Årets Åtvidabergare, Desireé Zetterlund som på helt ideell basis driver Vida run club tillsammans med maken Olof.
Det var när Desireé och maken Olof bodde i USA som de fick upp ögonen för löparklubbar där de sociala delarna placeras i centrum, snarare än själva springandet, som kommer i andra hand.
Gemensam starttid, en valfri runda, följt av mat och dryck tillsammans med hela gänget.
Det är det konceptet som nu vunnit mark i Åtvidaberg tack vare Zetterlunds framfart.
Och det var det som ledde fram till utmärkelsen Årets Åtvidabergare.
Juryns motivering till valet löd bland annat så här:
"Desireé Zetterlund i Vida run club har inspirerat och skapat en aktivitet i Åtvidaberg där alla kan vara med oavsett ålder, förmåga och kapacitet".
Vinnaren vill dock poängtera att hon och Olof är lika stora delar av löparklubben.
– Det är verkligen så. Det måste absolut framgå i artikeln.
Att Desireé, som fyller 35 år i september, skulle falla för det här med löpning var allt annat än självklart.
Snarare tvärtom, faktiskt.
– Innan jag kom igång tyckte jag att det var det värsta som fanns. Jag nästan hatade det, säger hon.
Och fortsätter:
– Jag gjorde min första löprunda 2017. Den varade i tio minuter och jag var helt slut efteråt.
Men där och då föddes något som skulle bli den nu så uppmärksammade Åtvidabergsbons stora livselixir.
Distanserna blev längre och längre och 2018 stod Desireé och Olof på startlinjen till Stockholm maraton.
Nu, fem år senare, blir det omkring fem mil i veckan och ett stort fokus läggs bland annat på de olika aktiviteter som makarna Zetterlund ordnar genom Vida run club.
– Men kondition och styrka är sekundärt. Det är den sociala biten som är viktigast.
– Jogging i lugnt tempo och härligt snack. Gärna i kombination med fika. Mycket fika. Då är det som bäst, säger Desireé och småskrattar.
När Årets Åtvidabergare beskriver sina egna känslor under rundorna återkommer hon ofta till att hon liksom dansar sig fram i terrängen.
– Jag hoppar och studsar. Ibland sjunger jag och ibland spelar jag trummor. Det kan vara lite av varje, säger hon och bjuder på ett nytt leende.
Det har genom årens lopp blivit en hel del plaketter och medaljer för makarna Zetterlund. Desireé berättar att hon klarat av omkring sju maratonlopp så här långt.
Desireé blir också en bra problemlösare när hon pressar sig fram, avslöjar hon.
– Det är många tankar som far genom huvudet.
– Har jag något som ligger och gror brukar det försvinna när jag springer.
– Och ibland, ifall jag är sur och tvär, är jag oftast glad när jag kommer hem.
Makarna är lika där, hävdar fru Zetterlund.
– Om Olof märker att jag är lite stingslig brukar han säga åt mig att ta på mig joggingskorna och ge mig iväg. Det fungerar bra, som en slags propplösning.
– Och detsamma gäller honom. Han är alltid på gott humör efter en runda.
Desireé Zetterlund redo att ge sig ut med en grupp tjejer som deltar i det som går under beteckningen, Vida run club, Women's Running School.
Samtalet glider in på annat än Vida run club.
Den 20 maj ska Zetterlunds gifta sig för andra gången, nu i Templet vid Adelsnäs i sällskap med ett stort antal vänner.
– Vi gifte oss 2013 i Linköpings stadshus. Nu gör vi det igen och det är fantastiskt roligt.
– Vi älskar verkligen varandra. Min man är en underbar människa och jag vet att han tycker samma om mig.
Musik är ett annat ämne som intresserar Desireé, berättar hon.
Eller närmare bestämt, att skriva låtar.
– Har du tips på någon som kan hjälpa mig in till Melodifestivalen så tar jag tacksamt emot det, säger hon och bedyrar att det hela är väldigt seriöst.
– Jag har väl ett 100-tal egna låtar på lager. Jag skickade faktiskt in en till årets upplaga, men fick inget napp den gången.
Men skam den som ger sig.
– Det blir förhoppningsvis ett nytt försök nästa år.