En del har längtat i flera år, planerat, sytt upp kläder och tränat i månader för det som ska hända denna soliga majeftermiddag. Förväntningarna är höga och viss nervositet kan också anas.
– Jag drömde en mardröm att jag tappade klänningen! berättar Sabrine Mbarki.
Det är i pausen mellan föreställningarna. Sabrine Mbarki och några klasskompisar pustar ut i gräset utanför hallen.
– Klänningen är bland det första man börjar förbereda, berättar kompisen Josefin Johansson. Sedan blir det frisyren och träningen… det är mycket.
– Man känner sig proper för första gången i livet, skojar William Nordenström.
Nike Berglund, en av arrangörerna, är nöjd efter första föreställningen.
– Det har varit helt inom ramarna. Förresten har vi lämnat bort så mycket ansvar som möjligt så vi ska hinna med att dansa nu.
Javisst, Nike Berglund, Jannice Karlberg och Josefine Elmendahl har tagit mycket ansvar för att balen skulle bli av. Nu vill de njuta.
Sporthallens gula väggar döljs nertill av svart tyg, pyntat med ballonger. Åtvidabergs musikkår sätter sig på plats och läktarna i sporthallen fylls.
Stolta anhöriga och nyfikna yngre kompisar verkar vara i majoritet i publiken. Emma Siverstedt går i tvåan. Det kan alltså vara hennes tur att dansa nästa år.
– Jag vill få lite inspiration, så jag vet vad det handlar om. Och vet om det är något för mig.
Åtvidabergs musikkår spelar Bostonvals och Wienervals och Ettans vals… Tittar man noga så ser nog många av de dansande lite nervösa ut, eller skrattar när de tar ett felsteg. Samtidigt bildar de en vacker, virvlande, färgglad helhet.
Långt ifrån alla treor går på studentbal. Men av dem som valt att dansa bal är det många som säger samma sak:
– Det här är en gång i livet.
Ja, bara en gång i livet är man 19 år och har så många möjligheter framför sig, och dansar tillsammans med kompisar som snart ska skingras, klädd i en av sitt livs vackraste klänningar. Eller en stilig frack.