blommor.
Hon fortsatte odla och började sälja buketter, på beställning, utanför villan och i reko-ringar.
– Jag har egentligen inget mål att sälja. Jag gör det bara för att det är roligt och för att jag inte vill slänga blommorna på komposten.
Hon driver Instagramkontot Villahagensblomster och visar både sina odlingar och buketter, ofta välfyllda och lite yviga.
– Det ska inte vara så stramt och behöver inte vara perfekt. Jag gillar det lite bohemiska.
Hon har en tydlig tanke med sina odlingar och följer Slowflowers-rörelsen från USA som slagit rot också i Sverige, bland annat genom influencern och odlaren Sara Bäckmo. Det handlar om småskalig, etisk och hållbar blomsterodling. Och om att försäljning ska ske i närområdet, där odlare och konsument skapar personlig kontakt.
– Man inte ska importera, utan jobba i säsong. Det kan jämföras med närodlade grönsaker. Det ligger lite i tiden att äta i säsong och att äta svenskt.
Vad betyder slowflower för dig?
– Det är skillnad på mina tulpaner och dem man köper i affären. Mina är inte framtvingade. De får växa på sina villkor, utan konstgödning och bekämpningsmedel.
Gödningen kommer från egna komposter. Det som klipps ner i trädgården återbrukas och blir bottenlager i nya odlingar.
– Fast jag köper lökar från Holland, medger Malin.
Varje år blir det mellan 500 till 1000 nya lökar. Vid skörd dras de upp med lök, av två skäl.
– Jag behöver plats för sommarblommorna, men lökarna går också ur sig. De gamla hamnar på komposten.
I växthuset står tråg med sommarens växter, som snart ska fylla landet.
– De går i samma färgskalor, dovt rosa, korall och aprikos. Jag gillar att hålla mig till de nyanserna, men också med något mörkt lila som sticker ut.
Blomsterprakten har betydelse, inte bara för ögat.
– Trädgården drar till sig pollinatörer. Sedan jag började odla blommor får vi större skördar av äpplen.
Andra, mera oönskade besökare dras också till odlingarna.
– Hjortar och sniglar, det är våra största fiender.
För båda finns visst motstånd. Barnen Melissa, tio år och Lovisa, sex år samlar gärna in mördarsniglar. Mot hjortarna som bor i grannskapet hjälper bara stängsel och nät.