Djur och natur har genom hela livet varit ett stort intresse för Barbro.
Redan som yngre började Barbro Carlberg intressera sig för djur och natur. Ett intresse som bara växt genom åren och följt henne genom livet. Tidigt utbildade hon sig till djurskötare. Hon arbetade bland annat med grisar i Bjärka-Säby och delfiner i Kolmården innan hon landade på ett annat ställe.
– De sökte kvinnliga dressörer till Statens hundskola utanför Sollefteå och jag kom in på utbildningen.
Barbro har ett stort hundintresse och hon har alltid haft egna hundar. Eftersom hon även gillar att träna hundar passade utbildningen utmärkt. Barbro började på hundskolan 1979 och var kvar i sju år innan hon bestämde sig för att flytta till Åtvidaberg. Där startade hon upp en verksamhet där hon utbildade och sålde ledarhundar. I första hand var det hundarna som lockade henne mest.
– Jag hade jobbet för hundarnas skull och fick hjälpa människor på köpet.
Barbro trivs bäst hemma med sina hundar. Frida, Shetland Sheepdog, och Kaxe, Border Collie.
De sista tolv åren i arbetslivet jobbade hon som ledarhundskonsulent, vilket innebar utbildning och support till ledarhundsekipage. Att umgås med människor som hade väldigt olika förutsättningar och behov var en utmaning som hon lärde henne mycket.
Idag lägger Barbro mest tid åt sitt engagemang i miljöfrågor. Hon är ordförande i Naturskyddsföreningen, både i Åtvidaberg och i länet. Hon viker cirka tio timmar i veckan åt sitt ideella arbete och anledningen är enkel.
– Det finns bara en enda planet där vi vet att det finns liv på och vi gör allt vi kan för att förstöra den. Istället pratar vi om att utforska Mars. Hur dumma får vi egentligen vara?
Barbro skräder inte orden och frustrationen är stor när hon pratar om miljön. Hon beskriver hur hon stundtals känner en uppgivenhet och under en kort period var hon nära nog deprimerad. När en av hennes döttrar började prata om barnbarn var Barbro hård men ärlig.
– Jag tyckte inte de skulle ha några barn. Det kommer bli ett helvete för barnbarnen med de här förutsättningarna i miljön.
Men barnbarn blev det och Barbro är idag väldigt glad för det.
– Det är klart att jag älskar ungen. Att jag får ligga som ett grillspett i graven och snurra mig av oro är ju en annan femma.
Intresset för djur och natur slocknar aldrig hos Barbro som hela tiden vill lära sig mer. Katten Lovis går förbi med en rejäl pingla hängandes runt halsen. Barbro förklarar att Lovis är en alltför duktig jägare som tar många småfåglar. Men tack vare pinglan kan småfåglarna höra Lovis i tid.
– Vet du att av oss ryggradsdjur är 36 procent människor och 60 procent husdjur? Det innebär att bara 4 procent är vilda djur. Vi har inte råd att förlora fler småfåglar eller andra vilda djur. Därför får Lovis gå med sin bjällra.
Nyligen kom Barbro hem från en resa till Tromsö där hon var på valsafari.
– Det var en dröm som vaknade redan när jag jobbade på delfinariet. Jag ville se knölvalar hoppa. Tyvärr fick jag inte de det den här gången, men jag är nöjd ändå. Jag har inget kvar på min bucketlist som jag vill göra.
Barbro är ordförande i Naturskyddsföreningen i Åtvidaberg samt i länet. Oron för klimatet och intresset för natur och miljö är stora drivkrafter.
Istället beskriver hon en vardag som hon är nöjd med. Så länge hon får vara med sina hundar, umgås med kvalitet och vara i naturen är hon nöjd. Engagemanget inom Naturskyddsföreningen ser hon sig fortsätta med så länge hon orkar. Nyligen anställdes en ny verksamhetsutvecklare som hon tror kommer att bidra med mycket gott inom föreningen.
– Det är aldrig försent att göra så mycket man kan.