Hans Rocklöv arbetade under stormen Gudrun. "Vi jobbade 06-22 i två veckor. Sedan var det mycket efterarbete, med till exempel besiktning av ledningar", säger han.
Hans Rocklöv, då avdelningschef vid Vattenfall, minns morgonen väldigt väl.
– Mitt hus ligger i lä, så jag hade inte märkt så mycket på natten. Kvällen innan hade jag pratat med den dåvarande driftchefen på Eon i Norrköping och bestämt att jag skulle komma klockan sex nästa morgon.
Han kom bara till Dalamonbacken.
– Där var det stopp. Det låg massa träd över vägen.
Han förstod att om det låg så många träd över riksväg 35 så skulle det knappast gå att åka någon annan väg heller. Han fick vända hem igen, till kontoret i Åtvidaberg.
En störningsorganisation inrättades och Hans började ringa in personal.
"Det första vi fick göra var att försöka röja för att komma fram till ledningarna", berättar Hans Rocklöv.
– Det var ju en lördag, minns Hans Rocklöv.
Han började som vanligt med att dela ut arbetsuppgifter och skicka ut folk.
– Men ingen kom någonstans. Det var då vi började inse hur omfattande det var.
Snabbt fick de in en helikopter för att skaffa sig en överblick.
– Det var så mycket skog som hade åkt ner. Det var svårt att greppa. Vi såg ingenting av elledningarna – de var täckta av nedfallna träd.
Blev du rädd?
– Man blir inte rädd. Fokus ligger på att inrätta en rutin, annars brakar allt ihop, säger han och berättar att 36 finländare kom med båten för att hjälpa till.
Björn Persson och Hans Rocklöv diskuterar de gamla ledningarna i jämförelse med de nya. "Det var mycket efterarbete med ledningarna efter Gudrun", berättar Hans.
– Det blev som en militär krigsövning, ungefär.
Det första arbetet bestod i att försöka röja undan nedfallna träd för att komma fram till elledningarna.
Kändes det aldrig övermäktigt?
– Det måste bara fixas, man har inget val.
I fjorton dagar jobbade Hans och hans manskap från klockan sex på morgonen till klockan tio på kvällen.
– Vi var noga med att alla skulle få åtta timmars dygnsvila. Sova och jobba – så var det för alla.
Hans Rocklöv arbetade under och efter det att stormen Gudrun drog fram. "Man blir inte rädd. Det viktigaste är att arbeta mot samma mål och att skapa en rutin", säger han.
Vad var det svåraste?
– Arbetsledning och säkerhet. Vi hade bara små tillbud här, men på andra ställen omkom folk både i arbetet och av själva stormen, säger Hans.
Hans föräldrar i Björkfors var strömlösa i en och en halv vecka.
– De klarade sig med hjälp av vedeldning och ett litet elverk.
Skulle du vilja vara utan erfarenheten?
– Ja. Fast ändå inte. En sådan händelse svetsar ihop enheten, man arbetar för ett gemensamt mål. Och jag tror att alla får ett annat tänk när man förstår vidden av det.
Såhär kunde det se ut när helikoptrar lyfte bort träd från elledningarna efter stormen Gudruns framfart.
Då, för tjugo år sedan, använde man sig inte av drönare och AI-teknik. Det gör man idag för att snabbt kunna scanna av och exakt återge var problem på ledningarna finns.
– Det som gällde var analoga kartor och helikoptrar med en besiktare med hökblick, berättar Björn Persson som är regionchef på Eon.
Elledningarna var inte heller desamma som idag.
– Det var oislolerade ledningar, av ren metall. När det föll träd över dem blev det omedelbar kortslutning, berättar Björn Persson.
Björn Persson är regionalchef på Eon "Eon har under en tjugoårsperiod investerat 36 miljarder i att säkra elnätet. 97 procent av vårt mellanspänningsnät är vädersäkrat", berättar han.
Gudruns framfart blev en väckarklocka för Eon.
– Vi insåg att vi måste byta nät, framförallt i skogsområden, säger Björn.
Det arbetet påbörjades runt 2007 och bestod i att främst gräva ner elledningarna.
– Men det finns ställen där det inte finns förutsättningar att gräva ner. Åtvidaberg är ett sådant – det är för mycket berg och sten i marken.
Under stormen Gudrun var de luftburna ledningarna mellan till exempel Bestorp och Åtvidaberg oisolerade, vilket gjorde skadeverkningarna värre.
I Åtvidaberg, som på andra ställen, blev lösningen istället att byta ut de luftburna ledningarna.
– Hade vi haft isolerade ledningar under Gudrun hade förödelsen blivit mindre, säger Björn Persson.
Att samhället är sårbart blev uppenbart natten mellan den 8 och 9 januari 2005.
– Man betraktar elen som en självklarhet, men så är inte verkligheten, säger Björn och tillägger att på tjugo år förväntas Sveriges elanvänding fördubblas.
– Då måste ju elproduktionen också fördubblas, och vi måste se till att mindre samhällen och samhällsviktiga funktioner har stabila anslutningar.