Ewa Kindgren skämtar om att hon med järnhamd ska styra över vad som får komma in i den nya ladugården. Hon ska hålla extra koll på antalet bilar.
– Vi får nypa oss lite i armen när vi tittar på den nya ladan, nu är det roligt att se åt det hållet, säger Ewa Kindgren.
Den 31 maj förra året vaknade paret vid tvåtiden på natten av ett starkt ljus och snart insåg de att ladugården stod i brand och att räddningstjänst redan var på plats. Peo som driver en bilfirma hade flera av sina egna bilar i ladugården.
Peo Kindgren äger en bilfirma som drivs från gården, han har kunnat hålla igång verksamheten även efter branden.
– Totalt brann elva bilar upp och alla de 40- till 50 år gamla reservdelar som fanns i ladugården. Som tur är har vi inga djur i ladan och ingen människa kom till skada, säger Peo.
Ewa fyller i.
– Ja, som tur fanns det mest bilar där.
Peo ler och svarar.
– Det är ju inte bara bilar. Det var faktiskt lite jobbigt att se de elva bilskeletten med.
Ewa säger att hon i efterhand är tacksam över att de inte vaknade tidigare.
– Då hade väl Peo sprungit och försökt hämta sina bilar, säger hon och ler mot sin man.
I tre veckor var det tekniker på plats vid det svarta skelett som återstod av ladugården.
– De gick omkring i såna där vita rymddräkter och hade drönare i luften, det hela var lite surrealistiskt. De ville utesluta att branden inte var anlagd. De bedömde att det förmodligen rörde sig om ett fel på en elkabel, som eventuellt kan ha gnagts sönder av en råtta. Hur jobbig händelsen än har varit är det skönt att veta att den inte var anlagd.
Peo och Ewa Kindgren är båda mycket nöjda över hur bygget framskrider.
Peo och Ewa Kindgren är båda mycket nöjda över hur bygget framskrider.
Den brandskadade larmskylten på den närliggande byggnaden vittnar om hettan som uppstod vid branden.
På gaveln till byggnaden bredvid bostadshuset ser man spår av den hetta som branden orsakade. En larmskylt är helt brun och bränd.
– Det går inte att beskriva hur varmt det var, nära vårat hus stod husvagnen vars fönster bågnade av värmen.
Elva månader efter branden inleddes arbetet att bygga en ny ladugård.
– Innan bygget drog igång har vi dragit oss för att vara där. Klart att en sån här händelse sätter sina spår lite grann.
Hur har det påverkat er?
– Jag vaknade flera nätter i rad, nästan exakt vid tvåtiden varje gång, och jag hade lite svårt att sova, säger Peo.
Ewa berättar att när de vaknade under brandnatten och skulle hon larma räddningstjänst var hennes mobil urladdad.
Paret Kindgren hoppas att den nya ladugården ska bli klar senast i början av september.
– Det är något jag alltid gör nu, ser till att mobilen är laddad. Man vet aldrig när den behövs. Som tur var hade ju redan en lastbilschaufför larmat räddningstjänsten som redan var på plats när vi vaknade.
Några dagar efter branden tog paret sin husvagn och åkte till Västervik för att slippa se förödelsen några dagar. Paret berättar att det fortfarande glödde efter branden och det luktade inte gott. De hade fått tag i mobilnumret till lastbilschauffören som larmat och passade på att ringa honom.
– Det kändes bra att få prata med honom och berätta hur tacksamma vi var att han hade ringt räddningstjänsten, säger Ewa.
I den nya ladugården blir det mycket förvaring, en verkstad och ett mindre kontor. Paret har varit noga med att allt ska byggas i gammal stil och i början på september ska bygget vara helt klart, men entreprenören har sagt att det förmodligen blir tidigare.
Vad är det första ni ska flytta in i ladugården?
– Det blir min Mercedes 300 SEL som ska få äran att först rulla in genom de nya garagedörrarna, säger Peo.
Ewa fyller snabbt i.
– Men utöver det ska jag försöka vara en polis som ser över vad som får flytta in i ladugården den här gången. Det är lätt att jag tappar räkningen på alla bilar som bor här annars, säger hon med ett leende.