-Att kunna leva på fotbollen är fortfarande är långsiktig målsättning, menar Marcus som för säkerhets skull läser nationalekonomi vid sidan om fotbollssatsningen.
Även om Marcus är sprungen från Malmslätt upplever han att återkomsten till ÅFF, efter en och en halv säsong i sörmländska Värmbol, var som att komma hem.
– Förutsättningarna här är fantastiska och jag gillar att ÅFF alltid har ambitionen att ligga i toppen, oaktat vilken serie laget spelar i. Jag har ju dessutom spelat här tidigare och många av mina kompisar fanns kvar från den tiden.
Relationen mellan Marcus och ÅFF började när han, efter att under större delen av sin uppväxt ha spelat i Malmslätt, flyttade till Åtvidaberg 2015 för att börja på fotbollsgymnasiet. Marcus beskriver gymnasietiden som utvecklande och inspirerande, även om den först innebar ett visst uppvaknande.
– Hemma i Malmslätt har jag väl alltid tillhört de bästa spelarna men på Bildningscentrum fanns spelare från hela landet som också alltid tillhört de bästa i sina respektive hemklubbar.
Marcus berättar att han redan från tioårsåldern har haft som målsättning att kunna leva på fotbollen. Under gymnasiets sista år tillhörde han U21-truppen och fick ibland vara med och träna med A-laget men något kontrakt var aldrig aktuellt. Istället kom förfrågan efter en och en halv säsong i Värmbol.
Marcus ger ett lugnt och beskedligt intryck men han menar själv att hans personlighet förändras när han äntrar en fotbollsplan.
– Den målsättningen finns nog fortfarande kvar, även om jag med stigande ålder har insett hur extremt få det är som når hela vägen. Jag ska börja med att försöka göra allt så bra som möjligt i division 1 men det är också viktigt att ha kul på vägen och en annan drivkraft är alla de sociala aspekterna av fotbollen.
Trots en hög uttalad målsättning ger Marcus, som vid sidan av fotbollen läser nationalekonomi på Linköpings universitet, ett ödmjukt och något försiktigt intryck. Marcus lugna personliga framtoning överensstämmer dock inte nödvändigtvis med den Marcus som återfinns i backlinjen. Han beskriver istället sig själv som en ganska hetsig och temperamentsfull spelare, något som ett rött kort under förra säsongen eventuellt skulle kunna vittna om.
Marcus är väl förtrogen med Kopparvallen eftersom han, innan sin återkomst, har spelat U17-, U19 och U21-fotboll här.
– För mig är det sporrande att vara lite halvförbannad när jag spelar men för det mesta kan jag hålla känslorna i styr. Jag hatar dessutom att förlora och känslorna är en naturlig del av mitt spel. Men jag är nog mycket riktigt en annan person på än utanför planen.
Vad anser du vara dina främsta styrkor som spelare och vad upplever du att du behöver utveckla?
– Trots att jag är back tycker jag att mina styrkor främst är offensiva, med bland annat en bra inläggsfot.Jag tror också att ÅFF egentligen värvade mig som mittfältare. Defensivt finns det en del jag behöver bli bättre på men jag jobbar på det. Jag inser också att division 1 kommer att kräva lite mer och jag har därför även försökt att förbättra sömn och kost, berättar Marcus.
När du började på gymnasiet låg ÅFF i allsvenskan och när du återvände låg klubben i division två. Upplever du att det är samma klubb som du kommer tillbaka till som du en gång började i?
Åtvidaberg och ÅFF känns som hemma för Marcus, även om han pendlar från Linköping.
– Ja, det tycker jag faktiskt. Det har varit tuffa år för ÅFF men jag upplever att det alltid finns en positiv anda och ett tydligt fokus på det sportsliga. Mycket av organisationen kring fotbollen är också densamma, även om tränarsituationen i just A-laget har förändrats. Degraderingen har ju onekligen också gjort att det är lättare att ta plats i laget.
Åtta år i Malmslätt och sammanlagt knappt fem år i Åtvidaberg. Var finns ditt fotbollshjärta ?
– I Åtvidaberg, definitivt.