Sommaren har hittills inte varit så gynnsam för sälskådning, det har blåst mycket och då håller sälarna sig i vattnet och är svåra att få syn på i vågorna. Men en morgon i juli har vi tur. Havet är nästan spegelblankt när Håkan Mauritzon på Aspöja ta oss med ut till de yttersta skären i S:t Annas skärgård. Där finns ett sälskyddsområde som vi inte får åka in i, men det behövs inte heller. Det dröjer inte länge förrän vi får syn på några stora, trinda kroppar på de yttersta hällarna just utanför reservatet, och när vi kommer närmare lyfter de på huvudet och tittar undrande på oss. Det är tre stora, vackra gråsälar.
Vi håller oss på behörigt avstånd men i kikaren ser vi tydligt hur stora de är, en gråsälshanne kan bli tre meter lång och väga 300 kilo. Ligger man still med båten kan man få besök. När sälarna är i vattnet känner de sig trygga och låter nyfikenheten ta över, då kan de dyka upp nära båten för att ta en närmare titt på gästerna.
Vid en inventering 2014 räknade man till 32 000 gråsälar i Östersjön. Det är resultatet av en stadig ökning de senaste 20 åren. En som följt gråsälens dramatiska historia är 68-årige Hans Zschaeck, bofast på Harstena.
– Här fanns enorma mängder säl under början av 1900-talet, och när jag var pojke på 1950-talet kunde man fortfarande se mycket säl här utanför Harstena, berättar han på telefon.
Men då var Östersjöns sälbestånd redan på väg att krympa i snabb takt. Ett hårt jakttryck hade minskat beståndet, och när sälarna drabbades hårt av miljögifter på 1970-talet blev situationen akut. På 1980-talet fanns det bara omkring 3 000 gråsälar kvar i Östersjön och arten var nära att försvinna helt eftersom miljögifter som PCB gjorde att honorna födde döda kutar.
Men ett förbud mot de värsta miljögifterna, i kombination med att man har inrättad många sälskyddsområden, har haft effekt.
– Antalet sälar har ökat här ute under en lång rad av år. Nu ser man ganska ofta sälar som är på upptäcktsfärd långt in i skärgården, berättar Hans Zschaeck.
Hur många gråsälar som finns i östgötaskärgården i dag är svårt att bedöma, unga sälar är mycket rörliga och de som befinner sig i S:t Anna ena dagen kan mycket väl dyka upp vid några av de sälrika ytterskären i södra Sörmland dagen därpå. 2007 gjordes en flyginventering där man räknade till 1 500 gråsälar i Östergötlands och Sörmlands skärgårdar tillsammans, och det finns all anledning att anta att de är fler i dag.
Även havsörnen är tillbaka efter att ha varit nära att dö ut och besökare har goda chanser att få se den majestätiska fågeln med sina breda vingar. Havsörns- och sälsafari blir allt mer populärt, turer utgår från bland annat Arkösund, Aspöja, Fyrudden och Tyrislöt. Hans Zschaeck har tillstånd att göra tio besök in i östgötaskärgårdens troligen bästa område, sälskyddsreservatet vid fyren Sandsänkan.
– I år har det tyvärr varit så dåligt väder att det inte har blivit en enda tur än så länge. Men det är mycket kvar av säsongen, säger Hans Zschaeck.
Men alla är inte lika förtjusta över att sälarna blir fler. Kustfiskarna kan få stora skador på sina nät när sälar river sönder dem i jakt på fisk. Varje år begär 6-7 yrkesfiskare ersättning av länsstyrelsen i Östergötland för sälskador på sina fiskeredskap.
– Summorna som betalas ut varierar från år till år, men för skador som orsakats under 2014 finns det avsatt 346 000 kronor, säger Mia Kjällander, vilthandläggare på länsstyrelsen.
För att yrkesfiskare ska kunna skydda sina redskap mot upprepade sälattacker har Naturvårdsverket beslutat att 10 gråsälar per år får skjutas i Östergötland.
– De senaste åren har en fiskare utnyttjat möjligheten till skyddsjakt och skjutit 2-3 sälar per år. Men det är en svår form av jakt eftersom sälen måste skjutas så att den kan bärgas efteråt, och sälkroppar sjunker mycket snabbt, berättar Mia Kjällander.
Fiskaren som jagade säl, den välkände skärgårdsprofilen Sven Nilsson på Kallsö, gick bort i vintras och nu finns det förmodligen inte någon som kommer att jaga säl i Östergötland.
Att ta fisk ur fiskeredskap är dock farligast för sälen. Enligt Världsnaturfonden drunknar nästan 1 000 sälar per år i Östersjön efter att ha fastnat i redskap. Men det största hotet mot sälarna i Östersjön är klimatförändringar. Gråsälar vill föda sina kutar på is och stanna på isen tills kutarna växt till sig. Men med minskat istäcke tvingas de föda på klipphällar där infektionsrisken är hög och dödligheten bland kutarna betydligt större.