Ordning och reda i snickarverkstaden. Lisa Gustavsson har ärvt en del verktyg efter sin farfar som var finsnickare.
Lisa Gustavsson är akutsjuksköterskan som kopplar av med renovering av sitt hus i Åtvidaberg.
– I mitt arbete finns inget utrymme för felmarginaler, men när det gäller husrenoveringen tillåter jag mig att ha det. Fler borde våga!
Hon är uppväxt på en mjölkgård i Hannäs och har alltid gillat att pyssla med bilar, motorcyklar och att snickra.
– Jag hade en lägenhet i Ljungsbro och letade hus i trakten, men det föll på min budget. Jag tittade på ett renoveringsobjekt för 2,5 miljoner där jag kunde skåda stjärnhimlen genom taket. I Åtvidaberg fick jag ett hus för samma summa som vad en etta kostar i Linköping, en dryg miljon.
Hon flyttade in hösten 2017 och går sakta fram. Samlar ihop pengar – renoverar. Samlar ihop pengar igen – renoverar.
– Trädgården kom först. I den hade anlagts en stor damm och allt var som en enda igenväxt kompost, full med bråte, när jag flyttade in. Jag anlade en rejäl parkering bland annat och i somras fick huset en stor altan, med förvaring under.
En del av det som redan var gjort skulle hon helst byta ut, till enkupigt tegel och fönster i trä istället för i plast, men allt får ta sin tid.
– Ett intresse för byggnadsvård har vuxit fram under åren. Det är kul med olika tidsepoker och jag tycker om att ta fram husets grundcharm.
Som murstocken som nu är framtagen. Och bröstpanelerna och pärlsponten som gömde sig bakom nybyggda väggar. För att inte tala om den vackra fiskbensparketten som låg under laminatgolvet i vardagsrum och matrum.
– Jag skulle göra ett hål för altandörren när jag lyfte på laminatgolvet med en kofot och hittade parketten! När golvet ändå skulle slipas slog jag ut en vägg mellan de båda rummen för att få mer rymd.
Bordet i vardagsrummet har Lisa tillverkat genom att svetsa en järnstomme och sedan skruva fast betsade gamla plankor.
Gör du allting helt själv?
– Så mycket jag kan, men inte el och vvs förstås. Att byta avlopp och ledningar har jag fått proffshjälp med. Pappa gillar att hjälpa till och farfar var finsnickare och arbetade på Blekhems snickerifrabrik i Almvik. Jag har en del verktyg efter honom.
Är du aldrig orolig för att det ska bli fel?
– Nej. Jag menar, vad är det värsta som kan hända? Blir en tapetvåd sned är det ju bara att göra om det.
Lisa vill ha riktiga material, få fram liv och ådringar, och vara påläst. Hon letar inspiration på nätet, studerar tekniker och tillvägagångssätt. Och så drar hon igång. Exempelvis tillverkar hon alla lister själv.
– Det är enkelt om man har en handöverfräs. Allt blir inte helt perfekt, men det vill jag inte heller. Jag lär mig hela tiden. Gamla hus är lite sneda och vinda i sig, det är ju charmen.
För samma summa som en etta kostar i Linköping fick Lisa ett helt hus i Åtvidaberg.
Källaren var det i särklass största projektet. Där var fukt och mögel, trots att huset dränerats.
– Fel material hade använts på råväggarna av sten, så att väggen inte andades.
Ett annat jätteprojekt var den stora altanen där Lisa dragit varenda skruv.
– Pappa var nyopererad och kunde bara hålla vattenpasset, men var arbetsledare och vägledde mig.
I köket har hon bytt knoppar och målat luckor, kaklat, bytt bänkskivor, lagt nytt golv och tapetserat.
– När jag får råd ska jag riva väggen mellan köket och matrummet och vända all utrustning så att diskbänk och spis vetter mot fönstren.
Tja, sedan ska garaget bli snickeri och gärna fyllas av fler bra verktyg.
Den gamla gjutjärnskaminen väger bly, värmer gott och fanns i huset när Lisa köpte det. Till höger fanns en vägg som hon tog ned.
Det är mycket kvar . . .
– Ja, men det är ju det som är det roliga med gamla hus. Man blir aldrig helt färdig. Renoveringen är min fristad och återhämtning från jobbet. Den får aldrig kännas stressande.