Det röda huset på höjden i Lakvik drar blickarna till sig och på tomten springer tre glada hundar. Här bor Anita Kronkvist sedan 2016. Efter några år i lägenhet i Stockholm och ett beslut om att starta om på nytt började hon, och hennes dåvarande man, att leta efter en villa. Helst ville de ut på landet igen men huspriserna i närheten av huvudstaden gjorde att de breddade sitt sökområde.
– Vi har bott i närheten av havet i Tyresö och ville gärna bo vid vatten igen. När Anniero kom upp till försäljning tvekade vi inte en sekund att åka och titta. Huset är så oerhört mysigt och välbehållet.
Huset hade totalrenoverats men de förra ägarna hade lyckats behålla och plocka fram husets charm. Det vackra huset, byggt 1925, den stora tomten med sitt avskilda läget och utsikt över sjön var precis vad makarna sökte efter, även om det var en bit från Stockholm. Det var många intressenter när det var dags för budgivning men till slut stod paret som lyckliga ägare. Flytten gick smidigt och de kom snabbt till rätta i huset.
– Ju längre man bor på en plats desto mer upptäcker man. Jag tycker om hur solen förflyttar sig runt huset och att det alltid finns skugga någonstans.
Till Anitas glädje har hon utsikt över grannarnas hästhage och sommartid går kossorna på andra sidan den lilla grusvägen som leder fram till huset. Huset har totalrenoverats av de förra ägarna och det var inte mycket kvar som behövde göras. Men hallen och innerdörrarna har målats om, samt den lilla toaletten på nedervåningen.
– Den tyckte jag var lite tråkig så den har jag gullat upp.
Anita beskriver att hon alltid gillat den gammaldags stilen och tycker att inredning är roligt. När hon visar runt i huset konstaterar hon att det är aningen övermöblerat i något rum.
– Jag älskar att gå på loppis och hittar jag möbler som jag vill ha så köper jag dem. Så då får jag göra plats helt enkelt.
Mellan huset och granngården går den omtyckta järnvägen med det gamla ångloket och Anita tycker det är roligt att se att järnvägen är så uppskattad av besökare som många gånger reser långt ifrån.
– Jag brukar hjälpa till lite ideellt i kaféet vid tågstationen om sommaren. Det är så trevligt så.
Men trots att hon är pensionär finns det inte mycket utrymme till annat än hundarna och trädgårdsskötsel. Inne i huset finns det hundbäddar i nästan alla rum och ute kan de springa fritt. Tomten är på cirka 3700 kvadratmeter och går delvis upp i skogen.
– Jag har alltid haft hund och ville bo så att hundarna kunde vara lösa. Det kan de här och vi går minst en mil om dagen tillsammans på vägarna och i skogarna runtom.
Anita beskriver sig själv som noggrann. En automatisk gräsklippare håller ordning på gräsmattan men hon röjer gärna i slänten upp mot skogen för att det ska vara fint där och även hålla ovälkomna gäster som ormar borta.
– Jag älskar vitsippor. Varje vår när de börjar blomma över så plockar jag mängder och sprider ut i trädgården. De tar sig ganska lätt och så kan jag njuta av dem på flera platser även här hemma.
Några år till tänker sig Anita bo kvar i sitt vackra Anniero, men hon har ögonen på bostadsmarknaden i Stockholm eftersom hon vill komma närmare sina barn och barnbarn igen. Någon brådska har hon dock inte.
– Jag vet ju att jag inte kommer hitta ett, ens i närheten, lika bra boende där så jag njuter av huset och trädgården så mycket jag kan nu.