Anna Samuelsson, 33 år, brinner för sin hembygd och att bevara det som tidigare generationer lämnat efter sig. Nu är hon den yngsta i hembygdsföreningen utanför Åtvidaberg där hon är uppväxt.
Anna Samuelsson har många järn i elden. Sedan snart ett år jobbar hon på Myrorna samtidigt som hon fortsätter driva sitt eget företag med fokus på sitt författarskap.
Hon har precis blivit sambo i Linköping, samtidigt som hon alltmer engagerar sig i sin hemby Halsebo utanför Åtvidaberg.
– Efter pandemin när närhet och avstånd blev så påtagligt bestämde jag mig för att bli mer aktiv i hembygdsföreningen där jag bor. Jag har ett starkt historieintresse som kommer av min uppväxt, människorna i byn, min familj och vår släkthistoria, säger Anna Samuelsson.
På gården där Anna växte upp har släkten på hennes pappas sida bott i hundratals år. Nu har hennes lillebror tagit över och det föll sig egentligen ganska självklart inom familjen.
– Gården är ju en plats som rör vid mig och jag vurmar mycket för den här platsen. Men jag är inte skapt för det liv som krävs för att sköta gården, säger hon.
Istället har Anna med stort engagemang fortsatt inom hembygdsföreningen där hon är vice ordförande. Att sköta sin roll från Linköping ser hon inga problem med.
– Även om jag inte bor där så växte jag upp där. Det är ett kulturarv som finns och vi behöver förvalta lokal historia. För mig är det en chans att komma nära mina rötter och människorna som levt på samma plats innan oss.
Att medelåldern är hög i de flesta hembygdsföreningarna idag tycker Anna är bekymmersamt.
– Det behövs ett generationsskifte inom hembygdsföreningarna. Det är ju generationerna innan som har tagit hand om det här och vi kan inte bara låta det förgås. För mig är det naturligt att ge tillbaka av mig själv och min tid till det som var viktigt för dem som var här före mig, säger Anna.
Historia har alltid intresserat Anna Samuelsson som nu blivit vice ordförande i hembygdsföreningen. "Det är ju ett kulturarv som finns och vi behöver förvalta lokal historia. För mig är det en chans att komma nära mina rötter och människorna som levt på samma plats innan oss.", säger hon.
Anna beskriver en trygg uppväxt på landet där hon uppmuntrades att vara sig själv och följa sina egna intressen. I skolan tog hon inte särskilt mycket plats men funderade mycket. Det var först när hon bestämde sig för att flytta från Åtvidaberg och läsa på högskola som hon började få upp ögonen för människors olikheter.
– Jag lärde mig mycket om mig själv och orättvisa är någonting som stör mig väldigt hårt. Jag har en naturlig drivkraft för jämlikhet och jämställdhetsfrågor.
Idag när världen förändras snabbt upplever Anna ett större behov av att gå tillbaka till sina rötter.
– Jag är långt ifrån ensam om att tycka att den här tiden är väldigt tung. Krig och stora inskränkningar på mänskliga rättigheter. Fruktansvärda saker händer i världen och det är lätt att känna sig hotad. När jag behöver återhämta mig så är skogen den plats jag kan göra det på.
Samtidigt är planerna stora för föreningen och Anna planerar att kombinera sitt författarskap med hembygden. Tanken är en bok om hembygden som föreningen hjälps åt att göra. Fokus ska vara byggnaderna och människorna som bott där.
–Jag vill gräva och se hur långt bak jag kan hitta saker. Jag ser framemot att hitta historier. Jag driver projektet så får vi se vilka som vill hjälpa till. Det är redan flera som erbjudit sin hjälp.
Någon tidsplan kan hon inte säga. Det får ta den tid det tar och måste planeras in bland hennes andra projekt.
– Jag kan inte välja en sak åt att ägna mig åt. Författarskap och historia är stora intressen och att kombinera det med hembygden känns oerhört spännande, säger Anna Samuelsson.