"Äntligen". Susanne Nyhlin Åstrand på Keramikfabriken vid Gamla torget har haft mycket besökare de två första dagarna. "Det märks att folk samlas igen och åker ut med vänner och picnickorgen", säger hon.
Konstrundan är tillbaka efter pandemiåren och besökarna strömmar till.
– Äntligen! Det märks att folk samlas igen och åker ut med vänner, säger keramikern Susanne Nyhlin Åstrand och nickar bekant åt besökare som kommer till Keramikfabriken på Gamla torget.
– Det är kul att vi är igång igen.
På Verksgatan intill torget står Sture Nyberg bland blommande syrener och spanar efter regn.
Sture Nyberg har öppet in till sin ateljé på Verksgatan.
– Bäst att ta in dessa, säger han och tar två täljda änder under armen.
Inne i den kombinerade ateljén och utställningslokalen doftar det hantverk. Linolja, vax och färg smälter ihop med doften av trä. På hyllor står svepaskar, i mättade färger, med karvade snitt, huggna lock och sammetslena ytor.
Sture Nyberg är en veteran i konstrundesammanhang. Han har varit med sedan 2013 och uppskattar mötet med besökare.
– Det ger mig en sporre att ta tag i saker, att söka och testa nytt, säger han och berättar att han just nu fångats av ett göra skålar, med yxa och järn.
Chris Ramslöv från Linköping kommer in i ateljén. Hennes brick dras omedelbart till en skål i björk med klarröd undersida och karvat mönster i rött och blått.
Chris Ramslöv låter fingrarna svepa över Sture Nybergs skål i björk. Samtalet i ateljén på Verksgatan går från skål till karvsnitt och hur man täljer säkert.
Med händerna varsamt om den huggna skålen, säger hon:
– Det känns att du gjort allting för hand.
Samtalet är snart igång. Sture Nyberg hämtar en kniv och börjar tälja i en sked. Han visar säkerhetsgrepp och teknik, talar om vikten av att använda krokväxta trä-ämnen för skedar och om sina mjölktråg på en hylla.
Sture Nyberg täljer med van hand och visar hur kan låser högerhanden med kniven för att inte skada sig själv.
I Mumslokalen pågår samlingsutställningen. Många besökare, som Ann-Catrine Östberg och Antonio Silano, börjar sitt besök här. Hon fastnar vid ett par broderade tavlor, signerade Lena Djurström.
– Vi väljer några konstnärer här i Åtvidaberg, sen ska vi åka till Björsäter, säger de om dagens konstrunda.
En del verk på samlingsutställningen går i svart-vitt, som Maria Bergendahls rakubrända schackspel. Ann-Catrine Östberg och Antonio Silano börjar sin konstrunda på samlingsutställningen i Mumslokalen.
Lena Djurströms inramade broderi heter "Fyra uppkäftiga skarvar".
Nära Mumslokalen, i Kulturcentrum hittar vi konstrundans yngsta deltagare, Hanna Isaksson som fyller 20 år senare i år. Hon har bland annat med sig målningar med motiv från uppväxten på landsbygden – baggen Lukas, katten Lakrits och fåglar i det fria, men också en naken dam i grönt.
– Jag har målat sedan jag kunde hålla i en pensel, säger hon och återger känslan att delta i konstrundan:
– Jag vill utöka mitt måleri, utvecklas och hitta nya stilar. Att vara med här ger mycket inspiration.
Hanna Isaksson, 19 år, är uppvuxen på lantbruk utanför Grebo och fångar många motiv för sina målningar från gården. Baggen var hennes första, Lukas.
Hanna Isaksson jobbar som materialhanterare på Scanfil, men drömmer om att utveckla sitt måleri.
Konstrundan pågår även under lördagen, med öppna ateljeer kl 11–16. Samlingsutställningen är öppen kl 10–16.